Clara Linnea Maria Lowejko

Att kalla en flicka för pojkflicka är en sån förolämpning. Jag blir så irriterad. Små flickor som tar för sig, är nyfikna och aktiva, utforskar världen osv. är inte norm. Det är egenskaper som små pojkar ska ha. Eller lite äldre flickor som vill ha kort hår, tycker om lagsporter eller inte bryr sig om smink eller fina kläder, de är heller inte som de ska vara, som flickor ska vara. 

För att förklara detta "konstiga" använder människor ofta begreppet pojkflicka. "Hon är en sån pojkflicka" om en flicka i snickarbyxor, eller om en flicka som tycker om att klättra, eller om en flicka som leker med pojkar. Ni förstår nog vad jag menar...Och jag har också hört vuxna kvinnor säga med stolthet i rösten "jag var ju en riktig pojkflicka när jag var liten". Säger de det utan att inse att det är en förolämpning mot dem själva som kvinnor? För att vara kvinna är ju aldrig riktigt lika bra som att vara man... och dessutom förstärker det samhällets syn på kvinnligt resp. manligt, vilket borde motverkas i stället.

Allt handlar ju om att pojkar från födseln matas med att de ska vara fyskiska, aktiva, ta för sig, ta plats, att det är fel att visa känslor och empati osv. Medan flickor ska vara tysta, lugna, sitta snällt och pärla lilla pärlplattan, bry sig om sina kompisar och gärna ta hand om de bråkiga pojkarna. (Jag generaliserar och visst finns det undantag och blablabla...men det ÄR ju så här illa det är!)

Och poängen med allt detta är ju förstås att det är så fel att sätta barnen i fack beroende på vad de har mellan benen och att förneka dem vissa egenskaper, kläder, leksaker, aktiviteter osv. Och att det dessutom kan vara något positivt att bli kallad pojkflicka. Medan det nästan är en förolämpning att bli kallad flickpojke.

Det var dagens utbrott...

Respekt!