En av mina många konstiga idéer...
Jag fantiserar om hur en sån orm blivit utsläppt eller rymt från en bur någonstans och det är fruktansvärt. Ännu värre är rädslan för att en sån orm ska komma upp ur toaletten, efter att ha rymt ner i avloppet någon annanstans.
Jag vet inte vart jag fått dessa idéer om ormar ifrån och egentligen är jag nog inte så rädd för ormar. Jag klappade ju t o m ormen på Skansen...
...men det hjälper inte mig. Jag tror att det kan ligga en lång och slingrande orm i gräset vart som helst när som helst...och den här nyheten gjorde ju inte saken bättre: boaormar på stranden
Ett tips är att lägga sig och sola i närheten av tonåringarna som kör den djuriska parningsritualen - då kommer du i alla fall att höra högt och tydligt när en orm är i närheten:)
Mycket bra idé....=)
Hej Linnea!
Jag har ibland samma tanke som du. Kolla in länken.... din oro kanske var befogad.....
Kram från Maria, din gamla klasskompis från gymnasiet.
http://www.smp.se/nyheter/Sverige/tva-boaormar-skramde-badande(632145).gm
Hej Maria! =) Ja, dessa boaormarna...inte nice! Hur mår du annars?
Det är faktiskt lite komiskt. Den kristna kyrkan har lärt människor i tusen år att ormar är otäcka och farliga djur som man ska ha ihjäl så fort man ser dem. Kyrkan kan komma och gå men skräcken för ormen består
Ja, det har de lyckats bra med!! Den sitter djupt...=) Åh, andra sidan skaffar folk dem som husdjur...hur har de sluppit undan skräcken för ormar?
De har kommit på att reaktionen mot ormar är en betingad reflex och att man kan betvinga sin hjärna att älska ormar och helt plötsligt gör den det av sig självt. Man börjar med att tycka om dom i smyg. Sedan lär man sig att buga i vördnad för att en orm ville visa sig för just mig.
Du har verkligen en poäng i att det är något speciellt med att se en orm. Det händer inte så ofta! Jag får väl öva lite i smyg så får vi se...en liten snok kan jag nog tycka om. En förrymd boaorm är det värre med...
