No more Johan Palm
Ingen mer Johan Palm...hur ska det då gå? Åh andra sidan klarar han sig kanske bättre utan idol. Han platsar inte riktigt på Finlandskryssningar och juluppträdanden i gallerior och liknande. Jag tror Kevin Borg vinner, han passar in som handen i handsken.
SATC-filmen...
Smakprov på saker från filmen som irriterar:
Gänget i filmen provar roliga kläder när de rensar ut i garderoben. Kunde vara jätteroligt...om de hade låtit bli att skrika som hysteriska!! Jag hatar hur tjejer i grupp ska skrika glädjetjut på ett mycket dumförklarande sätt. Speciellt när det handlar om omoderna klänningar och annat trist....
Surprise surprise...Charlottes lilla dotter. Detta identitetslösa lilla liv (jag höll på att skriva kräk för det kunde lika gärna vara en hund eller nått) som bara flyter med i handlingen. Hennes rosa rum är vidrigt, hennes maskeradkläder på halloween är äckliga (varför ha en plastmask när man ska vara Cinderella? Blonda plastlockar och plutande plastläppar? Kom igen...det ÄR faktiskt äckligt!!) Allas förskräckelse över att hon snappat upp ordet sex och svarar med det ordet i telefon....hemska tanke.
Överlägsenheten i köpet av lägenhet ur ett jämställdhetsperspektiv (gissa vem som sa, vi tar den, och vem som glädjetjutande hoppade jämfota?).
Den konstiga dubbelmoralen i att man ska förlåta den otrogna partnern men inte partnern med kommunikationsproblem som är rädd för att binda sig....?!
Sen undrar jag lite över vilka 40-åringar som känner igen sig i och kan relatera till huvudrollerna (som är typ +/- 40) i filmen? Det är ju snarare 30-åringar och yngre som gör det om jag får gissa...Så, vad betyder det för samhällets skönhetsideal? Inte nog med att 30-åringar ska behöva sträva efter att vara som "sex and the city-tjejerna", ska nu 50-åringar göra det också? Lycka till med deras självförtroende säger jag bara...
Med det sagt....så gillade jag verkligen Carries blå klänning som hon har på babyshowern i filmen....den skulle jag inte tacka nej till! Hehehhehehhehhe, japp så är det.
Sen gillar jag förstås öppenheten och självklarheten kring sex i filmen. (Det är ju Samantha som gör "Sex and the city" enligt mig!) Och hur filmen objektifierar manskroppen...bra med lite motvikt för att jämna ut liksom...det var ett uppfriskande inslag bland allt annat ytligt och dumt!
Filmanalys slut...over and out!
Stargate Atlantis freak
Hur som helst, avsnittet jag just såg. Det handlade om Rodney som blivit smittat med en konstig sjukdom, där en parasit tog över hans hjärna, och han förlorade minnet mer och mer. Han som är smartast i serien....
Men de kom på att de skulle ta honom till ett ställe där han skulle bli sig själv igen. Men bara för en dag, sen skulle han dö. Så de åkte dit (trots att det var mycket farligt!) för att säga hejdå. När de väl kom dit och han blev "frisk" igen kom de på att det var någon slags strålning som gjorde att han blev sig själv igen och så länge de var kvar på det stället kunde han opereras. Förstås hade de inte med sig saker för att operera med och det fanns heller ingen tid att hämta nya. Dessutom fanns det en massa fiender runt omkring dem som kunde upptäcka dem om de lämnade stället. Så de använde de saker de hade på stället och öppnade upp hans hjärna och ut kom parasiten krypandes. Ronon, den stora hjälten som kom på idén med att åka till det där stället, dödade parasiten.
Snipp, snapp, snut så var sagan slut. Och de levde lyckliga i alla sina dagar. Eller tills nästa vecka när det kommer ett nytt avsnitt.
Weeds...en tv-serie att se
Tre tankar om Weeds:
Det är ju värsta propagandan för att röka gräs. Än så länge är allt bara superhärligt, alla säljer eller röker på och är glada, framgångsrika osv. Kommer det visas en baksida av myntet längre fram? (vi har sett en säsong.)
Det visar ju kvinnofällan när den dragits till sin spets. Ensamstående änkan som tvingas sälja gräs för att kunna försörja sina barn. Det är något ledsamt (men också charmigt och roligt) över hennes kamp.
Det är den typiska "romeo och julia-kärlekshistorian", men med nya karaktärer. Den ensamstående mamman som dealar möter snyggingen som jobbar som knarkpolis. Ojojoj, hur ska de kunna vara tillsammans?
Stargate...I love...
I går började vi se en ny serie. Sliders. 
Den har potential...även om inget kan vara så bra som Stargate-serierna. Vi är ju lite science fiction freaks här hemma...nya serien handlar i alla fall om en grupp människor som hittat/skapat en gate till jorden fast i andra dimensioner. Tanken är ju lite kittlande, finns det fler planeten jorden fast i andra dimensioner? Tex en verklighet där Lenin är världshärskare eller där det inte finns antibiotika och alla är sjuka. Det var de dimensionerna vi hann med i går, i kväll väntar nya äventyr för mina nyfunna vänner.
Men Stargate, för er som inte vet vad det är, är det bästa man kan se i TV-serie väg. I Stargate SG-1 har de hittat en stargate som de kan resa till andra planeter och solsystem med. Det är underbart, de bara ringer upp en planet, kliver in i stargaten och ut på andra sidan på den nya planeten. Självklart möter de andra livsformer och civilisationer och det är vrålspännande. I Stargate Atlantis har de hittat staden Atlantis som utgör deras bas och därifrån utforskar andra planeter. Jag älskar det! Nördigt värre...=)
Och här kommer ännu en anledning att titta på Stargate Atlantis: Ronan....snygging =)
Vi har kanske sett mer än 200 avsnitt av de båda serierna, om inte mer, och när vi insåg att det inte finns fler att se fick vi allvarlig abstinens. För er som inte har sett serierna GÖR DET!!! Jag är så avundsjuk på alla som har den upplevelsen framför sig!!
