Clara Linnea Maria Lowejko

Jag har bröjat med en ny tics-grej. Jag kan inte ligga still i soffan. Antingen håller jag på med konstiga magdansrörelser (höftcirklar eller åttor) eller så gör jag medvetna och omedvetna muskel/ ledryckningar (spänn och släpp, tex i fötterna, tårna osv). Jag vet inte riktigt varför, men det är lite av ett tvång eller jag kan inte låta bli det. När jag försöker att låta bli och bara slappna av blir det bara att jag håller på ännu mer.

Andreas googlar en diagnos (vad han nu googlar på?). Det kan helt klart ha med stress och press att göra....jag har ju bland annat en hel del att göra på jobbet...Det är som vanligt...Men åh andra sidan började det i samma veva som min magdansuppvisning, kanske det är en posttraumatisk reaktion på det? =)

Jag vet inte hur orolig man ska vara. Men det känns lite som att jag skriver det här för att dokumentera....inför framtiden. När jag är helt galen om ett par (?) år kommer man kunna gå in här och läsa att det började mycket tidigare än vad man trott.

Så...
Diagnos: Stressad, på väg mot psykbryt?
Symtom: Ofrivilliga och frivilliga ticsryckningar, framförallt i benen.

Dagens ordination: Rött vin på dunk, jag tror stenhårt på den läkande effekten.

Alla kuddarna är hela här hemma....men huvudvärken är överhängande i dag!! Dunken är överaskande lätt...det blir ju så med tre kompetenta vindrickare en fredagkväll! =) Men det var roligt....

...och bland det roligaste i går kväll är ju faktiskt detta:

"Strykjärn var till för dem som var föräldralediga innan Internet kom."

Det summerar rätt bra vad föräldralediga gör idag och vad de gjorde förr i tiden....

...inte för att jag klagar. Jag kan stryka mina kläder själv. MIn älskling behöver inte göra det...bara för att han är hemma hela dagarna. Jag förstår att han har viktigare saker för sig... Blogga tex...=)

(Inte för att vi använder strykjärn, vi har ett men vi vet nog inte riktigt hur man använder det...men som föräldraledig skulle man tycka att man skulle kunna använda det, faktiskt! Om man inte har en blogg då förstås...den har ju prioritet. Efter att barnet har fått mat...)

Om jag fick en krona för varje blogginlägg jag kom på men aldrig publicerade...skulle jag, efter en vecka, ha råd att köpa en stor stark. På ett billigt uteställe...En vattnig öl mot några utspädda och innehållslösa blogginlägg.

Jag har inte tid helt enkelt och om jag hade tid hade det inte varit något bra ändå. Och nu när jag väl skriver något blir det meningslöst blaj. Så trist är jag. Men ge inte upp, snart kommer det. Det där inlägget som vänder upp och ner på er dag och som ni måste läsa två gånger bara för att det är så bra. Snart så...vilken dag som helst nu.

Men så länge, tack för att ni läser och kommenterar de smulor till blogg jag bjuder på! (Kategorin Superwoman är vilande helt enkelt, men den kommer igen!)

Min älskling tycker jag bloggar dåligt. Det blir så ibland...när man inte har något att komma med. Min inspiration och kreativitet räcker till följande fundering:

Jag har ett favorit-mattetal. Jag älskar 7x3=21. Jag mår bra av att komma i kontakt/ få räkna ut detta tal. 21/7=3 går också bra. 21/3=7 är också ok. Men bäst är 7x3=21. Det är ett härligt mattetal som får mig att må bra. Har ni också mattetal som får er att må bra? Något tal som ni hellre räknar ut än andra?

Det är ungefär som mitt favoritklockslag. 22:22. Det är ett bra klockslag, stabilt på något sätt. Jag mår bra av det...

...undrar vart gränsen går för tvångstankar? Jag är lite på gränsen, det känner jag ju. Och då berättar jag inte det värsta om mig själv...jag måste ju spara på något till senare. Men tvångstankar som sagt. Det är inte långt borta...

Förresten, hur mycket bekymmer kan man ha när det största problemet man har är att det är så himla fult med vandrarkängor. Jag menar allvar, det är det fulaste jag kan tänka mig just nu. Jag sätter dem inte på mig...och absolut inte till shorts eller kjol. Det är fult!!!

...så står det på  min nya väska från pocketshop. Så det måste ju stämma...

Så idag lyckades jag äntligen...

efter mycket ångest och lite slarv har jag nu fixat visum till Kenya. En fin stämpel (eller vad det nu är) i mitt pass. Det är inte vem som helst som får komma in i Kenya...men jag får det. I alla fall en gång under de tre månader som kommer. Och det var inte det lättaste att få det!

För det första var jag tvungen att ha ett formulär från Kenyas ambassad ifyllt, med uppgifter som namn, syfte med resan, om jag varit där tidigare och min pappas namn (eftersom att jag inte är gift). Så, pappa, du finns med i papper hos Kenyas ambassad i Sverige. Hoppas det är ok! Detta dokument var inga större problem att fixa (även om jag fick komplettera med mer uppgifter på ambassaden).

Sen var jag tvungen att ha ett brev från min reseledare, två passkort, mitt pass och pengar.

Allt detta hade jag med mig när jag gick till ambassaden i dag. Mannen som satt bakom glasrutan tittade lite bistert på mig. Påpekade att formuläret inte var korrekt i fyllt och bad mig komplettera. Medan jag fyllde i det ringde telefonen och han viskade under hela samtalet. Det kändes lite smålustigt! Pratade han om hemliga saker som han inte ville att jag skulle höra? Jag vet inte...men jag blev helt galet nervös. Det kändes helt plötsligt som att jag var en brottsling som höll på att fly landet. Jag blev helt skakig och darrig på rösten. När jag fyllt i klart bad han om passet, korten och pengarna. Jag började plocka med alla mina saker och min väska som är överfull och blev totalt förvirrad. Men han fick det han ville ha och jag fick sitta ner och vänta.

En kvart senare ropade han mig till sig och jag fick tillbaka mitt pass med visumet. Med ett halvt (knappt) leende önskade han mig lycklig resa. Jag tog passet, tackade och skyndade mig ut. Som om han skulle ropa på mig i sista sekunden och dra tillbaka visumet...=)

Men det gjorde han inte och nu är det klart. En sak att pricka av listan....snart åker jag!!

...när internet ligger nere. Det går liksom inte.

Men nu funkar det igen. Idag har jag varit på magdansen. Eller jag har bytt från Oriental till Tribal Fusion. Det låter precis lika livsfarligt som det är...en ormliknande introvert dans. Med bjällror runt höfterna och silvertossor på fötterna är jag dödligt seriös med mitt dansande. Jag vill inte veta av något gapskrattande från någon...Ni skulle se mitt höftskak....hehehehe...dödligt seriös alltså. =)

Annars har helgen varit bra. Tuva åt pizza igår och älskade det. Smarrigt värre, med lite pizzasallad till. Idag åt hon russin för första gången, det var inte helt fel det heller. Inte alls faktiskt. Hon gör små mmm-ande njutningsljud när hon äter något riktigt gott...samma ljud som hon gör när man kliar henne i öronen lite lätt. Russin och öronkli...livet är så härligt och okomplicerat!!

Om vi har tur kommer det bilder på bloggen i morgon....från Tuvas lek i trädgården, i klädd sina nya galonisar. I kväll orkar jag inte...dags att sova nu.

Så i morgon: Först jobba. Sen fixa sprutor på Vaccindirekt (jag vill ju inte ha malaria liksom). Sen hem och pussa på familjen. Och sen, nån gång efter det....lägga upp bilder på bloggen. Kanske, det blir ett halvt löfte om det.
 
Nu: godnatt.

(Klockan är 22:22. Önska er något....)

Just nu är Tuva i en slå sig-fas. Det känns som att hon ramlar och slår sig så fort hon får chansen och självklart så fort vi vänder ryggen till....

Hon ramlar av soffan, ramlar av sängen, klämmer fingrarna i allt man kan klämma fingrarna i, ramlar med huvudet rakt in i soffbordet...osv. Jag kan tänka mig en viss mormor och en viss morfar som småler lite nu åt en annan olycksfågel som alltid slog sig. Nämligen jag....Min uppväxt handlade om att slå sig, konstant. Jag är inte helt säker på att det här med att slå sig ens är över, jag har lite för mycket blåmärken för det. Nu ska jag dela med mig av min topplista över gånger då jag slagit mig.

På tredje plats:

När jag hällde upp varmt tevatten och spillde över hela handen. Det var mer än 10 år sen och jag har fortfarande ett brännmärke stort som min stortå på handen. Det jag minns är att jag skulle försöka hälla vatten samtidigt som jag höll i koppen + en väska. Det låter kanske inte svårt, men det var det tydligen. Och jag minns att det gjorde sjukt ont. Skolsköterskan kallade det för en andra gradens brännskada och undrade varför jag inte åkte in till akuten med det....

På andra plats:

När jag ramlade på legobitar och fick en legobit i pannan. Min mamma fick pilla bort den från min panna och idag har jag ett fint ärr från den händelsen. Jag har också flera ärr i pannan som jag inte har helt klart för mig vart de kommer ifrån.

På första plats:

När jag trodde jag blev inlåst i min farbrors trädgårdsland och inte hittade ut (kanske 7 år gammal?). Jag bestämde mig för att gå över drivbänkarna (låga växthus av glas). Självklart åkte jag rätt igenom och skar upp mina fötter fint. Idag har jag flera konstiga ärr lite överallt på mina fötter. Det blev en del stygn på sjukhuset....

Ja, ärr gör väl kroppen vacker eller hur är det? Speciell liksom? Det ska jag lära Tuva om hon växer upp till en riktig olycksfågel precis som sin mor!!!

Ni kommer inte att tro mig nu....men detta är i allra högsta grad sanning!!

Jag har ju som vissa vet haft en hel del med tandläkaren att göra sista tiden. Utdragna visdomständer (plural!) och konstiga röntgenmaskiner osv. Jag vågar inte räkna på hur mycket mitt slarvande med tänderna har kostat mig denna gång, men det är mycket! I vilket fall som helst kom den nästsista räkningen nu i veckan. Jag trodde det skulle bli en mindre eftersom det "bara" var tre lagningar + första undersökningen som skulle betalas....men..och jag säger MEN...det var fel!

Jag ska nämligen betala för "professionell kostrådgivning i kombination med undersökningsåtgärd". 300 kr!!! Och det är utöver kostnaden för undersökningen i sig som är på 600 kr. Alltså en kostnad på 900 kr för en första undersökning. TItta och peta lite på tänderna och prata en stund. Sanningen bakom denna professionella kostrådgivning är följande:

"Du jobbar på förskola säger du. Äter du mellanmålen med barnen då?"
"Ja, det gör jag."
"Det blir väl en del frukt det?"
"Ja, det blir det ju."
"Dina tänder tål inte att äta så många gånger per dag! En vuxens tänder tål egentligen bara tre mål mat om dagen."
"Jaha."
"Sluta ät mellanmål och ät frukt endast i samband med de andra mål mat. Och borsta aldrig tänderna direkt efter att ha ätit frukt."

Jag skojar inte!!! Det betalar jag 300 spänn för!!! Jag blir galen....och inte nog med det. Han var så nöjd med att ha hjälpt mig med detta och jag tyckte att det var trevligt att han hjälpte mig på ett förebyggande sätt, så jag sa:

"Tack! Nu lärde du mig något nytt!".

Jag skulle aldrig ha sagt det! Det var säkert det som fick honom att tro att han kan ta betalt för det! 5 minuters förbannade skitsnack med en tandläkare.

Och det är inte klart där:

Idag var jag där igen. Fråga mig inte varför. De säger att jag ska gå dit, jag har slutat fråga varför! Men jag var där och då var jag ju tvungen att fråga om min dyra räkning. Det var inte populärt för:

"Det är inget konstigt med den räkningen. Det är så mycket det kostar. Det var ju faktiskt en undersökning av HELA munnen".

Sen plågade hon mig i 45 minuter med att ta bort tandsten för att jag var så oförskämd att jag frågade om något sådant. Man ska tydligen inte prata med tandläkarna om vad det kostar. Bara le och betala. Vara tyst och ta emot.

När hon höll på med att ta bort tandsten låg jag där och funderade på vart i Dantes helvete tandläkarna hör hemma. Jag tänker mig någonstans i det åttonde skiktet bland de som har lurat och bedragit och gjort sig skyldiga till kallblodiga och ondskefulla synder. Inte så illa som förrädarna men definitivt värre än de okristna, vällustiga och giriga.

På tandläkarbesöket idag sa hon till mig att inte slarva med tandtråd och att börja använda flourskölj. Jag funderade på att fråga hur många hundra hon skulle ha för den "rådgivningen", men jag kände mig så utsatt med en massa vassa saker i munner som hon höll i. Ensamma i rummet utan vittnen. Vi får vänta och se när räkningen kommer, men inget kan chocka mig längre.

Mitt råd till er är helt enkelt att inte gå till tandläkaren alls. Låt dem inte sätta klorna i er. Då är ni fast för alltid. De hittar bara på en massa nya anledningar för att man ska gå dit, det ena konstigare än det andra. Och för guds skull om ni nu ändå går dit. Ta en offert. Be dem inte säga för mycket. Det kan ju slinka ut ett tips eller två och då kan det bli dyrt. Detta är en varning. Ni bör ta den på allvar!!

Alla himmelens änglar grät i morse när klockan ringde.
Och vårt enda paraply var trasigt så jag blev blöt.

Men jag klarade det och nu är det ett faktum.
Jag har börjat jobba igen!

Efter att knappt ha börjat sin föräldraledighet är min älskling redan fast i repriserna av America´s next top model. Jag säger då det....livet som föräldraledig. Det är tufft! Ingen dans på rosor!

Jag sitter här och lyssnar på syrsorna med balkongdörren öppen. Det är ju mörkt ute! Vad betyder det annat än att sommaren är slut. Augusti redan...inte för att jag är förvånad. Jag har haft en våldsamt smärtsam nedräkning flera veckor nu. Augusti är förändringarnas månad. Augusti, månaden då min föräldraledighet tar slut och de väntar mig på jobbet. Då jag ska börja köpa busskort, ställa klockan och gå upp på morgonen. Tio dagar kvar nu...

Så är det...tio dagar kvar nu. Ingen ångest...inte alls. Det här kommer att gå bra.

...brunt bajs i en bebisblöja! Diarréerna verkar vara över...


Och vad hände med att inte blogga om barnbajs?

Jag försöker faktiskt att tänka på mitt barns integritet. Jag skulle inte vilja att någon rapporterar på Internet om mitt bajsande.

(Bortse från ovanstående om barnbajs inte är ett ämne för dig. Jag ska försöka sluta...inga mer inlägg om bajs...kanske.)

Jag har inget att säga idag heller. Ibland går saker och ting på halvfart, slow motion. Då finns det inte mycket att blogga om. Jag tänker inte blogga om Tuvas bajsblöjor idag heller. Det vill vi nog alla slippa...Inte heller värmebölja, mensvärk eller ett tomt kylskåp ser jag som värdiga ämnen på min blogg. Inte idag i alla fall....=)

Det kan vara bakfyllan som ställt in min kropp på sparlåga idag. Jag var inte katig i morse, inte ett dugg (det är jag aldrig i och för sig)...Man kan ju tydligen dricka öl på kannor på Mosebacke. Kan man så ska man skulle kunna vara ett motto när eliten dricker öl. Och jag fick det bekräftat, efter mycket vånda, jag är ingen Charlotte. Tack för det! ;-)

Tror ni förresten jag var ute och sprang i morse??
 
Men i morgon är ju en ny dag....då kanske det händer grejer!   

Just idag har jag inga blogginlägg i mig. Noll inspiration, inget spännande som hänt, inget som upprör eller fascinerar...min hjärna är mos....äpplemos helt enkelt. Men man kan ju inte vara på topp jämt... ;-)

En halvrolig grej var i och för sig att någon kommit in på min blogg efter att ha sökt på luktar torsk i munnen. Om man söker på det kan man tydligen hamna här. Undrar om personen hittade vad den sökte? Sen är det mest lästa inlägget på min blogg just nu det här, lite otippat. Det måste vara ordet pullan....jag ska nog sluta kalla min dotter för det....kanske.

Roligare än så här blir det visst inte idag! Jag återkommer när inspirationen faller på...utmana gärna, ni med bloggar, med bra/roliga/viktiga/spännande blogginlägg . Så jag får lite blodad tand och skärper till mig....=)

Så nu är vi där...sista dagen på föräldraledigheten. För nu är det semester...fyra lååååååånga veckor (som inte behöver ta slut alls...) och sen är det jobba som gäller. Men som sagt först semester...

I morgon ska vi ha faddergala med stockholmsfamiljen. Vad är faddergala kanske du undrar? Det gör jag också... Men det är en fest...och Tuva ska få en fadder. Så ordvitsiga är vi.... =) Men kul kommer det att bli...

Sen på tisdag åker vi till småland...bor i lilla stugan och träffar smålandsfamiljen. Där ska vi också ha en faddergala...så Tuva får sin andra fadder. Det blir också kul...

Bloggandet läggs på is antar jag....det är väl också bäst så för den delen...livet är mer en en blogg!! =) Ev. blir det något litet abstinensinlägg hemma hos någon släkting eller liknande...om jag får tid....

men om inte...

TREVLIG SOMMAR BLOGGVÄRLDEN!!!

Det ligger leksaker över hela golvet. Jag är SÅÅÅ trött på att plocka upp de där leksakerna....varje dag, flera gånger om dagen. Jag förstår verkligen de familjer som lagt av med plockande och bara låter det ligga...det är lockande. Men jag kommer nog vara en duktig mamma och plocka snart...eller inte. Man vet aldrig...

Så allt är som vanligt här....förutom att min älskling rakade av sig sitt skägg precis. Nu är jag tillsammans med en ung pojke...snudd på olagligt...=) Men söt är han...

Och det är "a la emma" på TV. Hur lyckades hon få ett matprogram??? Jag vill nog inte veta vad hon gjorde för att få det...det måste ha varit något barnförbjudet...Jag tittar bara på det för att ha något att irritera mig på...typ.

Hur mycket blaj kan man skriva i ett inlägg? Jag har hur mycket som helst i mitt huvud...det är helt klart fullt av blaj. Och det förklarar ju en del konstiga beteenden. Om man säger så...Men jag sparar nog på blajet litegrann. Måste ju ha något att skriva om i morgon också.

Nu lagar hon krokodil på TV. Så irriterande alltså...