sparkar i magen
En liten människa sparkar mig konstant i magen!! Varje dag känner jag små knuffar, buffar och sparkar....och det väcker såna lyckokänslor i mig! Vad häftigt att jag bär på ett liv som hela tiden vill göra sig påminnd och få uppmärksamhet. Det är nog en liten fotbollsspelare....(bara inte en hockeyspelare) =)
Att blogga...
För vem bloggar man? Är det för andra? Iså fall är internet väldigt stort för att någon ska hitta in på ens lilla sida...Är det för en själv? Varför i så fall har man en kommentarfunktion? Att tro att man skriver nått värt att läsa är en mycket självsäker tanke...åh andra sidan bloggar andra om sina frukostrutiner eller vilken väg man tog till jobbet idag...och det blir läst! Är det kanske närmast sörjande som läser då....en typ av välgörenhet för att man inte ska känna sig helt misslyckad.
Var det tanken med ens blogg från början? Eller hoppas man att det kommer att skrivas så mycket intressant att ryktet sprids och läsarna blir många. Att det är så tänkvärt och välskrivet att det bara måste citeras, spridas vidare, diskuteras....Att resultatet blir att det krävs att man utvecklar det till en bok som bara måste ges ut.
Bloggar man verkligen för att man har en bok att skriva eller för att få ur sig lite tankar eller för uppmärksamheten? Bloggar man kanske för att man vill göra världen lite bättre eller för att upplysa människor om nått viktigt eller för att dokumentera sitt liv? Bloggar man helt enkelt för att man inte har nått bättre för sig?
Om man hade nått viktigt att säga, värt att läsa, borde man inte skriva det någon annanstans? Dit läsarna hittar... Om man skriver för sin egen skull, varför då på internet och inte i en dagbok? Är det så pass att man inte har nått bättre för sig? (Med så många tvkanaler...)
Vad jag ogillar ordet man. Det gör verkligenn en text opersonlig och ytlig.....man borde skriva jag eller nått liknande i stället! Jag får fundera på det...
Var det tanken med ens blogg från början? Eller hoppas man att det kommer att skrivas så mycket intressant att ryktet sprids och läsarna blir många. Att det är så tänkvärt och välskrivet att det bara måste citeras, spridas vidare, diskuteras....Att resultatet blir att det krävs att man utvecklar det till en bok som bara måste ges ut.
Bloggar man verkligen för att man har en bok att skriva eller för att få ur sig lite tankar eller för uppmärksamheten? Bloggar man kanske för att man vill göra världen lite bättre eller för att upplysa människor om nått viktigt eller för att dokumentera sitt liv? Bloggar man helt enkelt för att man inte har nått bättre för sig?
Om man hade nått viktigt att säga, värt att läsa, borde man inte skriva det någon annanstans? Dit läsarna hittar... Om man skriver för sin egen skull, varför då på internet och inte i en dagbok? Är det så pass att man inte har nått bättre för sig? (Med så många tvkanaler...)
Vad jag ogillar ordet man. Det gör verkligenn en text opersonlig och ytlig.....man borde skriva jag eller nått liknande i stället! Jag får fundera på det...
Nu ska jag....
...börja blogga!
För jag tänkte i min ensamhet att det borde jag ju göra. Jag har så mycket viktiga saker att dela med mig av till andra människor. För det är väl det det handlar om....eller?
För jag tänkte i min ensamhet att det borde jag ju göra. Jag har så mycket viktiga saker att dela med mig av till andra människor. För det är väl det det handlar om....eller?
