Linnea goes bellydancing



Jodå, jag dansade...och jag överlevde. Strålkastarna var bländande och adrenalinet på topp.

Lägger jag verkligen upp en bild på Internet där jag dansar magdans? Herregud.....hahahhahahhaha. Ibland är jag nog inte riktigt klok....

4 ormiga mayasteg + en liggande bröstkorgsåtta...my ass...

(Obs, barnförbjudet p g a missbruk av svordomar)

Fan, jävla skit, helvete, fan, skit, skit  och skit igen....den här förbannade magdansen och jävla uppvisningen. Fan, jävla skit. Jag kan inte dansen, jag kan inte dansa, men ändå har jag anmält mig till jävla uppvisningen. Hur dum i huvudet får man vara? Fan, fan, fan....så jäkla osmart. Så jäkla dumt....

Jag sliter mitt hår och biter sönder mina naglar....egentligen skulle jag kanske ha tränat, men nej, Det är ju mycket roligare att ha råångest och få klaga på bloggen lite. Fan också. Inte nog med att jag borde träna, men inte gör det, jag måste skaffa danskläder också. Och tror ni att jag gör det? Nej, det gör jag inte. Jag tror att jag ska vakna i morgon och dansen ska ha kommit till mig i drömmen och danskläderna ska komma flygande av sig själv. Så blir det, allt löser sig. Ingen ångest, lugn och fin. Eller hur? Fan heller...

Mitt problem är ju att jag är en aning envis och framförallt ingen som bangar. Det är inte jag. Inte vad gäller magdansuppvisning i alla fall. Ahh....kanske ska jag träna lite. Snart. Efter en kopp te.

Så, vad händer? Jo, magdansuppvisning inom kort. Jag säger inte var eller när. Ni är inte välkomna! Glöm det!! Men ni får gärna läsa koreografin och fantisera fritt....;-)

Tribal, danskoreografi
0.00
: Backbend med tre magrullningar
0.18: Bröstaccent ned, stående bröstkorgsåtta, bröstaccent. Upprepa 3 ggr.
0.29: Stående höftåtta, bröstaccent.

0.33: förflyttning åt höger med 2 st camel, nedåtaccent vänster höft. Upprepa åt vänster med accent på höger höft.
 0.40: circle step hö (armar går upp), bröstaccent, vänster (armar uppe), bröstaccent, halvsnurr höger (armar går ned och ramar in höften), höfttvist, vänster (armar nere), höfttvist, halvsnurr höger tillbaka mot publiken (höger arm går upp, vänster stannar vid höften), bröstaccent.
0.57-58: Luta över diagonal arm, vänd åt höger, bodywave.

1.00: 3 shimmy fram, följt av bröstaccenter (upp-ned-upp). Upprepa tre gånger.
1.11: shimmy med vridning 3 st åt vänster, placera, bröstaccent (upp-ned-upp). Upprepa åt höger.
1.22: 6 st minihöftcirklar i cirkel.

1.31: 4 st suher saki åt höger, steg utåt.
1.36: snurr moturs med 2 st camel, armar går upp. Snurr medurs med 2 st camel, armar ned i höfthöjd.
1.42: 4 st suher saki åt höger, steg utåt.

1.47: Dubbla höftsnärtar med nivåskillnad, med vibb,  2 st vänster, arabesk, 2 st höger. Armarna markerar, "drar upp" höften och "trycker ned" höften.
1.59: Radbyte i fotförflyttning med improviserade armar. Möte på 4:e takten i "osynlig" linje på mitten med floordrop. 1-2-3-nedupp-5-6-7-8.
2.10: bakåtondulation vänster -höger + omvänd bodywave med hårt avslut. Upprepa. Höger hand i håret, vänster hand utsträckt framåt.
Bodywave + omvänd bodywave, båda händerna i håret.
Uppåtåtta vänster-höger, händerna går ned längs kroppen till höfterna.

2.21: backbend (vänster - höger, höger - vänster), stor hipcircle + minihipcircle. Höftskak, armar upp.

2.32: korssteg vänster + höftondulation framåt vänster höft. Höger arm uppe, vänster ramar in höften. Upprepa åt höger.
Lyft höger ben i 3-delat häststeg med tydliga accenter + 2 hipondulations med släpande fot.
2.43: stå i lite profil mot vänster, axelrullningar höger axel, överkroppen faller framåt när rullar fram och går upp igen när rullar bak. Vänster hand i håret.
2.48: kliv runt medurs till profil åt höger, händer korsas framför kroppen. Gå ned på huk i två nedåtåttor, axelsnake till sången, därefter upp till stående i stående bröstkorgsåtta.

2.56: 4 ormiga mayasteg + en liggande bröstkorgsåtta.


Att "mapa" en olycksfågel

Jag har ju då varit på "första hjälpen"- kurs i dag. Det var mycket spännande...framförallt var det spännande att se hur många saker bytt namn sen förra gången jag gick en liknande kurs. För er som inte vet, men förstås villl veta:

Det första man ska tänka på vid en olycka är inte ABC (andning, blödning, chock) utan MAP (medvetenhet, andning, puls). Fråga mig inte varför, det bara är så och hör sen.

Sen kan man ju tro att man lägger någon som råkat ut för en olycka i framstupa sidoläge, men NEJ, det får man inte säga. (På allvar fick vi inte säga de orden, den stränga läraren vi hade sa "nej, så får ni inte säga") Utan man lägger den skadade i stabilt sidoläge och det är en stor skillnad (exakt vad fick vi inte heller veta, men så är det i alla fall).

Sen heter det förresten inte "första hjälpen"- kurs, utan Livräddning-kurs. Så vet ni det också...

Men det var roligt och lärorikt, jag var bra på blåsandet, men mindre bra på tryckandet (man måste trycka sjukt hårt när man utför hjärt- och lungräddning).  Ett tips när man utför denna livräddning är att nynna på "Wake me up before you gogo" för den låten ska ha samma rytm eller tempo som man ska trycka (100 per minut).

Roligast  var lärarens demonstration av hur man ska reagera när man kommer fram till en olycka: (viskandes för sig själv)

Vad har hänt här då? Är det farligt för mig? Där ligger det någon. Jaha, där ligger en kniv. Jaha, jag går fram. MAP, medveten, andning, puls. Få se nu....

Förstås mycket roligare i verkligheten än nedskrivet...

Om ni behöver lite hjärt- och lungräddning, I´m the one to call!! =)

För ett år sen...

Precis för ett år sen satt jag på Högbergs i Götgatsbacken på Södermalm. Jag var stor som en flodhäst och med magen i vädret (gravid alltså) var jag ute på stan och träffade kompisar. Jag hade en liten känsla av att det var något på gång, trots att det egentligen var nästan tre veckor kvar till beräknad födsel. Jag drack alkoholfria drinkar men funderade på vad jag skulle beställa in för starkt som skulle sätta igång förlossningen. Jag hann inte, som tur är, dricka mig berusad. För om mindre än en timme för ett år sen gick vattnet och Terrortuva (aka my little fighter) bestämde sig för att det var bäst att lämna moderskeppet. Mycket dramatiskt!

Mina vänner, Johanna, Johanna och Christine, som var med den kvällen är nu och för alltid de tre goda féerna. Det har gått ett helt år sen den kvällen...kan ni tänka er? I morgon fyller min puma ett år, frukost på sängen och tårta väntar henne. Uppdatering på bloggen är förstås ett måste, håll utkik i morgon kväll.

(Mitt andra namn är hybris, min favoritkategori på bloggen är Superwoman. C´est moi!)

Ostrukterade tankar om Kenya

Jag sitter pa hotellet, halvsnabba datorer och solen som varmer. Dar jag varit denna vecka har det verkligen inte funnits nagra datorer...

Det ar helt fantastiskt forstas...Sista dagen, i kvall aker vi hem. Det ar ratt skont, jag saknar mina alsklingar dar hemma sa jag tror jag dor. Nar jag inte har varit helt handlingsforlamad av den saknaden har jag hunnit med en hel del...forst har vi varit vid skolan mitt foretag stodjer. Manga barn i fargglada skoluniformer som skrattar at oss konstiga blekfisar som bara tar kort pa allt. Nar vi var dar bodde vi pa en farm som var otroligt fin...roligt nog la de varmekuddar i sangarna nar vi skulle sova. Det ar ju lite chilly har tycker kenyanerna...hahhahahha. Vi besokte ocksa en forskola (nursery) dar barnen 3-4 ar kunde lasa, rakna och skriva. Otroliga barn!!!

Efter det besoket akte vi ratt ut i bushen, det skulle vara en 2-timmars bilresa, men det slutade pa narmare 5. En helt sjuk vag rakt ut pa savannen (vag kan man inte kalla den, stig snarare) for att komma till safaristallet vi skulle vara pa ett par dagar. I efterhand fick vi veta att turister aldrig kor bil dit, de flyger in for vagen anses vara for dalig. Vi var ratt stolta over att klarat av det...Tva dygn pa detta stalle, vi hann med safari till fots, rida kamel over savannen, besoka Samburofolket och titta pa deras ceremonier m.m Jag har sett hur manga zebror, elefanter, giraffer, gaseller som helst. Massor av djur, helt otroligt. Jag har nog 300 bidler pa olika haftiga djur! Dessutom hade stallet varsta pollen med utsikt over savannen, fri bar och stora skona soffor. Vi hade latt kunnat stanna dar ett par dagar, veckor till om det hade varit mojligt.

Men igar lamnade vi stallet, en lika galen bilfard tillbaka till Nairobi och nu ar jag har. Ett besok pa svenska ambassaden, ett pa svenska skolan och sa mycket shopping vi hinner innan flyget gar i kvall. I morgon vid 10-11 tiden far jag antligen pussa pa Andreas och Tuva igen. Det ar galet hur man kan sakna nagon sa mycket...smartsamt!

Roligt ar att i gar vid middagen blev det fel med notan och jag fick ta allt pa mitt kort, vilket blev en saftig nota eftersoma tt vi ar 7 personer. I stallet fick jag kontanter av alla, sa nu har jag 12000 KSH (ca 1000 kr) som jag ska lyckas branna pa en dag. Jag vet att man kan vaxla tillbaka och det kanske jag borde, men ah andra sidan ar det ju lite sport att handla upp allt plus att det itne ar varje dag jag kan kopa saker i Kenya. Jag letar fortfarande efter en Obama troja till min alskling...den finns forhoppningsvis pa marknaden. Jag har slangt ut halften av allt jag hade med mig for att fa plats med allt jag kopt till Tuva. Sa fina saker....

Och pappa, du skulle varit stolt over mig. Jag ar den oforskrackte resenaren som ater det som bjuds mig och inte far panik over alla djur jag skakar ur tacket innan jag gar och lagger mig. Jag skoter mig ratt bra helt enkelt....:) Dessutom lagger jag nog bara ca 60 procen tav min tid och energi pa att kolla efter ormar, vilket ger mycket tid over till annat....:)

Nej, ut i solen. Jag horde att det snoade hemma i sverige...trist! Puss och kram fran Kenya. Andreas och Tuva, mina alsklingar, ni ar solen i mitt liv. Starkade an Kenyas sol...Love you

And off we go...

Nu är det dags! Att göra-listorna är nedlagda oavsett om allt är avprickat eller inte. Väskan är packad....jag är redo.

Jag kämpar med att inte bryta ihop över att jag ska åka ifrån Tuva. Det är för smärtsamt att tänka på,  jag kan knappt titta på henne just nu. Jag måste påminna mig själv om att jag är en modern och medveten människa och att Tuva har två fullt kapabla föräldrar som tar hand om henne. Det är inte det att jag är orolig över hur Tuva och hennes pappa kommer att ha det när jag är borta. De kommer att ha det mycket bra och klara sig helt utan problem...Det är mig det är synd om, det är jag som kommer att få problem. Jag och min navelsträng till min lilla bebis (nu är hon visst en bebis igen). Jag är inte så bra på att vara borta från min familj helt enkelt....

Men som sagt, jag har principer att leva upp till, visserligen på bekostnad av lite hjärtesmärta idag. När nu det är sagt....

JAG SKA TILL KENYA!!
WOW!!

Nu åker jag...om ni har tur blir det bloggrapportering från ett internetkafé i Kenya.

See you later, alligator.

(Tack alla för fina lyckönskningar inför min resa. Puss på er alla söta!)

3 dagar kvar

Det är inte lika tillfredställande att skriva listor som man inte betar av alls...i dag har jag tagit hand om liten Tuva efter jobbet. Hennes pappa åkte på magsjukan som jag hade förra veckan. Så det har inte blivit mycket gjort i dag...det har snarare tillkommit saker på listan.

Jag läste ju en bok om effektivitet och struktur på jobbet och i övriga livet, där av mina grodfilosofier i ett tidigare inlägg. Det handlade ju om att äta den största grodan det första man gör (= ta sig an den största och jobbigaste uppgiften man har framför sig i stället för att skjuta på den). Jag lever inte efter den teorin vad gäller den här listan idag.  Mina stora grodor (i storleksordning med största först):

Att göra innan jag åker: 

(Stora grodor)
Fixa musik till resan (den uppgiften blev jag tilldelad av min reseledare)
Packa (vart är mina sommarkläder?)
Köpa myggnät (vart gör man det?)
Växla pengar
Köpa en bok om Kenya

(Små grodor)
Köpa kamomillte (tips från pappa)
Skriva ut biljetten eller vad det nu är jag fick på mailen
Kolla upp hur dyrt det är att använda mobiltelefonen i Kenya, får man en chock om man ringer hem till Sverige?
Läsa en bok om Kenya

(En liten enkel groda)
Viktigast av allt, tanka kärlek från mina älsklingar så att det räcker för en hel vecka!!

(Svalda grodor)
Gå in mina vandrarkängor (så jag inte får skoskav i djungeln)

Tvätta

4 dagar kvar

Snart Kenyaresa, på fredag reser jag. Mycket spännande!!

Att göra innan jag åker:

Gå in mina vandrarkängor (så jag inte får skoskav i djungeln)
Tvätta
Packa (vart är mina sommarkläder?)
Köpa en bok om Kenya
Läsa en bok om Kenya
Växla pengar
Köpa myggnät (vart gör man det?)
Fixa musik till resan (den uppgiften blev jag tilldelad av min reseledare)
Köpa kamomillte (tips från pappa)
Kolla upp hur dyrt det är att använda mobiltelefonen i Kenya, får man en chock om man ringer hem till Sverige?
Skriva ut biljetten eller vad det nu är jag fick på mailen
Viktigast av allt, tanka kärlek från mina älsklingar så att det räcker för en hel vecka!!

(Jag tycker om att skriva "att göra-listor". Jag läste att det frigörs endorfiner som får en att må bra om man skriver listor med uppgifter att göra och bockar av dem allt eftersom. På allvar...)


11 dagar kvar...

Jag tänker mig solnedgång...jag står på savannen och tittar på en elefant som går förbi.

För er som känner för lite avundsjuka...kolla in stället jag ska bo på ett par dagar när jag är i Kenya. Välja mellan aktiviteter som att sova ute under stjärnorna, rida kamel, träffa Samburu folket m.m.

Det bli nice!

Hon och jag och eklampsi

Nu var det ju ett tag sen, men det kändes ändå så skönt att läsa detta. Någon ny att kanske få älta lite till med nu när de flesta tröttnat på min förlossningsupplevelse.
 

Hej, hittade ditt inlägg när jag säkte efter eklampsi på google. Vill bara säga att det va så skönt att läsa om din upplevelse, för jag har känns mig så otroligt ensam. Jag åkte in till fl för att slemproppen gick, kände mig svullen hela dagen och tappade synen i omgångar. Väl inne på förlossningen fick jag den värsta huvudvärken man kan få tror ja. Jag va helt säker på att jag skulle dö och skrev i dödsångest så hela förlossningen blev oroliga. Jag har aldrig känns en sån smärta som jag då hade i mitt huvud. Fick en krampanfall i korridoren på förlossningnen. Läkaren trodde att jag hade fått en hjärnblödning först så allt dom kunde göra va att koncentrera sig på att min son skulle överleva. Min hjärtljud och min puls var så uppe i varv pga blodtrycket att dom inte hörde min sons hjärtljud. Så från det att jag fick krampanfallet till det att min son var född tog det 18 minuter. Dom snittade mig tom med kläderna fortfarande på. Linud föddes i vecka 34 4 och hade varit tillväxthämmad i 2 veckor i magen så han vägde bara 1835g. Han kördes iväg med ambulans till ett större sjukhus med ilfart.. Tre dagar senare hade jag fortfarande inte fått tillbaka synen men fick då för första gången träffa Linus. Fick känns på honom och känna hans närvaro. Jag gråter när jag läser din berättelse för att jag kan känna med dig. Läkarna säger till mig att ca 3 kvinnor på 3 år i sverige är med om det som du och jag varit med om.. Lite lustigt att jag hittade på dig, men samtidigt kul för att jag nu fårr dela min berättelse med dig!! Hoppas det inte gjorde något att jag skrev till dig, skickade med min mailadress ochså om du vill svara till mig =)

Mvh Sofi och Linus Boman

Utmaning

Ja, varför inte? Det är ju trots allt en trebarns-mamma som utmanar....=)

 5 saker i min frys:
 * Småländska kräftor * Köttfärs * En fiskgratäng *Blodpudding * Isbitar

5 saker i min garderob:
* En bebis * Hennes säng * En massa nallar * Saker som borde vara i förrådet * En dramaten 

5 saker i min väska:
* Läkerol * Min Vittrabok * Hårsnoddar * Skräp * Mer skräp

5 saker i badrumskåpet:
* Tops * Nagellack (Här måste jag gå och kolla vad jag har...) * Plackers * Tomma parfymflaskor * Burkar och flaskor som jag inte använder 

5 saker i min bil:
* Om jag hade en bil...så skulle jag ha en bra barnstol och mycket musik i den.

Så, vad händer?

Inte mycket...

Jag jobbar, det är jobbigt...=) Men rätt ok! Om man bortser från att det bara finns en unge som betyder något och hon är kvar här hemma. Alla andra barn blir bleka i hennes närvaro. Tur för barnen på jobbet att de alla är riktiga charmtroll och förtjusande på många sätt....plus att jag förtränger Tuva rätt bra under arbetsdagen. Det är mitt sätt att ha kärlek och uppmärksamhet över till alla mina barn på jobbet. Lite roligt är att vi har en liten Tuva på jobbet, som faktiskt inte är helt olik min Tuva. Jag var rätt hård mot mig själv de första dagarna på jobbet med att inte låta mig överösa mina förvirrade mammakänslor på jobbet-Tuva och använda henne som ett substitut för min hemma-Tuva. Det har gått rätt bra!

Så, vad händer mer?

Tuva har börjat gå!! I söndags tog hon sina första steg, stappligt värre. Idag har hon gått flera steg, till sin egen förtjusning och hennes föräldrars beundran. Hon har helt klart förstått vitsen med att inte behöva sätta sig ner för att krypa, problemet är bara att balansen inte alltid hänger med. Men det är häftigt...när hon står utan stöd. Det känns nästan som att hon flyger, när rymden är fri omkring henne.

Och mer då?

Om mindre än två månader åker jag till Kenya. Det är ju vansinnigt spännande förstås. Det var ju något med visum och vaccinationer jag skulle ta tag i, men konstigt nog blir det aldrig av. Jag vet inte om jag förtränger det eller inte inser att tiden går.  I morgon kanske jag ska kolla upp vad man ska ta för sprutor för att inte få malaria eller vad det kan vara...försöka ta tag i det där nu. Hur som helst ska jag på safari, hälsa på lejon och giraffer. Kanske tar jag med mig en minielefant hem om jag hittar någon!! 

Ett tecken från ovan (eller vart de nu kommer ifrån)

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur OS går mig helt oberörd förbi. Men sen satt Andreas och tittade på brottning och kläckte att det kanske var något jag skulle testa. Nej, sa jag, jag skulle inte klara av kroppskontakten. Boxning då, sa han.

Boxning, hmm...

Att bli lite starkare. Det vore ju inte fel. Så jag googlade boxning och klubbar nära mig. Och vad hittar jag om inte IF Linnea Boxning 10 minuter bort. Jag kände att det var ett tecken. Ödet talade till mig och budskapet var tydligt. Jag ska testa boxning. Jag vill ju liksom inte mucka med ödet, det kan sluta illa.

Så boxning alltså, tejpade nävar och tandskydd. Svettiga lokaler och aggressioner som kommer upp till ytan. Jodå, det får framtiden utvisa. Lägesrapport kommer när jag vet mer.

Är livet slut nu?

Komiskt nog (med tanke på tidigare inlägget) är detta ett inlägg där jag sörjer att min föräldraledighet är slut. På måndag är det dags att samla ihop mig, packa ner mina röda birkenstocks och ta bussen till jobbet. Och Tuva kommer att få en härlig tid med sin pappa..som har sin föräldraledighet framför sig. Lyllos!!

Min föräldraledighet. Det var bland annat då:

Tuva kom till oss. Världens finaste och bästa. Solen i våra liv. Och då jag fick något jag inte klarar av att förlora. Dör hon dör jag! (Det är det tuffaste med att ha blivit förälder, rädslan att förlora sitt barn!)

jag blev mamma. Och, om det nu är möjligt, blev ännu mer ansvarstagande än tidigare. =)

jag lärde mig att använda en stavmixer. Min bästa (och enda) vän i köket.

vi hade blommor på vår ballkong. (Mamma, tyvärr är de döda nu!)

jag skrev en barnbok som kommer att göra oss rika en dag. Men i takt med att Tuva växte fick mindre och mindre tid för annat skrivande, så någon bok blev det inte, inte än i alla fall. Men däremot en blogg, som jag känner en enorm hatkärlek till.

jag sålde min själ och gick med i en mammagrupp aka lattemaffia...och gillade det!

jag inte lärde mig spela gitarr. Inte alls faktiskt. Men jag har köpt mig en ukulele, så hoppet är inte helt borta. Ska bara lära mig att stämma den först...

jag började springa (jogga) om morgnarna. Och slutade äta godis....och började äta godis...och eventuellt nu slutat igen.

Och nej, livet är väl inte slut. Men föräldraledigheten är det...en ny epok börjar nu. Nya äventyr och nya mål....vilken tur för mig att jag har världens bästa Darling och Tuva som väntar på mig när jag kommer hem (om de inte är ute och gör lekparkerna osäkra).

Superwoman

Ibland ser jag mig själv som en superwoman. Som när jag tar bussen in till stan och går 20 minuter till affären, för att köpa en resevagn. Slänger upp den på min gamla vagn (med Tuva i förstås) och går tillbaka igen. Tar bussen hem, har problem att komma in genom porten och in i hissen med mina vagnar, men släpper till slut ner den nya vagnen på hallgolvet, lämnar Tuva i den gamla vagnen innanför dörren, och lägger mig andfådd och svettig i soffan. Då är jag nöjd...en riktig superwoman.

Nu har Tuva en resevagn, som den på bilden men helsvart. Jag är mycket nöjd....och svettig.




Nu ska vi vila, äta lunch, och sen iväg igen. Busy, busy...mycket att fixa. Superwoman drar vidare liksom...

(och man får faktiskt överdriva, förstora och glorifiera sig själv på sin egen blogg...Det får man faktiskt...)

RSS 2.0