Clara Linnea Maria Lowejko

Ibland ser jag mig själv som en superwoman. Som när jag tar bussen in till stan och går 20 minuter till affären, för att köpa en resevagn. Slänger upp den på min gamla vagn (med Tuva i förstås) och går tillbaka igen. Tar bussen hem, har problem att komma in genom porten och in i hissen med mina vagnar, men släpper till slut ner den nya vagnen på hallgolvet, lämnar Tuva i den gamla vagnen innanför dörren, och lägger mig andfådd och svettig i soffan. Då är jag nöjd...en riktig superwoman.

Nu har Tuva en resevagn, som den på bilden men helsvart. Jag är mycket nöjd....och svettig.




Nu ska vi vila, äta lunch, och sen iväg igen. Busy, busy...mycket att fixa. Superwoman drar vidare liksom...

(och man får faktiskt överdriva, förstora och glorifiera sig själv på sin egen blogg...Det får man faktiskt...)