Hon och jag och eklampsi
Nu var det ju ett tag sen, men det kändes ändå så skönt att läsa detta. Någon ny att kanske få älta lite till med nu när de flesta tröttnat på min förlossningsupplevelse.
Hej, hittade ditt inlägg när jag säkte efter eklampsi på google. Vill bara säga att det va så skönt att läsa om din upplevelse, för jag har känns mig så otroligt ensam. Jag åkte in till fl för att slemproppen gick, kände mig svullen hela dagen och tappade synen i omgångar. Väl inne på förlossningen fick jag den värsta huvudvärken man kan få tror ja. Jag va helt säker på att jag skulle dö och skrev i dödsångest så hela förlossningen blev oroliga. Jag har aldrig känns en sån smärta som jag då hade i mitt huvud. Fick en krampanfall i korridoren på förlossningnen. Läkaren trodde att jag hade fått en hjärnblödning först så allt dom kunde göra va att koncentrera sig på att min son skulle överleva. Min hjärtljud och min puls var så uppe i varv pga blodtrycket att dom inte hörde min sons hjärtljud. Så från det att jag fick krampanfallet till det att min son var född tog det 18 minuter. Dom snittade mig tom med kläderna fortfarande på. Linud föddes i vecka 34 4 och hade varit tillväxthämmad i 2 veckor i magen så han vägde bara 1835g. Han kördes iväg med ambulans till ett större sjukhus med ilfart.. Tre dagar senare hade jag fortfarande inte fått tillbaka synen men fick då för första gången träffa Linus. Fick känns på honom och känna hans närvaro. Jag gråter när jag läser din berättelse för att jag kan känna med dig. Läkarna säger till mig att ca 3 kvinnor på 3 år i sverige är med om det som du och jag varit med om.. Lite lustigt att jag hittade på dig, men samtidigt kul för att jag nu fårr dela min berättelse med dig!! Hoppas det inte gjorde något att jag skrev till dig, skickade med min mailadress ochså om du vill svara till mig =)
Mvh Sofi och Linus Boman
Hej, hittade ditt inlägg när jag säkte efter eklampsi på google. Vill bara säga att det va så skönt att läsa om din upplevelse, för jag har känns mig så otroligt ensam. Jag åkte in till fl för att slemproppen gick, kände mig svullen hela dagen och tappade synen i omgångar. Väl inne på förlossningen fick jag den värsta huvudvärken man kan få tror ja. Jag va helt säker på att jag skulle dö och skrev i dödsångest så hela förlossningen blev oroliga. Jag har aldrig känns en sån smärta som jag då hade i mitt huvud. Fick en krampanfall i korridoren på förlossningnen. Läkaren trodde att jag hade fått en hjärnblödning först så allt dom kunde göra va att koncentrera sig på att min son skulle överleva. Min hjärtljud och min puls var så uppe i varv pga blodtrycket att dom inte hörde min sons hjärtljud. Så från det att jag fick krampanfallet till det att min son var född tog det 18 minuter. Dom snittade mig tom med kläderna fortfarande på. Linud föddes i vecka 34 4 och hade varit tillväxthämmad i 2 veckor i magen så han vägde bara 1835g. Han kördes iväg med ambulans till ett större sjukhus med ilfart.. Tre dagar senare hade jag fortfarande inte fått tillbaka synen men fick då för första gången träffa Linus. Fick känns på honom och känna hans närvaro. Jag gråter när jag läser din berättelse för att jag kan känna med dig. Läkarna säger till mig att ca 3 kvinnor på 3 år i sverige är med om det som du och jag varit med om.. Lite lustigt att jag hittade på dig, men samtidigt kul för att jag nu fårr dela min berättelse med dig!! Hoppas det inte gjorde något att jag skrev till dig, skickade med min mailadress ochså om du vill svara till mig =)
Mvh Sofi och Linus Boman
Kommentarer
Postat av: Georg
Jag tröttnar aldrig på din förlossningsberättelse och namnet på eländet ger mig kalla kårar. Tur att det är unikt det betyder att vi slipper det fortsättningsvis.
Trackback
