Tips till småbarnsföräldrar som inte klarar det ekonomiskt att dela på föräldraledigheten
Tips 1
Den med lägre lön får ta ut färre dagar så att den med högre lön kan ta ut fler. På så sätt kan man balansera inkomsterna och båda föräldrarna kan vara hemma lika länge (i tid men inte i uttagna föräldralediga dagar). Det funkar ju bara för dem som kan dryga ut dagarna och inte måste ta ut 7 dagar i veckan.
Tips 2
Spara pengar. Planera ekonomin och spara innan barnet kommer och under tiden som den med lägre lön är föräldraledig. För att sedan använda den sparade bufferten när den med högre lön är hemma.
Tips 3
Den med lägre lön får söka nytt jobb så att man klarar ekonomin under hela (uppdelade) föräldraledigheten. Eller så får någon av föräldrarna jobba extra när och om det går.
Tips 4
Prioritera! (Det är mer en uppmaning en ett tips!) Spara in pengar genom att storhandla, laga egen barnmat. Sälj en av bilarna. Hoppa över årskortet på sats. Det är ett (eller ett par) år det handlar om. För vad är viktigt här i livet?
Det här är tips till alla de som använder det ekonomiska argumentet som undanflykt och som i själva verket visst skulle kunna lösa det ekononomiska samtidigt som de delar på föräldraledigheten. Visst finns det familjer som inte kan göra något av ovanståande och de måste förstås också få skaffa barn. Men i min fördomsfullhet tänker jag bara på de med två inkomster och undrar hur de (som enligt mig borde ha det rätt stabilt) inte klarar att dela på föräldraledigheten. För om ensamstående klarar av ekonomin under föräldraledigheten? Eller ensamstående studenter klarar det? Eller ensamstående sjukskrivna studenter? Om de som knappt har några pengar alls klarar av att vara hemma med sina barn, hur kan då de som har pengar inte klara det??
Nej, jag är rätt övertygad om att det är en annan sko som klämmer. Den där mamman inte vill släppa ifrån sig "sina" dagar eller den där mannen inte vill vara hemma med sitt barn. Akta er som känner igen er där...det väntar en speciell plats i helvetet för er. Hehhee....eller kanske inte. Det kanske bara är i min hjärna ett brott mot jämställdheten förtjänar ett sådant straff?!
Å ena sidan håller jag med dig om att det är viktigast att papporna får chansen att lära känna sina barn i grunden och att papporna i alla tider flytt från det gigantiska ansvaret att ta hand om sina barn på heltid. Å andra sidan kan man ju inte komma ifrån att det faktiskt finns människor som sätter sina egna behov framför barnen. Alkoholister, narkomaner, shopoholics och spelmissbrukare t. ex. I en familj där en av föräldrarna ballat ur. så är det väl rätt naturligt att den andre föräldern ensam tar ansvaret. Väldigt många människor har en konstig borgerlig och gammaldags syn där de tror att barnen är deras redskap för att förverkliga sig själva. De skadar också sina barn. Vad jag vill säga är att jag tror tillvaron är så komplicerad. Att jag inte tror att det finns en så enkel lösning som att generellt dela barnledighet mitt itu. Vad tycker du om föräldrar som inte sätter sina barn främst?
då hamnar jag nog i helvetet moahaha :P
kanske blir hemma längre eller kortare än jag trott.. beror ju på när jag hittar nytt jobb...
Pappa, man kan ju inte ursäkta det ojämnställda med andra problem, även om det är självklart att den andre föräldern tar ansvaret i en familj med någon med missbruk. Och att dela lika på föräldraledigheten är ingen enkel lösning utan det borde vara en självklarhet som är en del av lösningen, det är vi/samhället som har gjort det komplicerat med ideal och könsroller. Och vad gäller föräldrar som inte sätter sina barn främst (av egoistiska anledningar)...självklart inte bra och förstås synd om barnen!! Men föräldrar har ju förstås olika syn på vad som är bäst för sina barn...och man måste ju alltid lita på att föräldrar också vet bäst vad gäller deras barn. Tack för kommentaren och frågan!
Emmy, =) Det där är inte riktat till folk jag känner. Jag dömmer bara människor jag inte känner till helvetet! ;-)
