"Skriv på! -En handbok i skrivandets konst" av Elizabeth George
För att skriva en bra roman krävs tydligen "begåvning, passion och disciplin".
Begåvning - att kunna fylla sidor med text, text som flödar. Att använda språket för att fängsla läsaren...
Passion - att verkligen brinna för det man skriver om, att karaktärerna och miljöerna blir levande...
Disciplin - (och det här triggade ju mitt strukturbehov!) Att göra upp en plan för skrivandet, att ha en idé och följa den likt ett mycket strukturerat schema...och att inte ge upp vid motgångar!
George skriver i boken att om man har tre av dessa egenskaper kan man vara rätt säker på att bli utgiven, har man två kan man vara nästan säker och har man bara en kanske man har en chans. Jag har förstås alla tre ;-), Jag har bara inte insett det där med disciplinen innan. Jag har trott att skrivandet ska "komma till en", att man ska sätta sig vid datorn och låta fingrarna skriva vad dom vill, utan att tänka för mycket. På det sättet skriver jag ingen bok i alla fall, disciplin och struktur passar mig bättre.
Dessutom lärde mig det mycket roliga uttrycket MUTH - metod att Undvika Talande Huvuden.
Typ så här:
Hej, säger han.
Hej, svarar hon.
Vill du följa med hem?
Varför skulle jag vilja det?
Varför inte?
Varför?
Därför!
Ok då!
Inte så roligt...man måste ju ha med en MUTH, som här blir kring en cigarett:
Hej, säger han.
Hej, svarar hon och fiskar upp ett ciggpaket från handväskan.
Vill du följa med hem, frågar han samtidigt som han tar fram en tändare och tänder den framför näsan på henne.
Varför skulle jag vilja det? Hon tar tändaren ifrån honom och tänder cigaretten själv.
Varför inte? Han stoppar förnärmat tändaren i fickan.
Varför, undrar hon igen och blåser rök i ansiktet på honom.
Därför!
Ok då! Hon slänger cigaretten på marken och fimpar den med sin högklackade sko.
Verkar vara en bra bok:)
mm ... jag har ångest för att jag är för disciplinerad
och för lite passionerad ... jag kan lätt sitta framför skärmen och pressa ur mig ord i tre timmar men jag har ingen aning om vad och varför. men efter de där tre timmarna känner jag mig riktigt uppåt och glad över att jag har presterat något även om det kanske bara finns en skimrande mening på varje ordbajsande sida ... man måste få leka och ha kul, men man kommer ingenstans om man inte gör skrivandet till en vana, en discpilin ... och begåvningen kommer om man är envis nog. om man har viljan tror jag att begåvningen finns automatiskt ...
lollo...det är skönt att höra! Det är ju det här behovet av perfektion som inte går ihop med mitt skrivande...som du säger...kanske bara en mening på en hel sida som är värd att spara! men det är väl så man måste göra...
