Scrapbookat
Ett fotoalbum, en minnesbok och fadderbrev...
Min insats kunde en 5-åring ha gjort bättre. När Andreas påpekade att jag hade börjat klistra in bilder från fel sida i albumet höll jag på att bryta ihop och lägga ned....men efter ett djupt andetag och en nödlösning är allt nu klart. Albumet är dock ihoplimmat och man får använda lite våld för att kunna bläddra...Hur gör folk egentligen? Jag fattar inte...Lim alltså...svåra grejer...
Det tog i alla fall HELA kvällen...det är ju dags att gå och sova nu. Men vi gjorde det... Hoppas Tuva kommer att bli jävligt tacksam när hon inser vad jag (vi) gjort för henne...pyssel...det är inte vem som helst som får!!
En ovanlig kväll hemma hos oss helt enkelt...men vad annat kan man göra när det är dålig sommartv? Godnatt på er...i morgon är det nya tag som gäller...stora saker på gång!!
Gud vad söt du är... pyssla som är så härligt! Har jag missat det i min fostran av dig. Tuva får komma hem till mig när det blir pysseldags för henne.Kram
Ja, jag undrar lite hur jag kan ha blivit som jag blivit...det är konsigt. Jag är bara slarvig och hafsig när det gäller sånt. Inte alls som du...=) Vi får hoppas att Tuva tar efter dig och inte mig när det gäller sånt!! Kram
Men ÅP! jag blir stolt (och lite chockad) av din pysselinsats. Bra jobbat! Lim e inte alltid det lättaste... ;)
Johanna, som sagt du har inte sett resultatet...=) Men tack...det är ju inte resultatet utan vägen dit som är det viktiga...eller hur? heheheh
Om det skulle börja brinna, Gud förbjude. Då är det mitt barnalbum som är min viktigaste sak. Jag är gränslöst tacksam för den.
