"Den bästa pappaförebilden måste vara Jesus"
Dagens bästa läsning hittade jag hos Tjockalocka, (som hittade den hos någon annans blogg som hittade den hos någon annan osv. Internet är fantastiskt!) Den här artikeln, skriven av Johan Croneman, borde alla läsa!! Den framkallade känslor hos mig som ilska, glädje, stolthet, vanmakt, sorg...och mer.
Att det ska vara så svårt...ni har förstås hört det förrut. Inte förrän om 211 år kommer föräldraledigheten vara jämställd. Och det är om utveckling fortsätter uppåt i den takt den gör idag (i artikeln står det förvisso att utvecklingen stannat av!!!) Jag säger, inför delad föräldraledighet där man måste dela lika. Jag är trött på skiten och tvångspolitik är lockande!
Vad gäller pappor som bryter mot normen och möts av skeptism eller menade leenden ("vad gulligt"), tex pappan i artikeln som handlar kläder till sitt barn och får allt inslaget som om det var självklart att det var en present....kan det verkligen vara så illa? Jag är inte jätteförvånad. Vi har varit med om liknande händelser...Tex verkar alla tro att det är min uppgift att trösta vårt barn när hon gråter. Någon kommer med en skrikande Tuva som slagit sig och räcker henne självklart till mig. Även om hennes pappa fanns i närheten. Och han är troligtvis bättre på att trösta henne än jag...men det kan ju inte de veta. Jag blir bara trött på de förväntningar som finns på mamman resp. pappan. Jag säger bara....vanmakt!
Och ilsken blir jag ju förstås över att det finns människor som skyller på det biologiska. "Det är bara så det är." Eller hur...suck. Från artikeln: "Det är faktiskt många män som fortfarande har den grundsynen, trots att det är lika korkat som att säga att föräldrar i generationer, under århundraden, under hela sin existens, har agat sina barn. Varför skulle vi inte fortsätta med den fina traditionen? En slags människofundamentalister." Bra exempel...samhället förändras, könrollerna förändras...förhoppningsvis till det bättre. Konservativa bakåtsträvare är vad de är...=)
Stolt är jag förstås över mig själv och över mitt barns pappa. Även om man inte ska ge pappor som tar sitt ansvar eller mammor som släpper ifrån sig ansvar stående ovationer bara för att så kan man konstatera lite nöjt att vi är medvetna, att vi bidrar till ett mer jämställt samhälle och viktigast av allt, vårt barn har två närvarande, engagerade och ansvarstagande föräldrar.
Vad var det mer...jo, sorgsen blev jag när jag läste: "man har en magisk torsdag tillsammans som man aldrig någonsin kommer glömma". Jag vet inte riktigt varför, men kanske för att inte alla föräldrar får vara med om dessa magiska torsdagar..eller kanske inte vill....
Och sist men inte minst....sist i artikeln berättar kvinnor om hur de ser på papparollen/ tycker att en pappa ska vara. En av kvinnorna tyckte (jag höll på att skratta ihjäl mig!): "Den bästa pappaförebilden måste vara Jesus"..."En pappa ska älska sina barn, han ska ta sig tid och vara förstående och lära dem om Guds ord, det står det i Bibeln." Jaha, står det det i bibeln? Då måste det ju vara så...och om jag säger hoppa från bron hoppar du då?
Man ska inte tro på allt man läser. Bara det jag skriver! ;-)
Att det ska vara så svårt...ni har förstås hört det förrut. Inte förrän om 211 år kommer föräldraledigheten vara jämställd. Och det är om utveckling fortsätter uppåt i den takt den gör idag (i artikeln står det förvisso att utvecklingen stannat av!!!) Jag säger, inför delad föräldraledighet där man måste dela lika. Jag är trött på skiten och tvångspolitik är lockande!
Vad gäller pappor som bryter mot normen och möts av skeptism eller menade leenden ("vad gulligt"), tex pappan i artikeln som handlar kläder till sitt barn och får allt inslaget som om det var självklart att det var en present....kan det verkligen vara så illa? Jag är inte jätteförvånad. Vi har varit med om liknande händelser...Tex verkar alla tro att det är min uppgift att trösta vårt barn när hon gråter. Någon kommer med en skrikande Tuva som slagit sig och räcker henne självklart till mig. Även om hennes pappa fanns i närheten. Och han är troligtvis bättre på att trösta henne än jag...men det kan ju inte de veta. Jag blir bara trött på de förväntningar som finns på mamman resp. pappan. Jag säger bara....vanmakt!
Och ilsken blir jag ju förstås över att det finns människor som skyller på det biologiska. "Det är bara så det är." Eller hur...suck. Från artikeln: "Det är faktiskt många män som fortfarande har den grundsynen, trots att det är lika korkat som att säga att föräldrar i generationer, under århundraden, under hela sin existens, har agat sina barn. Varför skulle vi inte fortsätta med den fina traditionen? En slags människofundamentalister." Bra exempel...samhället förändras, könrollerna förändras...förhoppningsvis till det bättre. Konservativa bakåtsträvare är vad de är...=)
Stolt är jag förstås över mig själv och över mitt barns pappa. Även om man inte ska ge pappor som tar sitt ansvar eller mammor som släpper ifrån sig ansvar stående ovationer bara för att så kan man konstatera lite nöjt att vi är medvetna, att vi bidrar till ett mer jämställt samhälle och viktigast av allt, vårt barn har två närvarande, engagerade och ansvarstagande föräldrar.
Vad var det mer...jo, sorgsen blev jag när jag läste: "man har en magisk torsdag tillsammans som man aldrig någonsin kommer glömma". Jag vet inte riktigt varför, men kanske för att inte alla föräldrar får vara med om dessa magiska torsdagar..eller kanske inte vill....
Och sist men inte minst....sist i artikeln berättar kvinnor om hur de ser på papparollen/ tycker att en pappa ska vara. En av kvinnorna tyckte (jag höll på att skratta ihjäl mig!): "Den bästa pappaförebilden måste vara Jesus"..."En pappa ska älska sina barn, han ska ta sig tid och vara förstående och lära dem om Guds ord, det står det i Bibeln." Jaha, står det det i bibeln? Då måste det ju vara så...och om jag säger hoppa från bron hoppar du då?
Man ska inte tro på allt man läser. Bara det jag skriver! ;-)
Kommentarer
Postat av: Tjockalocka
Bra där!
Trackback
