Torsken Tuva
Min lilla bebis har torsk...i munnen....=) Det är ju inte speciellt roligt förstås, men namnet är ju värt en smiley! För er som inte vet är det typ en svampinfektion som bebisar lätt får. Så nu handlar pappa vichyvatten, så ska vi tvätta lilla torsken!
har 
i munnen...=)
har i munnen...=)Linnea - syster yster
Jag insåg att jag missat ett viktigt ord under rubriken på min blogg. Jag är ju förstås många saker och alla får inte plats, men SYSTER är jag jättemycket och det borde stå med. Jag är syster till alla mina 9 syskon...=) (Ursäkta om jag missar på åldern på någon, jag har lite hjärnsläpp...)
Storebror 27 år - Jag är en stolt lillasyster och ett stort fan av min musikaliska storebror. När jag var på spelning med hans band var jag lyrisk, bästa jag hört!!! (De heter Je t´aime mon amour för er som blir nyfikna!)
Storebror 26 (snart 27) år - Min andra storebror som har fått ett namn från en indian och som, trots att han klippt av dem, är min bror med dreads. Jag har alltid varit lite avundsjuk på dem...=)
Lillebror 23 år - Min mystiska lillebror som har en till värld i sina spelkort. Han, som är min lillebror, men som jag får stå på tå för att krama.
Lillasyster 21 år - Systra mi, som skriver dikter som får mina ögon att tåras och nackhåren resa sig. Hon som sprudlar av idéer och kreativitet.
Lillasyster 14 år - Den tuffaste av dom tuffa, med blått hår och kjol med spets. Men jag behöver en ordlista för att förstå när hon chattar...=)
Lillasyster 9 år - Min stora lillasyster som är så lik mig. Sjunger i kör och skriver, precis som jag gjorde i den åldern. Långt vackert hår har hon också.
Lillasyster 5 år - Söt som en ängel är hon, med en konstnärs känsla. Så många fina teckningar har jag som vi fått av henne.
Lillasyster 2 år - Min yngsta lillasyster är en trollunge med busig blick. Och ett smittande skratt. Jag är stolt fadder till henne!!
Lillebror 10 månader - Den tuffaste lilla killen man kan tänka sig som alltid skrattar och är glad. Blöta kyssar över hela kinderna fick jag av honom sist vi sågs.
Shit, vad jag saknar mina syskon nu. Mina älsklingssystrar och bröder...
Barnbajs
Man kan ju tycka att det är lite komiskt när man hör småbarnsföräldrar diskutera sitt barns bajsande och undra om det verkligen är en så stor sak att prata om. Jag skrattade åt sådana samtal innan,men nu ska jag berätta en hemlis, barnbajs är verkligen facinerande!
Nyfödda bebisar kan bajsa antingen tio gånger om dagen eller en gång varannan vecka...och båda är helt normalt. Deras bajs kan gå från svart, till grönt, till illgult och säkert flera andra färger som jag inte fått uppleva. När deras tarmar, som är under utveckling, jobbar så hela lilla bebisen skakar av anstängning gör man vad som helst för att hjälpa. Magdroppar, massage och senare, tack och lov, katrinplommon!! För när det lilla livet börjar äta mat...ojojoj...vilka bajsblöjor. Det kan komma i små harpluttar eller i sprutform. Det kan fylla en hel blöja och långt upp på ryggen. Pruttandet och lukten är som från en vuxen människa. Och när bebisen lyckats, fått första vinsten, äntligen bajsat...vilken lycka! Den avslappnade lilla kroppen med en nöjd min i ansiktet och en lättad förälder. Det var dagens ansträngning för henne...
Det heter FÖRSKOLA...inte dagis
Idag är jag en aning irriterad...
...över hur svårt media (och politiker!) har för att använda ordet förskola. Hur svårt ska det vara? Dagis är en förkortning för ordet daghem som det hette INNAN förskola. Daghemmet sågs inte som en pedagogisk verksamhet, utan en möjlighet för föräldrarna att arbeta. 1998 fick förskolan en egen läroplan och började ses som den viktiga pedagogiska verksamheten den är!! Självklart kan man väl säga dagis med sina barn om man är van vid det eller om man inte är intresserad av att lära sina barn de rätta orden för saker och ting....men vad är medias ursäkt och politikernas?? Att kalla det förskola är en markering,en markering för den förändring som skett och för att höja statusen från barnpassning till pedagogik! Alla ser ju tyvärr inte, konstigt nog, hur viktigt detta arbete är. Det syns ju tyvärr på lönerna...
Så det heter förskola, arbetet vi gör kräver respekt!! Under förskoleåldern lär sig de flesta barnen språket (tala, ordförråd, skriva, läsa...), grovmotorik (springa, slå kullerbyttor, ibland t o m gå...), finmotorik (äta med bestick, hålla i en penna, knäppa sin jacka...), socialt umgänge (vänta på sin tur, leka tillsammans, känna sympati...) osv osv. Under förskoleåldern utvecklas människan otroligt mycket och det ställer förstås stora krav på förskolepedagogerna. Vi måste vara där och lotsa, leda, stimulera och förstå. Dessutom finns där också en omsorgsdel där vi måste trösta, vårda osv. Så, RESPEKT, tack!
Idag tycker jag en aning synd om...
..."arbogapappan". Media och hela svenska folket dömde honom lite för tidigt. Snacka om att hans liv är förstört! Inte nog med att hans två barn mördades, han anklagades för det fruktansvärda...
Idag ska jag...
skriva, skriva, skriva. I flera timmar är målet...Så nu har jag internetförbud ett tag! =)
Melodifestivalen, 100 höjdare och Vänner...viktiga funderingar
Melodifestivalen - jag kan inte släppa det....varför varför varför vann Charlotte Perelli. Låten var ju inte superbra och hon ser ut som en otäck barbiedocka. Ska tydligen ha bantat ner sig 7 kg inför tävlingen. Från att ha varit supersmal till onormalt/anorexivarningsmal. Jättebra förebild, verkligen! Och Amy Diamond då, ser hon ut som den 12-åringen hon var för att hon vill det eller för att hennes manager vill hålla kvar i "barnstjärnan"? Hon är faktiskt 16 år nu...Tacka vet jag sångaren i BWO, han gör allt värt det. Han är snygg som en pojkgud...
100 Höjdare, världens bästa land - såg jag på igår. Jag är ju inget större fan av USA, det är mycket skumt och mycket ont som pågår där borta. Med risk för att bli nekad jobb i framtiden pga mina åsikter skriver jag inte mer om det (ni får fantisera kring varför jag inte gillar USA själva...) Hur som helst blev jag mycket positivt överraskad när jag var i USA för en kompis bröllop...amerikaner är så vänliga och hjälpsamma!! Här är min "topp tre" över snälla amerikaner:
- Flygvärdinnan (och hennes man) På flygresan dit blev vi försenade och missade vårt inrikesflyg, bröllopet var dagen efter så vi hade lite bråttom. Så en flygvärdinna hjälpte oss att ringa sina kontakter vid inrikesflyget för att kolla nästa avgång. Det fanns tyvärr ingen så då hjälpte hon oss att boka en greyhound buss som skulle åka under natten och vi skulle hinna fram i tid. Dessutom fick vi skjuts av hennes man till busstationen, via deras hem där vi fick tvätta av oss. Inte nog med det hade hennes man packat en matsäck till oss med mat och dryck inför resan. De hade också packat ner flygplansfiltar och kuddar till oss. Så snälla!!
- Min kompis föräldrar. Bröllopet var hemma hos dem, i deras trädgård. De öppnade inte upp deras hem för bara oss från Sverige utan för ytterligare 10-15 kompisar som rest dit för bröllopet. Det var folk i köket, på altanen, i poolen, vid uteplatsen. Och de bjöd alla på mat och dryck...mycket snälla! Dessutom insisterade hennes pappa på att betala våra bussbiljetter. Det var pinsamt och onödigt, men han är yrkesmilitär med en otrolig pondus så vi vågade inte göra annat än tacka och ta emot.
- På hemresan blev vi strandade utan vårt bagage i Philadelphia p g a storm och det var mitt i natten på flygplatsen. Ett par som också missat sitt flyg och bodde i stan erbjöd oss att följa med dem hem över natten och sen skjutsa tillbaka oss nästa dag. De bjöd dessutom på en typisk amerikansk frukost
Vad långt det blev...men det var otroligt vilken hjälp och vänlighet vi stötte på. Det är kanske lätt att hjälpa en ung kvinna med värsta gravidmagen i och för sig...det hade varit annorlunda om jag varit en mörk medelålders man. Detta diskriminerande samhälle vi lever i...
Visste ni att: Hos sjöhästarna är det hanarna som bär på äggen tills de blir små bebis-yngel. (Man lär sig så mycket när man tittar på Vänner!) Undrar om sjöhästarna delar lika på föräldraledigheten... ;-)
Min svenskalärare på högstadiet hette...
Gerd Bjursten....till alla er som gissade på namn! Nu minns jag...
Hon var snäll!
Hon var snäll!
Darling är borta
Min Darling är inte hemma. Det är kallt i sängen och kallt i hjärtat. Jag är inte hel utan honom...Jag sover på hans sida av sängen, den luktar älskling. Mmmm...då går det att somna. Igår såg jag på Vad blir det för mat? ensam....Per Moberg gjorde italiensk buffé. Det såg gott ut....
På söndag kommer han hem igen. Då blir Tuva och jag glada...vi saknar pappa!
På söndag kommer han hem igen. Då blir Tuva och jag glada...vi saknar pappa!
GRATTIS Lollo
Vinnare av Slangbellan 2008!! Min gymnasiekompis Louise Halvardsson som skrivit boken Punkindustriell hårdrockare med attityd fick utmärkelsen!! (Det var roligt att se dig och jag är ledsen att jag inte kunde stanna längre, Lollo! Jag är så glad för din skull!!!)
Här är en bok värd att läsa! För er som har en anknytning till Nässjö är det ett måste!! KÖP den...man måste stödja författare och deras ekonomiska situation. Man blir tydligen inte rik av att ge ut en bok och vill vi njuta av fler böcker krävs också att vi betalar...Så är det...=)
Peace and out
Här är en bok värd att läsa! För er som har en anknytning till Nässjö är det ett måste!! KÖP den...man måste stödja författare och deras ekonomiska situation. Man blir tydligen inte rik av att ge ut en bok och vill vi njuta av fler böcker krävs också att vi betalar...Så är det...=)
Peace and out
Nya favoritvideon
Ja, musikkanalerna på tv är ju favoriterna nu för tiden!! Det ändras hela tiden men här är videon jag går och väntar på just nu....=)
Jag - en bitterfitta?
Maria Sveland var på Efter tio med Malou i morse. Hon som skrev boken Bitterfittan, om det svåra i att leva jämställt med de man älskar, om myten om riktig kärlek, om kampen och rättigheten till ett jämställd samhälle....förstås älskar jag boken och också nu hennes röda hår med svarta slingor. Hon sa att det är en ständig kamp och vad jag känner igen mig i det...
När Tuva har "pojkiga" kläder. "Men hon ser ju ut om en pojke! Man kan inte se vilket kön det är. Sätter du blått på en pojke? Nej, köp inte den, den är pojkig. Ska du uppfostra henne till att bli en pojkflicka (vad jag hatar det ordet!)? "Vad gör du om hon vill ha prinsessklänningar när hon blir större? Du som älskade rosa, ska inte Tuva få ha rosa på sig?"
När Tuva har "flickiga" kläder. "Men varför har hon rosa kläder på sig, du som är feminist? Trodde inte du köpte flickkläder. Förstör du inte ditt barn nu?"
Ska Tuva få leka med dockor? Vad gör du om hon vill bli nakenmodell/ balettdansös/ ställa upp i skönhetstävlingar...?
"Men känner du inte egentligen att det där bara är dina principer och inte vad du vill? Skulle du inte egentligen hellre vilja vara föräldraledig mer?" "För mig är det viktigaste min familj och mina barn!" (men tror du inte det är det för mig) "Men...du har ju barn!! Jag drack ingenting när jag ammade...."(Om att pumpa bröstmjölk och dricka vin)
Och jag har bara varit mamma i fyra månader...
På samma sätt som Maria Sveland accepterar och t o m är stolt över sin bitterhet vill jag också det. Jag är bitter för att orättvisorna finns och för att förändringen går alldeles för långsamt (det kommer ta 211 år innan vi delar lika på föräldraledigheten om vi fortsätter som nu!). Jag är bitter på alla som inte inser att det handlar om hur vi uppfostrar våra barn, vilka leksaker och kläder vi ger dem, hur vi pratar med dem, hur vi är som förebilder för dem...
Maria Sveland säger "Och att förneka min bitterhet skulle bara vara destruktivt, en slags dubbelbestraffning som säkert skulle orsaka alla möjliga psykosomatiska sjukdomar. Så istället började jag se Bitterfittan som en slags konstruktiv kraft, en feministisk magkänsla som liksom skaver och gnager när något är fel."
Så ja, jag är en bitterfitta, en bitterfitta som älskar min familj, som älskar att vara mamma, som vill att min dotter ska kunna växa upp i ett jämlikt samhälle, som vill att alla andra barn också ska få göra det, som är trött på att argumentera och diskutera, som är trött på att försvara det som för mig är så självklart...
Begränsa inte era barn, motverka samhällets stereotypa könsroller, låt era barn växa upp som de unika individer de är!! Läs boken Bitterfittan (man behöver inte vara lika obstinat som jag), den kan ge dig ett nytt perspektiv! Ett perspektiv som du inte borde leva utan!!
Inre frid, till mig och alla andra
När Tuva har "pojkiga" kläder. "Men hon ser ju ut om en pojke! Man kan inte se vilket kön det är. Sätter du blått på en pojke? Nej, köp inte den, den är pojkig. Ska du uppfostra henne till att bli en pojkflicka (vad jag hatar det ordet!)? "Vad gör du om hon vill ha prinsessklänningar när hon blir större? Du som älskade rosa, ska inte Tuva få ha rosa på sig?"
När Tuva har "flickiga" kläder. "Men varför har hon rosa kläder på sig, du som är feminist? Trodde inte du köpte flickkläder. Förstör du inte ditt barn nu?"
Ska Tuva få leka med dockor? Vad gör du om hon vill bli nakenmodell/ balettdansös/ ställa upp i skönhetstävlingar...?
"Men känner du inte egentligen att det där bara är dina principer och inte vad du vill? Skulle du inte egentligen hellre vilja vara föräldraledig mer?" "För mig är det viktigaste min familj och mina barn!" (men tror du inte det är det för mig) "Men...du har ju barn!! Jag drack ingenting när jag ammade...."(Om att pumpa bröstmjölk och dricka vin)
Och jag har bara varit mamma i fyra månader...
På samma sätt som Maria Sveland accepterar och t o m är stolt över sin bitterhet vill jag också det. Jag är bitter för att orättvisorna finns och för att förändringen går alldeles för långsamt (det kommer ta 211 år innan vi delar lika på föräldraledigheten om vi fortsätter som nu!). Jag är bitter på alla som inte inser att det handlar om hur vi uppfostrar våra barn, vilka leksaker och kläder vi ger dem, hur vi pratar med dem, hur vi är som förebilder för dem...
Maria Sveland säger "Och att förneka min bitterhet skulle bara vara destruktivt, en slags dubbelbestraffning som säkert skulle orsaka alla möjliga psykosomatiska sjukdomar. Så istället började jag se Bitterfittan som en slags konstruktiv kraft, en feministisk magkänsla som liksom skaver och gnager när något är fel."
Så ja, jag är en bitterfitta, en bitterfitta som älskar min familj, som älskar att vara mamma, som vill att min dotter ska kunna växa upp i ett jämlikt samhälle, som vill att alla andra barn också ska få göra det, som är trött på att argumentera och diskutera, som är trött på att försvara det som för mig är så självklart...
Begränsa inte era barn, motverka samhällets stereotypa könsroller, låt era barn växa upp som de unika individer de är!! Läs boken Bitterfittan (man behöver inte vara lika obstinat som jag), den kan ge dig ett nytt perspektiv! Ett perspektiv som du inte borde leva utan!!
Inre frid, till mig och alla andra
En dos Tuva kan jag väl bjussa på
Till de som har lite behov av en dos Tuva! Och jag vet att det är många....
babysim för första gången i måndags tillsammans med kusinen James och hans mamma Jemma! Roligt, men lite nervöst! Tack, säger Tuva, till morbror och mostrarna för babbyxorna!!
babysim för första gången i måndags tillsammans med kusinen James och hans mamma Jemma! Roligt, men lite nervöst! Tack, säger Tuva, till morbror och mostrarna för babbyxorna!!
jävla fan tempushelvete
Hur svårt ska det vara??? Det finns flera olika; presens, imperfekt (heter tydligen preteritum nu för tiden), perfekt och pluskvamperfekt. Antingen skriver man i nutid "jag gör", eller dåtid "jag gjorde", eller i framtid "jag ska göra". OCh sen så finns det nått som heter sammansatt tempus som beskriver fullbordad händelse "jag har gjort" och så den varianten men med utgångspunkt i det förflutna "jag hade gjort"...???....låter det som att jag vet vad jag håller på med?
Jag sitter och skriver och det går bra, sen inser jag att det är nått som känns fel och då har jag bytt tempus helt plötsligt. Typ så här: "Hon går mot bussen för att åka in till stan. Träffa en kompis för en fika. När hon sitter och tittar ut på husen som flyger förbi henne utanför fönstret tänker hon på vad som hände tidigare idag. Hon får ont i magen. Var det verkligen nödvändigt? Hon ville inte att det skulle gå så. Hon ville inte att det skulle sluta så. När hon gick av bussen inne i stan hade det börjat regna. Hon ville egentligen bara åka hem och bädda ner sig. Det sista hon ville göra var att behöva ställas tillsvars inför en obarmhärtig kompis....
...HALLÅ....hade jag MVG i svenska eller? Detta är ju herregud på mellanstadienivå. Jag blir så irriterad!! Och så får jag sitta och ändra till ett och samma tempus och vet inte längre vilket det skulle vara från början. Alla var blir är och alla hade blir har eller tvärtom?!?! Vad gör jag för fel? Vem kan ge mig en lektion i svensk grammatik?
Det får mig för övrigt att tänka på min svenskalärare på högstadiet. Kommer inte ihåg vad hon heter, men hon hade alltid perfekt målade klarrosa naglar och jag tyckte om henne mycket! Av någon konstig småländsk åkomma använde jag ordet vart istället för blev och det tyckte ju min svenskalärare var mycket roligt när hon rättade mina texter med sin röda penna! I varje text flera gånger på varje sida:
Jagvart glad när jag fick se honom. blev
Det tog ett tag innan jag lärde mig...men sen gick det rätt bra med svenskabetyget som sagt! Men man kan ju undra hur det där lilla ordet nästlade sig in i mitt språkbruk och tog över!! =)
Så, tack du svenskalärare med rosa naglar, tack för att du lärde mig att använda ordet blev och för allt annat.
Jag sitter och skriver och det går bra, sen inser jag att det är nått som känns fel och då har jag bytt tempus helt plötsligt. Typ så här: "Hon går mot bussen för att åka in till stan. Träffa en kompis för en fika. När hon sitter och tittar ut på husen som flyger förbi henne utanför fönstret tänker hon på vad som hände tidigare idag. Hon får ont i magen. Var det verkligen nödvändigt? Hon ville inte att det skulle gå så. Hon ville inte att det skulle sluta så. När hon gick av bussen inne i stan hade det börjat regna. Hon ville egentligen bara åka hem och bädda ner sig. Det sista hon ville göra var att behöva ställas tillsvars inför en obarmhärtig kompis....
...HALLÅ....hade jag MVG i svenska eller? Detta är ju herregud på mellanstadienivå. Jag blir så irriterad!! Och så får jag sitta och ändra till ett och samma tempus och vet inte längre vilket det skulle vara från början. Alla var blir är och alla hade blir har eller tvärtom?!?! Vad gör jag för fel? Vem kan ge mig en lektion i svensk grammatik?
Det får mig för övrigt att tänka på min svenskalärare på högstadiet. Kommer inte ihåg vad hon heter, men hon hade alltid perfekt målade klarrosa naglar och jag tyckte om henne mycket! Av någon konstig småländsk åkomma använde jag ordet vart istället för blev och det tyckte ju min svenskalärare var mycket roligt när hon rättade mina texter med sin röda penna! I varje text flera gånger på varje sida:
Jag
Det tog ett tag innan jag lärde mig...men sen gick det rätt bra med svenskabetyget som sagt! Men man kan ju undra hur det där lilla ordet nästlade sig in i mitt språkbruk och tog över!! =)
Så, tack du svenskalärare med rosa naglar, tack för att du lärde mig att använda ordet blev och för allt annat.
