Clara Linnea Maria Lowejko

Jag har något att berätta. Det är lite jobbigt...det handlar om Tuva. Jag vet att ni kommer att bli oroliga nu och det är befogat. Tuva har nämligen blivit bortrövad...av troll! De måste ha kommit från trollskogen och tagit Tuva och lämnat kvar en trollunge, en bortbyting.

Vår lilla bebis som jollrade sött och åt sin mat och somnade gott varje kväll, som låg stilla på golvet och tittade på sina leksaker och som satt i knät och skrattade om vi gjorde en rolig min. Nu ligger hon nog på något smutsigt trollgolv med en kotte att leka med och undrar varför pappa och mamma blivit så fula. Och hos oss har vi nu en trollunge, en monsterbebis, som ligger och sparkar i väggen när hon ska sova och ropar högre och högre tills någon hör, som har eld i baken och myror i brallan och hoppar och röjer i knät eller på golvet. Som om man vänder ryggen till helt plötsligt ålat sig in under den oförankrade bokhyllan (ja vi ska skruva fast den...innan hon får den över sig!!), som testar röstens höga toner med risk för att fönsterrutorna spricker och som kastar saker omkring sig och förväntar sig att man ska plocka upp dem efter sig. Dessutom bajsar hon konstant och det stinker...skit! =)

Så, vad ska vi göra med denna trollunge? Om vi skulle lämna tillbaka henne till trollen skulle vi ju sakna det kluckande skrattet och hennes enda smilgropp, hennes nöjda smackande när hon vänder nappen upp och ner, hennes blöta pussar, hennes stora ögon som nyfiket och öppet tar in världen, sprattlandet i sängen på morgonen när hon vill att vi ska vakna, hennes gapande mun när hon inser att det är dags för mat...igen, hennes envishet när hon bestämt sig för någonting, världens coolaste bebis när hon har sina solglasögon på sig....

Ja, vi får nog behålla trollungen... 

...och för er som missade det så är det världens stoltaste mamma som skriver!!!