Jag hamnade mitt i en djurisk parningsritual idag...och det var otäckt!
Jag såg en parningsritual i dag. Det var på en hög nivå...och jag var ju tvungen att analysera den med min kompis.
Ett gäng gymnasie-elever sitter utanför sin skola och solar. Det är en grupp tjejer i ett hörn och spridda sällskap av killar och tjejer lite överallt. Jag och min kompis sitter på uteserveringen på fiket bredvid och äter lunch.
Helt plötsligt börjar en av tjejerna i tjejgänget att illvråla. Med sin allra ljusaste röst skriker hon som en stucken gris medan hon hoppar omkring i sina klackskor och slår med sin vårjacka. Vi drar slutsatsen att det måste vara en geting eller en humla eller nått. Den flygande insekten verkar vara mycket påträngande för tjejen fortsätter att skrika, dock lite mer anstängt och tillgjort enligt mig, och hon får också sällskap av flera av tjejerna i gänget. De verkar totalt livrädda för vad det nu var som skrämde dem....stackars flickor...livet är inte lätt... (Nu kämpar jag en sekund att frammana nån känsla av medlidande och förståelse för att man faktiskt kan vara rädd för humlor och annat som sticks och bränns...men nej, jag kan inte, noll respekt för den uppvisningen just då! Tyvärr!)
Så diskussionen mellan mig och min kompis går ungefär så här:
- Varför håller dom på så där? Skulle en kille göra likadant?
- Dom har ju fått lära sig det, skrika av hjälplöshet och vänta på att bli räddade av en stor och stark man. Medan killar får lära sig att det är mesigt att vara rädda. Dom ska stampa ihjäl otäcka kryp med bara fötterna...(stackars pojkar som får lära sig att inte vara rädda eller ledsna.)
- Ja, det är tragiskt. Vilket våpbeteende...men det är en riktig parningsritual, något djuriskt eller biologiskt över det.
- Eller hur! Och där borta står killarna och spanar.
Jag undrar om killarna stod och väntade på att stampa ihjäl den lilla humlan åt tjejerna för att sedan para sig med dom så att deras art fortplantar sig som den ska...=)
Helt klart var att skrikandet var ett sätt att få uppmärksamhet, troligen av de andra eleverna runt omkring eller av mig och min kompis..., och enligt mig blev det ingen positiv uppmärksamhet...men det är ju min åsikt.
Ett gäng gymnasie-elever sitter utanför sin skola och solar. Det är en grupp tjejer i ett hörn och spridda sällskap av killar och tjejer lite överallt. Jag och min kompis sitter på uteserveringen på fiket bredvid och äter lunch.
Helt plötsligt börjar en av tjejerna i tjejgänget att illvråla. Med sin allra ljusaste röst skriker hon som en stucken gris medan hon hoppar omkring i sina klackskor och slår med sin vårjacka. Vi drar slutsatsen att det måste vara en geting eller en humla eller nått. Den flygande insekten verkar vara mycket påträngande för tjejen fortsätter att skrika, dock lite mer anstängt och tillgjort enligt mig, och hon får också sällskap av flera av tjejerna i gänget. De verkar totalt livrädda för vad det nu var som skrämde dem....stackars flickor...livet är inte lätt... (Nu kämpar jag en sekund att frammana nån känsla av medlidande och förståelse för att man faktiskt kan vara rädd för humlor och annat som sticks och bränns...men nej, jag kan inte, noll respekt för den uppvisningen just då! Tyvärr!)
Så diskussionen mellan mig och min kompis går ungefär så här:
- Varför håller dom på så där? Skulle en kille göra likadant?
- Dom har ju fått lära sig det, skrika av hjälplöshet och vänta på att bli räddade av en stor och stark man. Medan killar får lära sig att det är mesigt att vara rädda. Dom ska stampa ihjäl otäcka kryp med bara fötterna...(stackars pojkar som får lära sig att inte vara rädda eller ledsna.)
- Ja, det är tragiskt. Vilket våpbeteende...men det är en riktig parningsritual, något djuriskt eller biologiskt över det.
- Eller hur! Och där borta står killarna och spanar.
Jag undrar om killarna stod och väntade på att stampa ihjäl den lilla humlan åt tjejerna för att sedan para sig med dom så att deras art fortplantar sig som den ska...=)
Helt klart var att skrikandet var ett sätt att få uppmärksamhet, troligen av de andra eleverna runt omkring eller av mig och min kompis..., och enligt mig blev det ingen positiv uppmärksamhet...men det är ju min åsikt.
Kommentarer
Postat av: Mimmi Lowejko
hahahahaha
Trackback
