Clara Linnea Maria Lowejko

Idag ska jag sitta på balkongen så mycket jag bara kan. Jag går och väntar på att solen ska titta fram bakom husknuten och vår balkong ska fyllas med solsken. Då går Tuva och jag ut och njuter....förutom att ha varit ute och tittat och sovit i vagnen där blir det hennes balkong-premiär. Vi ska sitta och njuta av våra blommor (ja, mamma, dom lever fortfarande...=)),titta på människor som går förbi och lyssna på fåglarna.

Jag tar med mig datorn ut, kanske skriver jag lite. Annat är på bloggen och mail...just nu har jag fler projekt än jag hinner med och har engagemang till. Barnboken går skitbra...jag har höga förhoppningar om den. Mitt romanprojekt ligger och gror lite och jag är i en funderarsvacka, varför skulle någon vilja läsa det som jag skriver? Eller hur kan jag tro att jag har något att komma med? Eller hur blev det att jag inte skriver för mig själv längre, för att må bra, utan för att prestera något? Kanske lägger jag undan de tankarna idag och öppnar ett dokument och låter mig inspireras, eller kanske inte. Sen har jag en ny idé om att skriva ett jämställdhetsprojekt som riktar sig till personal i skola och förskola. Att verkligen få leva ut mina demoner i mig och forma det till något konstruktivt, konkret. Ett projekt med material för gruppsamtal, grupparbeten, föräldramöten, projektarbeten med barnen, lästips och diskussionsfrågor osv.  Där pedagoger ifrågasätter sig själv i sin yrkesroll och sin syn på könsroller och jämställdhet. Det skulle vara kul och viktigt. Kanske skulle mina demoner lugna sig lite om jag gjorde det. Sen har jag en skrivartävling som jag tänkte skicka in ett bidrag till. Man ska skriva en text om framtiden. Vad kan det bli? Något som inte är för dystert...min framtid är faktiskt ljus som solskenet på min balkong. Nu går vi ut, Tuvan och jag.