Tvångstankar? Jag?

Min älskling tycker jag bloggar dåligt. Det blir så ibland...när man inte har något att komma med. Min inspiration och kreativitet räcker till följande fundering:

Jag har ett favorit-mattetal. Jag älskar 7x3=21. Jag mår bra av att komma i kontakt/ få räkna ut detta tal. 21/7=3 går också bra. 21/3=7 är också ok. Men bäst är 7x3=21. Det är ett härligt mattetal som får mig att må bra. Har ni också mattetal som får er att må bra? Något tal som ni hellre räknar ut än andra?

Det är ungefär som mitt favoritklockslag. 22:22. Det är ett bra klockslag, stabilt på något sätt. Jag mår bra av det...

...undrar vart gränsen går för tvångstankar? Jag är lite på gränsen, det känner jag ju. Och då berättar jag inte det värsta om mig själv...jag måste ju spara på något till senare. Men tvångstankar som sagt. Det är inte långt borta...

Kommentarer
Postat av: Ida

jag har precis samma mattetal! :O



vi kanske är släkt ;) :D

2008-11-11 @ 22:13:23
URL: http://idalowejko.blogspot.com
Postat av: Maud

Tvångstankar... långt borta?! Hur tänker du då? Jag tycker du verkar vara där... men jag gillar dig ändå! Kram

2008-11-12 @ 13:00:07
Postat av: Maud

Tvångstankar... långt borta?! Hur tänker du då? Jag tycker du verkar vara där... men jag gillar dig ändå! Kram

2008-11-12 @ 13:02:24
Postat av: Tim

Tvångstankar... I'm sure I'm much worse so don't even worry about it.



3, 7 and 21 are actually some of my favourite numbers. I'm not sure how you say it in Swedish but they are what is called "Prime knots" and the fact that you are drawn to these numbers means that your brain thinks in a very clever way. True :)

2008-11-12 @ 18:43:56
URL: http://tim-mighall.blogspot.com/
Postat av: morfar

typiskt backgammonskada. Jag är full av sånt och alla andra också och det är sånt som folk inte talar om.

2008-11-13 @ 14:05:37
Postat av: Mimmi Lowejko

Det där låter som en grej jag hade kunnat skriva när jag är tom på mental energi.



Jag känner igen känslan av att komma hem från en resa, där man fått så många nya intryck och känslor. Sen komma hem till det man saknar och älskar mest.



Allt är ett tumult ett tag. Sen när tumultet lägger sig så kommer den där jobbiga känslan av att man inte riktigt vet vart alla känslor tog vägen. Man blir liksom tom.



Inte för att resan inte var bra, eller att man inte älskar de nära, utan för att man är så inställd på alla intryck och känslor som strömmar. Plötsligt är det vardag igen.



Jag tror det är någon form av bearbetningsprocess.

Rätta mig om jag har fel. Blogga när du är på banan igen (även om jag saknar ditt fantastiska skrivande)



För övrigt (som att jag inte skrivit en nog så lång kommentar) så kan jag inte komma på ett enda mattetal eller siffra som gör mig glad. Möjligen siffran 6. Men mest för att jag associerar den till annat. ;)



Puss

/Lillasyster

2008-11-13 @ 23:21:32
URL: http://sjungmitthjarta.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0