SATC-filmen...
Ja alltså...nu har jag sett den. För er som inte är så insatta...jag pratar om Sex and the city-filmen. Det är ju ingen nyhet att jag hetsar upp mig över minsta lilla och att jag nappar på varje provokation jag utsetts för. Jag är inte jättestolt över det, men det är sån jag är. Så, gjorde filmen mig irriterad? Det är klart!!
Smakprov på saker från filmen som irriterar:
Gänget i filmen provar roliga kläder när de rensar ut i garderoben. Kunde vara jätteroligt...om de hade låtit bli att skrika som hysteriska!! Jag hatar hur tjejer i grupp ska skrika glädjetjut på ett mycket dumförklarande sätt. Speciellt när det handlar om omoderna klänningar och annat trist....
Surprise surprise...Charlottes lilla dotter. Detta identitetslösa lilla liv (jag höll på att skriva kräk för det kunde lika gärna vara en hund eller nått) som bara flyter med i handlingen. Hennes rosa rum är vidrigt, hennes maskeradkläder på halloween är äckliga (varför ha en plastmask när man ska vara Cinderella? Blonda plastlockar och plutande plastläppar? Kom igen...det ÄR faktiskt äckligt!!) Allas förskräckelse över att hon snappat upp ordet sex och svarar med det ordet i telefon....hemska tanke.
Överlägsenheten i köpet av lägenhet ur ett jämställdhetsperspektiv (gissa vem som sa, vi tar den, och vem som glädjetjutande hoppade jämfota?).
Den konstiga dubbelmoralen i att man ska förlåta den otrogna partnern men inte partnern med kommunikationsproblem som är rädd för att binda sig....?!
Sen undrar jag lite över vilka 40-åringar som känner igen sig i och kan relatera till huvudrollerna (som är typ +/- 40) i filmen? Det är ju snarare 30-åringar och yngre som gör det om jag får gissa...Så, vad betyder det för samhällets skönhetsideal? Inte nog med att 30-åringar ska behöva sträva efter att vara som "sex and the city-tjejerna", ska nu 50-åringar göra det också? Lycka till med deras självförtroende säger jag bara...
Med det sagt....så gillade jag verkligen Carries blå klänning som hon har på babyshowern i filmen....den skulle jag inte tacka nej till! Hehehhehehhehhe, japp så är det.
Sen gillar jag förstås öppenheten och självklarheten kring sex i filmen. (Det är ju Samantha som gör "Sex and the city" enligt mig!) Och hur filmen objektifierar manskroppen...bra med lite motvikt för att jämna ut liksom...det var ett uppfriskande inslag bland allt annat ytligt och dumt!
Filmanalys slut...over and out!
Smakprov på saker från filmen som irriterar:
Gänget i filmen provar roliga kläder när de rensar ut i garderoben. Kunde vara jätteroligt...om de hade låtit bli att skrika som hysteriska!! Jag hatar hur tjejer i grupp ska skrika glädjetjut på ett mycket dumförklarande sätt. Speciellt när det handlar om omoderna klänningar och annat trist....
Surprise surprise...Charlottes lilla dotter. Detta identitetslösa lilla liv (jag höll på att skriva kräk för det kunde lika gärna vara en hund eller nått) som bara flyter med i handlingen. Hennes rosa rum är vidrigt, hennes maskeradkläder på halloween är äckliga (varför ha en plastmask när man ska vara Cinderella? Blonda plastlockar och plutande plastläppar? Kom igen...det ÄR faktiskt äckligt!!) Allas förskräckelse över att hon snappat upp ordet sex och svarar med det ordet i telefon....hemska tanke.
Överlägsenheten i köpet av lägenhet ur ett jämställdhetsperspektiv (gissa vem som sa, vi tar den, och vem som glädjetjutande hoppade jämfota?).
Den konstiga dubbelmoralen i att man ska förlåta den otrogna partnern men inte partnern med kommunikationsproblem som är rädd för att binda sig....?!
Sen undrar jag lite över vilka 40-åringar som känner igen sig i och kan relatera till huvudrollerna (som är typ +/- 40) i filmen? Det är ju snarare 30-åringar och yngre som gör det om jag får gissa...Så, vad betyder det för samhällets skönhetsideal? Inte nog med att 30-åringar ska behöva sträva efter att vara som "sex and the city-tjejerna", ska nu 50-åringar göra det också? Lycka till med deras självförtroende säger jag bara...
Med det sagt....så gillade jag verkligen Carries blå klänning som hon har på babyshowern i filmen....den skulle jag inte tacka nej till! Hehehhehehhehhe, japp så är det.
Sen gillar jag förstås öppenheten och självklarheten kring sex i filmen. (Det är ju Samantha som gör "Sex and the city" enligt mig!) Och hur filmen objektifierar manskroppen...bra med lite motvikt för att jämna ut liksom...det var ett uppfriskande inslag bland allt annat ytligt och dumt!
Filmanalys slut...over and out!
Kommentarer
Postat av: Johanna
Jag gillar dina irriterade blogginlägg. Mer sånt!! (jag håller helt klart med dig om filmen, jag höll på att kräkas i salongen...)
Postat av: Mimmi Lowejko
Du är bäst!
Jag älskar dig
/syrran
Postat av: Emmy
hehe jag som gillade filmen just för de töntiga tjejskriken och allt det förutsägbara. ytliga filmer är bra, för då slipper jag tänka för mycket (det är ju jobbigt) har för mycket annat i skallen så jag gillar det helt enkelt. rent tidsfördriv.
frågan är varför du såg den överhuvudtaget? ;-)
Postat av: Mimmi Lowejko
Till Emmy! Man måste ju hålla sig uppdaterad på fiendefronten! Klart man ska forska i ytlighet när man uttalar sig om det!
Trackback
