Vän, kompis, polare...
Jag fick en fin liten pik om att jag inte hade vän med bland alla orden under rubriken på min blogg...så...självklart har jag kompisar och de är en viktig del av mig och det måste stå med!!! Vilka annars tar mig till det numer rätt mystiska "kompislandet", där det inte bara pratas bebisar eller föräldrapenning, utan där det också råder diskussioner om annat; tjejsnack och skvaller (hehehe...), långa telefonsamtal, magdans, rödvin, smygrökning, fika och annat kul.
Så till alla kompisar/vänner/polare där ute...! Det här inlägget är till er....with love!
Åh så fint!!
Bort med det svarta och in med det ljusa och blåa...får väl se hur länge jag känner för det!
Vad tycker ni om designen? Blått som nu eller svart som jag hade innan?
Men vad hände nu då?
Då fick jag ju nått att göra i morgon. Jag och html-kod. Det blir bra det...not! Suck! Googla koder, ändra, ändra tillbaka, allt försvinner och blir fel, börja om, ändra igen, googla lite mer, ändra tillbaka, inte vara helt nöjd, ändra en tredje gång, osv. Så blir det i morgon...suck!!
22:22
Jag skulle kunna önska mig...hmm....att Tuva somnar nu (hon är arg och trött och vill inte sova...) Eller fred på jorden, det är också bra att önska sig!! =)
En av mina många konstiga idéer...
Jag fantiserar om hur en sån orm blivit utsläppt eller rymt från en bur någonstans och det är fruktansvärt. Ännu värre är rädslan för att en sån orm ska komma upp ur toaletten, efter att ha rymt ner i avloppet någon annanstans.
Jag vet inte vart jag fått dessa idéer om ormar ifrån och egentligen är jag nog inte så rädd för ormar. Jag klappade ju t o m ormen på Skansen...
...men det hjälper inte mig. Jag tror att det kan ligga en lång och slingrande orm i gräset vart som helst när som helst...och den här nyheten gjorde ju inte saken bättre: boaormar på stranden
bilstöld och polisjakt
Det är säkert!!
Jag spelade ju Grand Theft Auto IV....det var kul. Jag är totalt livsfarling med en handkontroll och ett bilspel...
Mammut+Papput=?
......
Det fanns inga papputar!!
HAHAHAHAHAHAHAHAHA
Jag har precis sett filmen 10,000 BC. Den var bra!
Bloggpaus...
I riskzonen?
Blogga sig till döds...nja...inte jag!! =)
http://www.metro.se/se/article/2008/04/11/07/3356-45/index.xml
Men säkert någon annan...däremot kan jag se mitt liv i blogginlägg på ett sätt jag inte gjorde innan. Det är lite roligt...även om de flesta inläggen aldrig blir skrivna.
Det påminner mig om när jag var besatt av soduko...då tänkte jag mitt liv i sodukodrag! Om jag gör si, kan jag inte göra så och om jag använder den, fungerar inte det. Som ett system...men det är väl så hjärnan fungerar och livet är i och för sig...
Blaj blaj....nu ska vi på babysim!
Lattemaffian och jag
I alla fall, 7 par föräldrar, 7 barn 5-6 månader gamla, 7 barnvagnar, 7 uppsättningar flaskor och barnmatsburkar osv. Dessutom hade vi tagit med oss typ 4-5 IKEA barnstolar (alla har ju likadana för de är SÅ billiga...). Det var röj i den lilla samlingslokalen vi var i. I alla hörn låg barn och sov, det vaggades, matades och busades med. Barn på bordet, barn under bordet.....barn överallt. Ett tag kändes det som att hälften av barnen skrek samtidigt, då var det nog inte bara jag som undrade vad vi gett oss in i.
Det var verkligen modigt av oss att samlas så och också tro att vi ska äta middag, umgås och ha roligt. Men...det gjorde vi och det hade vi! Att umgås med barn är oväntat avslappnat (alla röda vinglas som blandades ihop överallt och ingen visste vems som var vems kan ha bidragit till stämningen....;)).
Tuva sov i alla fall gott hela natten till halv åtta i morse, trött efter en helkväll med alla kompisarna. Dessutom satt hon själv, upprett, för första gången i går. Bra jobbat, Tuvaluva!
Saker som gör mig glad idag
Mina älsklingar (som gör mig glad varje dag...)!! Hur kan man vara annat än lycklig när man har världens bästa och tuffaste familj?!?!
En kompis fick barn för ett par dagar sen, en liten pojke (GRATTIS!!!). Hoppas att ni har det bra på bb...Tuva ser fram emot att få träffa sin framtida kompis...eller kanske en framtida pojkvän?? =)
Det är bara en månad kvar tills jag får träffa några av mina favoritmänniskor på denna jord. Vad vi längtar!!! Leah...vi saknar dig så mycket...kommer du komma ihåg oss?
Solen tittar fram bakom molnen...snart ska vi gå ut en sväng. Kanske äta en glass i solen? Jag har riktiga blommor på balkongen. Dom kanske överlevde snön...vågar inte riktigt se efter! Det är vår i alla fall...inte långt kvar till sommaren!!!
Nu ska jag skriva lite...försöka att inte tänka på mahjong. Brickorna dansar runt mitt huvud....jag drömde om spelet i natt! Och jag kommer inte dammsuga idag heller...Tuva får vänja sig vid dammråttor!! Idag är det fotboll! Heja AIK!!! (Jag vet någon som är lite nervös...)
En demon har tagit över min kropp...
Den ligger och lurar och när den väl har mig i sitt grepp är jag chanslös. Bara en gång till...jag måste...bara lite till...omvärlden försvinner runt omkring mig, blir till ett brus som inte når fram. Det betyder inget....bara jag får göra det en gång till.
Adrenalinet susar i mina öron, hjärtat slår hårt, figurer och mönster dansar framför mina ögon. Jag vet att jag måste sluta, det är inte sunt, men bara en gång till....och en gång till...en gång till...
Tårarna brinner bakom ögonlocken. Det gick inte denna gången heller...fan...jävla skit...jag måste klara det...jag måste....om jag bara gör det en gång till...
Som en mara som rider mig, som en drog jag bara måste ta, som ett berg jag måste bestiga....som om det gällde livet.
Demonen heter Mahjong...för er som vill förvandlas till en mer eller mindre levande zombie utan förmågan till att vara social och med en önskan att slösa all fri tid man har och lite till på online spel....varsågoda:
http://onlinespel.nu/mahjong.html
Någonting utkristalliseras i bruset runt omkring mig. Ett barns joller och ett försök att få uppmärksamhet. Det är ju min Tuvan som vill ha sin mamma. Hon är starkare än alla demoner i världen och jag stänger ner fönstret...i alla fall för en stund, tills det är dags för Tuvans sovstund. Då släpper jag fram demonen igen.
Min blogg funkar inte som den ska
Min design är borta, dessa blåa blommor igen
Suck
Trist
Tämja hemekonomin...
Igår fick jag ett hemekonomiprogram till datorn. Jag fick för mig att ta kontrollen över vår ekonomi. Som det är nu går vi mer på känsla och vi blir lika förvånade varje gång vi har mycket räkningar en månad. Man kan nog säga att vår ekonomi lever sitt eget lilla liv...Och det skulle jag ändra på igår. Mitt ordningsinne triggas av att fylla i saker i små rutor efter ett system. Jag får hjärtklappning och en adrenalinkick av sånt!! Så, inkomster, utgifter, fasta och rörliga, försäkringar och annat nödvändigt....
Det slutade bara med att det blev nått fel på uträkningen och vi låg minus, vilket inte var meningen. Allt ifyllande och uträknande gav mig bara huvudvärk! Så idag får det programmet vila och ekonomin får leva vidare sitt spontana och impulsiva liv, utan att bry sig om struktur och ordning. I alla fall till nästa gång jag får för mig att vi behöver mer kontroll....
Nu ska jag och Tuvan ut i solen. Träffa mammorna och filosofera över livet. Säkert en fika också....
Melodifestivalen, 100 höjdare och Vänner...viktiga funderingar
Melodifestivalen - jag kan inte släppa det....varför varför varför vann Charlotte Perelli. Låten var ju inte superbra och hon ser ut som en otäck barbiedocka. Ska tydligen ha bantat ner sig 7 kg inför tävlingen. Från att ha varit supersmal till onormalt/anorexivarningsmal. Jättebra förebild, verkligen! Och Amy Diamond då, ser hon ut som den 12-åringen hon var för att hon vill det eller för att hennes manager vill hålla kvar i "barnstjärnan"? Hon är faktiskt 16 år nu...Tacka vet jag sångaren i BWO, han gör allt värt det. Han är snygg som en pojkgud...
100 Höjdare, världens bästa land - såg jag på igår. Jag är ju inget större fan av USA, det är mycket skumt och mycket ont som pågår där borta. Med risk för att bli nekad jobb i framtiden pga mina åsikter skriver jag inte mer om det (ni får fantisera kring varför jag inte gillar USA själva...) Hur som helst blev jag mycket positivt överraskad när jag var i USA för en kompis bröllop...amerikaner är så vänliga och hjälpsamma!! Här är min "topp tre" över snälla amerikaner:
- Flygvärdinnan (och hennes man) På flygresan dit blev vi försenade och missade vårt inrikesflyg, bröllopet var dagen efter så vi hade lite bråttom. Så en flygvärdinna hjälpte oss att ringa sina kontakter vid inrikesflyget för att kolla nästa avgång. Det fanns tyvärr ingen så då hjälpte hon oss att boka en greyhound buss som skulle åka under natten och vi skulle hinna fram i tid. Dessutom fick vi skjuts av hennes man till busstationen, via deras hem där vi fick tvätta av oss. Inte nog med det hade hennes man packat en matsäck till oss med mat och dryck inför resan. De hade också packat ner flygplansfiltar och kuddar till oss. Så snälla!!
- Min kompis föräldrar. Bröllopet var hemma hos dem, i deras trädgård. De öppnade inte upp deras hem för bara oss från Sverige utan för ytterligare 10-15 kompisar som rest dit för bröllopet. Det var folk i köket, på altanen, i poolen, vid uteplatsen. Och de bjöd alla på mat och dryck...mycket snälla! Dessutom insisterade hennes pappa på att betala våra bussbiljetter. Det var pinsamt och onödigt, men han är yrkesmilitär med en otrolig pondus så vi vågade inte göra annat än tacka och ta emot.
- På hemresan blev vi strandade utan vårt bagage i Philadelphia p g a storm och det var mitt i natten på flygplatsen. Ett par som också missat sitt flyg och bodde i stan erbjöd oss att följa med dem hem över natten och sen skjutsa tillbaka oss nästa dag. De bjöd dessutom på en typisk amerikansk frukost
Vad långt det blev...men det var otroligt vilken hjälp och vänlighet vi stötte på. Det är kanske lätt att hjälpa en ung kvinna med värsta gravidmagen i och för sig...det hade varit annorlunda om jag varit en mörk medelålders man. Detta diskriminerande samhälle vi lever i...
Visste ni att: Hos sjöhästarna är det hanarna som bär på äggen tills de blir små bebis-yngel. (Man lär sig så mycket när man tittar på Vänner!) Undrar om sjöhästarna delar lika på föräldraledigheten... ;-)
Min svenskalärare på högstadiet hette...
Hon var snäll!
jävla fan tempushelvete
Jag sitter och skriver och det går bra, sen inser jag att det är nått som känns fel och då har jag bytt tempus helt plötsligt. Typ så här: "Hon går mot bussen för att åka in till stan. Träffa en kompis för en fika. När hon sitter och tittar ut på husen som flyger förbi henne utanför fönstret tänker hon på vad som hände tidigare idag. Hon får ont i magen. Var det verkligen nödvändigt? Hon ville inte att det skulle gå så. Hon ville inte att det skulle sluta så. När hon gick av bussen inne i stan hade det börjat regna. Hon ville egentligen bara åka hem och bädda ner sig. Det sista hon ville göra var att behöva ställas tillsvars inför en obarmhärtig kompis....
...HALLÅ....hade jag MVG i svenska eller? Detta är ju herregud på mellanstadienivå. Jag blir så irriterad!! Och så får jag sitta och ändra till ett och samma tempus och vet inte längre vilket det skulle vara från början. Alla var blir är och alla hade blir har eller tvärtom?!?! Vad gör jag för fel? Vem kan ge mig en lektion i svensk grammatik?
Det får mig för övrigt att tänka på min svenskalärare på högstadiet. Kommer inte ihåg vad hon heter, men hon hade alltid perfekt målade klarrosa naglar och jag tyckte om henne mycket! Av någon konstig småländsk åkomma använde jag ordet vart istället för blev och det tyckte ju min svenskalärare var mycket roligt när hon rättade mina texter med sin röda penna! I varje text flera gånger på varje sida:
Jag
Det tog ett tag innan jag lärde mig...men sen gick det rätt bra med svenskabetyget som sagt! Men man kan ju undra hur det där lilla ordet nästlade sig in i mitt språkbruk och tog över!! =)
Så, tack du svenskalärare med rosa naglar, tack för att du lärde mig att använda ordet blev och för allt annat.
Kvar i sagornas värld
Hela dagarna dansade hon omkring i sitt slott, Bageribacken. Och när ingen såg på städade hon med sina vänner fåglarna, mössen och ekorrarna (???).
Och prinsessan hade en prins, med lockigt hår och blåa ögon, och en ekorrbebis som skrattade och pep. Och när någon sa att hon inte var en riktig prinsessa gick hon till sin magiska spegel och frågade:
- Spegel, spegel på väggen där. Säg mig om jag en riktig prinsessa är?
Och spegeln svarade:
- En klänning, en krona och glasskor du bär. Tro mig, du sköna, en prinsessa du är!
Och prinsessan visste att hon var en riktig prinsessa, trots att ingen annan såg det. Och hon levde lycklig, med sin prins, sin ekorre, sin krona och sitt slott, i alla sina dagar.
The end
Vår osagolika värld
Såg filmen Enchanted igår och är förstås förtrollad...=)
En sagoprinsessa hamnar i vår värld efter att ha retat upp den elaka styvmoderhäxan. I väntan på att bli räddad av sin prins råkar hon ut för helt underbara "kulturkrockar". Hon behöver hjälp av en god fé för att bli fin till balen, men det finns ju ingen god fé där. Däremot har 6-åringen i filmen ett kreditkort för nödsituationer som funkar precis lika bra. Prinsessan syr prinsessklänningar av gardinerna. Det förgiftade äpplet blir en appletini...och mannen hon lär känna i riktiga världen kan inte förstå hennes förälskelse i sin prins (det tog en sång för prinsessan och prinsen att bli kära och bestämma sig för att gifta sig redan nästa dag!!).
Självklart blir jag överförtjust när prinsessan, i slutet av filmen, tar svärdet och jagar efter draken för att rädda sin prins (som nu är den verkliga mannen och inte sagoprinsen....för sagoprinsen var ju inte så smart insåg hon). Hon dödar draken och fångar mannen när han faller...romantiskt! Och störst av allt är en "trueloves kiss"...den kan tillochmed rädda förgiftade prinsessor från att dö!
Mmmm....jag älskar sagor...de är så overkliga och enkla. Filmen visar ju rätt tydligt hur osagolik vår värld är! Trots det stannar sagoprinsessan i vår värld...hmm....
Deep down inside we want to believe they still do
In our secretest heart
It's our favorite part of the story
Let's just admit we all want to make it to ever ever after
If we just don't get in our own way
Ever ever after
It may only be a wish away
(Sång från filmen)
Besökare på min blogg
Att publicera texter på internet är som att gå naken i lägenheten med persiennerna uppdragna. Man vet inte om det är någon där ute som visar intresse, men möjligheten finns...att bli sedd....läst....och det är ju lite spännande och framförallt på betryggande avstånd!! =)
I själva verket är jag bara nöjd att jag inte har en modeblogg där jag fotar "dagens outfit" för att inspirera andra. Det verkar ju finnas tillräckligt av sådana....och vilken dålig modeblogg det skulle ha varit..."Kläder som inte är helt nerkräkta är heta just nu. För sista gången, lägg undan förra säsongens gravidbyxor, de är så ute! Men vilken urringning du får som ammande...passa på och njut, den är inte här för att stanna!" Ja, herregud, viktiga funderingar och tankar.
Säg som det är...ni är bara här för att se om det finns nya bilder på Tuva. Jag vet ju det...
