Clara Linnea Maria Lowejko

Jag skulle gå på mammagrupp (jag orkar inte ens försöka kalla det föräldragrupp, eftersom att det bara var mammor där) och den fördomsfulla Linnea kom fram. 

Åh, dessa hippa medelålders mammor med buga boos och matchande lattehållare. Med bebisar uppklädda som små dockor där de lika gärna kunde ha en hund, bara de kunde sätta på dem en liten tröja med tillhörande keps. Mammor som går på babysim, babygym, babyfika och varför inte en babybio. Favoritämnet att diskutera är hur bebisen sover och möjligtvis hur många gånger under förmiddagen som underverket vänt sig från mage till rygg. Mammor som kan ge mördande blickar om man pumpar mjölk för att få dricka vin ("Det är en så kort tid i mitt liv och jag vill mer än gärna ge det till mitt barn...") och som då inte tänker dela med sig av "sina" mammadagar till den förlorade föräldern pappan ("Det var ju jag som klämde ut den..."). Mammor som bara läser Mama och andra föräldratidningar och som bloggar åt sina små bebisar ("Idag har jag (Bebis 4 mån) tränat i mitt gym på förmiddagen, sen skulle mamma släpa ut mig på ännu en babyfika, trots att jag inte tycker om den där andra bebisen. Mammor är så själviska,de tänker bara på sig själva. Jag är så trött på att hon hela tiden ska prutta med munnen på min mage...hon tror att det är roligt men jag skrattar bara för att göra henne glad! osv ") Det kanske är roligt för bebisens mor- och farföräldrar att läsa...jag vet inte.

Hursomhelst skulle jag få uppleva denna modershysteri, jag skulle bli invigd i barnvagnsmaffian (Skulle det ske i bröstmjölk istället för i blod?) och, hemska tanke, skulle jag bli en av dom? Min värsta mardröm, att bli en mamma som slutat sträva efter att vara en individ (en människa, flickvän, kollega, syster...), att leva enbart för sitt barn och ständigt försaka sig själv.

Och så träffar jag min mammgrupp och inser att det är en grupp med vanliga människor, med olika bakgrunder, yrken, ålder och intressen. Människor, visserligen med märkesvagnar och t o m lattehållare, som har drömmar, åsikter och en vilja att ses som människor. Som vill lära känna människor, inte som mammor, utan som dom dom är. Och vi har saker att prata om, inte bara om barn, utan om jobbet, livet, vad vi såg på tv igår...och det är härligt. Jag sänker min garde och när de slutligen klarar eldprovet:

- Hade du en pojke?
- Nej, det är en flicka...Tuva.
- Men, du kan ju inte sätta blått och brunt på en flicka, då vet man ju inte vilket kön det är. (Säges med glimten i ögat och orsakar ett befriande skratt.)

Jag kan sänka krigsyxan, lägga ner revolutionen för ett tag, här är medvetna människor som jag slipper föreläsa för och irritera mig på. Och diskutionen fortsätter om hur viktigt det är att ge sitt barn rätt möjligheter, inte stoppa dem i fack och hur skönt det är att klädesaffärer har börjat satsa på annat än bara babyblått och babyrosa.

Ja då är jag såld. Mina mammor, som inte bara är mammor men som gärna dricker latte, som har kryddat min bekantskapskrets, som kommer att göra mina mammalediga dagar roliga och som framförallt har gjort mig till en bättre människa. Jag är några fördomar friare...tack för det!


 

En gymnasiekompis har skrivit och gett ut en bok! Häftigt!! Hon har satt sig ner och skrivit så mycket att det kvalificerar  till en bok och resultatet måste ha blivit så bra att någon ville ge ut den. Jag blir mycket imponerad och också lite stolt över henne. Stolt över att jag känner någon i min egen ålder som skrivit en bok, stolt över att hon uppfyllde en dröm.

Boken har jag beställt och jag väntar med spänning på att få läsa den. Tydligen handlar den om staden där vi växte upp...hur nu den hålan kan få vara med i en bok, men det är väl det som är poängen. En håla som man måste fly från om man vill överleva och som kräver terapi för att komma över (kanske genom att skriva om det...).

Att skriva en bok är lika svårt som att bestiga ett berg och lika otäckt som att hoppa fallskärm. Alla de som lyckas, vågar och gör det får min odelade och mest vördnadsfulla respekt. Att sätta sig vid datorn och börja fylla sidor med bokstäver, ord och meningsfulla tänkvärdheter. Att ha en idé och med beslutsamhet och tålamod ägna timmar åt skrivandet. Att överväga varje ordval och formulering, till fulländning och perfektion. Att följa den röda tråden som gör det möjligt att andra kan läsa och uppskatta det man skrivit. Att vara så nöjd med slutprodukten att man vågar skicka iväg den för bedömning.

Min författar/ gymnasiekompis och jag har likadana utseenden på våra bloggar och jag kan ju inte annat en att se det som ett tecken eller ödet om man så vill. På något sätt länkas vi ihop genom valet av blåa blommor på en blogg, jag känner en samhörighet, någon som har lyckats...och nytt hopp väcks. Tack du gymnasievän för ny motivation! Kanske läser du om mig och min nyutgivna bok någon gång i framtiden. Kanske blir du då imponerade och lite stolt över mig. Det skulle göra mig glad...

Följande ska jag göra:

Sortera böckerna i bokhyllan
Tvätta barnkläder
Inreda babyrum
Baka bullar
Studiebesök på förlossningen
Förstå hur försäkringskassan funkar
Städa hela lägenheten
Hälsa på mamma i Småland
Fastna för facebook.com
NY Skriva förlossningsplan
NY Vila (tydligen är det det jag ska göra...)

Mer ambitiösa mål:
Komplettera min utbildning till förskollärare
Skriva en bok
NY Lära mig spela gitarr
NEDFLYTTAD Promenera varje dag (jag är realist...)

Följande ska jag INTE göra:

Börja titta på ordleken och ringa in för att jag kommit på ordet
Börja följa hem till gården eller liknande
Läsa jobbmailen (inte ofta i alla fall)
Sova hela dagarna
Terrorisera älskling på jobbet med ständiga telefonsamtal
Ha middagen klar varje eftermiddag
NY Börja spela Guitar Hero (jag sitter ju och tittar på gitarren, men jag vet ju hur det går....)

Äntligen ledig...i 50 hela dagar innan beräknad födsel. Det blir 1200 lediga timmar....varav ca 500 kommer att sovas bort.

Följande ska jag göra:

Sortera böckerna i bokhyllan
Tvätta barnkläder
Inreda babyrum
Baka bullar
Studiebesök på förlossningen
Förstå hur försäkringskassan funkar
Städa hela lägenheten
Hälsa på mamma i Småland
Fastna för facebook.com
Promenera varje dag

Mer ambitiösa mål:
Komplettera min utbildning till förskollärare
Skriva en bok


Följande ska jag INTE göra:

Börja titta på ordleken och ringa in för att jag kommit på ordet
Börja följa hem till gården eller liknande
Läsa jobbmailen (inte ofta i alla fall)
Sova hela dagarna
Terrorisera älskling på jobbet med ständiga telefonsamtal
Ha middagen klar varje eftermiddag

Denna uträkning utgår från dagens datum: Sön 12 aug 2007

  Din graviditet startade Mån 12 feb 2007 
  Du blev gravid ungefär Mån 26 feb 2007 (ägglossningen)
  
  Du har gått 181 fulla dagar av 280
  Du är i vecka 26
  Du har gått 25 fulla veckor och 6 fulla dagar (v25+6)
  Du är i 6:e kalendermånaden      
  Du är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden)
  Du är i trimester två 
      Beräknad förlossning: Mån 19 nov 2007 ( 99 dagar kvar till förlossning)

"det är som att vänta på julafton...fast bättre"

Det är så himla roligt hur allt fungerar med det här med att vara gravid! Jag känner vansinnigt tydligt hur jag alltmer känner ett behov eller ett sug efter att vara huslig, att pyssla i hemmet. (Och nu pratar vi om mig, som annars inte är den jättehusliga typen!) Jag känner för att vara hemma och när jag är det är jag rastlös och vill laga mat, baka, plocka, pyssla, städa, sortera....
Vad som helst som har med hushållsarbete att göra! Jag känner starkt för att laga mat och vara nyttig i köket. Vår bebis måste ju ha en mamma som kan och vill laga mat (man kan inte ge en liten pannkakor varje dag!). Jag har ju planen att vara en sån där bra mamma, som lagar mat med mycket grönsaker till, bakar bullar och byter sängkläder gärna t vå gånger om året! =)

Senaste "boandet" resulterade i bland annat hemlagad rabarberkräm (alldeles för söt.... men , vad jag kan ändå!!) Det blir smarrig frukost det....inte lika god som mammas men den får duga. Jag är ju nybörjare....

Jag kämpar hårt med min stickning, det ska ju bli söta barnkläder!! Men ack, vad fel det blir. Resårstickning, avigmaskor, hålvarv och enkelintagningar....när ska det bli en liten tröja av det undrar jag?

En liten människa sparkar mig konstant i magen!! Varje dag känner jag små knuffar, buffar och sparkar....och det väcker såna lyckokänslor i mig! Vad häftigt att jag bär på ett liv som hela tiden vill göra sig påminnd och få uppmärksamhet. Det är nog en liten fotbollsspelare....(bara inte en hockeyspelare) =)

För vem bloggar man? Är det för andra? Iså fall är internet väldigt stort för att någon ska hitta in på ens lilla sida...Är det för en själv? Varför i så fall har man en kommentarfunktion? Att tro att man skriver nått värt att läsa är en mycket självsäker tanke...åh andra sidan bloggar andra om sina frukostrutiner eller vilken väg man tog till jobbet idag...och det blir läst! Är det kanske närmast sörjande som läser då....en typ av välgörenhet för att man inte ska känna sig helt misslyckad.
    Var det tanken med ens blogg från början? Eller hoppas man att det kommer att skrivas så mycket intressant att ryktet sprids och läsarna blir många. Att det är så tänkvärt och välskrivet att det bara måste citeras, spridas vidare, diskuteras....Att resultatet blir att det krävs att man utvecklar det till en bok som bara måste ges ut.
    Bloggar man verkligen för att man har en bok att skriva eller för att få ur sig lite tankar eller för uppmärksamheten? Bloggar man kanske för att man vill göra världen lite bättre eller för att upplysa människor om nått viktigt eller för att dokumentera sitt liv? Bloggar man helt enkelt för att man inte har nått bättre för sig?
     Om man hade nått viktigt att säga, värt att läsa, borde man inte skriva det någon annanstans? Dit läsarna hittar... Om man skriver för sin egen skull, varför då på internet och inte i en dagbok? Är det så pass att man inte har nått bättre för sig? (Med så många tvkanaler...)


Vad jag ogillar ordet man. Det gör verkligenn en text opersonlig och ytlig.....man borde skriva jag eller nått liknande i stället! Jag får fundera på det...

...börja blogga!

För jag tänkte i min ensamhet att det borde jag ju göra. Jag har så mycket viktiga saker att dela med mig av till andra människor. För det är väl det det handlar om....eller?