Duktiga familjen
Här kommer ToppTre över bra saker jag och min lilla familj har gjort i dag:
På tredje plats: Oljat in balkonggolvet!! Kanske inte med rätt olja, men det är väl tanken som räknas...=) Och vi tror att resultatet kommer att bli bra...städat blev det också!
På andra plats: Tvättat kräkiga leksaker. Äntligen är alla vitfläckiga och illaluktande bebissaker rena. Härligt tycker vi, Tuva allra mest!
På första plats: Inte ätit godis eller något annat onyttigt idag, lördag och allt!! Och det är en bedrift större än alla inoljade golv...Men dagen är inte slut än...kanske får jag ta tillbaka detta senare...=)
På tredje plats: Oljat in balkonggolvet!! Kanske inte med rätt olja, men det är väl tanken som räknas...=) Och vi tror att resultatet kommer att bli bra...städat blev det också!
På andra plats: Tvättat kräkiga leksaker. Äntligen är alla vitfläckiga och illaluktande bebissaker rena. Härligt tycker vi, Tuva allra mest!
På första plats: Inte ätit godis eller något annat onyttigt idag, lördag och allt!! Och det är en bedrift större än alla inoljade golv...Men dagen är inte slut än...kanske får jag ta tillbaka detta senare...=)
Dagens upplevelse....
...för Tuva:
Sand....lite konstigt!
Men lite roligt!
På väg nerför trappan...
Vill inte ligga i vagnen efteråt!!
Trötta ögon...sova lite nu!!
Sand....lite konstigt!
Men lite roligt!
På väg nerför trappan...
Vill inte ligga i vagnen efteråt!!
Trötta ögon...sova lite nu!!
Älskling, nu flyttar vi!!
Kanske hit?
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/181119
Om vi båda hade körkort, om vi hade en bil, om vi tyckte om att plantera tulpaner på våren, skotta uppfarten på vintern, plocka äpplen, sylta bär, måla fönsterkarmar, dränera grunden, rensa avlopp, rensa skorstenen, hugga ved, klippa häckar...och vad man nu gör när man bor i hus.
Men det skulle ju vara mysigt...jag kan se mig själv vid poolen eller i trädgården med Tuva, med en gunga i ett träd...kanske inte så mycket i trädgårdslandet eller i köket...
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/181119
Om vi båda hade körkort, om vi hade en bil, om vi tyckte om att plantera tulpaner på våren, skotta uppfarten på vintern, plocka äpplen, sylta bär, måla fönsterkarmar, dränera grunden, rensa avlopp, rensa skorstenen, hugga ved, klippa häckar...och vad man nu gör när man bor i hus.
Men det skulle ju vara mysigt...jag kan se mig själv vid poolen eller i trädgården med Tuva, med en gunga i ett träd...kanske inte så mycket i trädgårdslandet eller i köket...
en helt ok dag
Full rulle idag...först åkte vi ut till jobbet. Träffade chefen och pratade om att börja jobba igen. Jag vill helst inte tänka på det nu, men den 11 augusti finns det en stor risk att inte jag och Tuva ligger och gosar i sängen som vanligt. Då ligger hon där med sin pappa och myser...kul för dom! Kanske lite kul för mig också....ska ju inte tänka på det för mycket än. Det får bli senare...det är ju lååååååååångt till augusti. Undrar hur många dagar det är? Ska inte ha nedräkning...inte tänka på det....tra la la la
Sen hem igen för att träffa mammagruppen. Störtregn (eller kanske snarare duggregn) fick oss att söka skydd hos den som bodde närmst, där vi tröstade oss med fika. =) Ett par timmar på golvet med sju barn som kryper omkring, rullar runt, snor leksaker från varandra, biter tag i vad som finns i närheten, ett huvud, en tå, en lurvig matta....eller bara ligger och pratar/ jollrar/ skriker. Det är supermysigt...förutom att Tuva fick psykbryt flera gånger när något annat barn lät för högt nära henne. Trist kompis tyckte de andra!!! Efter fika och lek sken solen igen och det blev en långpromenad. Stegmätaren visade 12 000 steg, vilket är mer än godkänt och vi kunde gå hem.
Hemma har vi ätit gröt, rivit sönder en tidning i småbitar och lekt "flyga flygplan". Nu väntar vi på att våran älskling/ pappa ska komma hem.
Det har varit en helt ok dag....
Sen hem igen för att träffa mammagruppen. Störtregn (eller kanske snarare duggregn) fick oss att söka skydd hos den som bodde närmst, där vi tröstade oss med fika. =) Ett par timmar på golvet med sju barn som kryper omkring, rullar runt, snor leksaker från varandra, biter tag i vad som finns i närheten, ett huvud, en tå, en lurvig matta....eller bara ligger och pratar/ jollrar/ skriker. Det är supermysigt...förutom att Tuva fick psykbryt flera gånger när något annat barn lät för högt nära henne. Trist kompis tyckte de andra!!! Efter fika och lek sken solen igen och det blev en långpromenad. Stegmätaren visade 12 000 steg, vilket är mer än godkänt och vi kunde gå hem.
Hemma har vi ätit gröt, rivit sönder en tidning i småbitar och lekt "flyga flygplan". Nu väntar vi på att våran älskling/ pappa ska komma hem.
Det har varit en helt ok dag....
En morgon - lite upp och ner
Går upp direkt i stället för att ligga kvar och läsa bok eller mysa med Tuva.
Tittar på Vakna med the Voice i stället för Nyhetsmorgon på TV4.
Dricker naturdiet i stället för jordgubbssmoothie.
Lyssnar på musik på VH1 Music i stället för The Voice.
Tvättar och är allmänt "städig" och pysslig i stället för att helt enkelt inte vara det. =)
Men Tuva är som vanligt!! Stora framsteg senaste dagarna: hon har bytt upp sig i blöjstorlekar och har nu 7-14 kilo, vi har sänkt ner hennes spjälsäng så att hon inte ska lyckas dra sig över kanten, hon har börjat åla sig framåt...stormförtjust över att kunna det!!! Och hon åt smörgås för första gången i går, vitt bröd med mycket smör...mumma!
Känslor och tårar hemma i soffan...blödigt värre
Jag såg på Barnmorskorna innan...när jag slog på TV:n hade det precis börjat och jag kunde bara inte byta kanal. En kvinna skulle precis föda....Och jag som sagt att jag inte skulle titta på det.
Jag har ju undrat vem som egentligen tittar på det programmet?! De som inte har barn och heller inte har det i den närmsta planeringen? Snacka om att bli avskräckta? Där funkar programmet som ett bra preventivmedel...Eller de som väntar barn? Det kanske funkar som terapi inför förlossningen? För att förstå att det där kommer hända dem om ett tag...Eller de som har fött barn? För att minnas sin egen förlossning? Återuppleva det häftigaste man varit med om i livet? Hur som helst skapar det så mycket känslor. Och orkar människor verkligen titta på ett sånt program?
Jag tittar med hjärtklappning och tårar i ögonen, väl medveten om hur det kommer att gå. Och när första barnet föds är det kört, jag gråter förtvivlat. Över det häftiga i att ett barn föds och föräldrarnas lycka som exploderar genom TV-rutan, men också över min egen förlossning, hur vi fick världens bästa Tuva, att hon var så liten, att jag inte fick se min precis nyfödda bebis, alla känslorna vi hann känna i det där lilla rummet på BB...ljudet av ett larm som går på TV förflyttar mig tillbaka till den veckan i november, känslan av en tunn liten barnkropp på mitt bröst...
När jag tänker efter är det självklart varför man ska sända ett TV-program som Barnmorskorna. Det är för att vi ska förstå vilket som är världens bästa yrke (jag som gillar förskollärare, men de får faktiskt komma tvåa idag!). Dessa fantastiska barnmorskor som upplever det fantastiska i att ett barn föds varje dag!! Kan man bli annat än en bra människa av det? Underbart...varför blir inte alla barnmorskor? Varför är inte jag barnmorska?
Och efter att ha gråtit mig igenom hela programmet kulminerar känslorna när programmets sista barn föds och den stolta pappan gråter av lycka. Jag fick inte se min älsklings ansiktsuttryck när han fick se Tuva för första gången. Vi fick inte dela den upplevelsen tillsammans. Det kan kännas ledsamt och orättvist, men, herregud, vilket underbart barn vi fått och lyckan vi känner går inte att beskriva i ord. De räcker bara inte till ibland...
För er som inte läst min förlossningsberättelse men vill göra det kan läsa här.
Jag har ju undrat vem som egentligen tittar på det programmet?! De som inte har barn och heller inte har det i den närmsta planeringen? Snacka om att bli avskräckta? Där funkar programmet som ett bra preventivmedel...Eller de som väntar barn? Det kanske funkar som terapi inför förlossningen? För att förstå att det där kommer hända dem om ett tag...Eller de som har fött barn? För att minnas sin egen förlossning? Återuppleva det häftigaste man varit med om i livet? Hur som helst skapar det så mycket känslor. Och orkar människor verkligen titta på ett sånt program?
Jag tittar med hjärtklappning och tårar i ögonen, väl medveten om hur det kommer att gå. Och när första barnet föds är det kört, jag gråter förtvivlat. Över det häftiga i att ett barn föds och föräldrarnas lycka som exploderar genom TV-rutan, men också över min egen förlossning, hur vi fick världens bästa Tuva, att hon var så liten, att jag inte fick se min precis nyfödda bebis, alla känslorna vi hann känna i det där lilla rummet på BB...ljudet av ett larm som går på TV förflyttar mig tillbaka till den veckan i november, känslan av en tunn liten barnkropp på mitt bröst...
När jag tänker efter är det självklart varför man ska sända ett TV-program som Barnmorskorna. Det är för att vi ska förstå vilket som är världens bästa yrke (jag som gillar förskollärare, men de får faktiskt komma tvåa idag!). Dessa fantastiska barnmorskor som upplever det fantastiska i att ett barn föds varje dag!! Kan man bli annat än en bra människa av det? Underbart...varför blir inte alla barnmorskor? Varför är inte jag barnmorska?
Och efter att ha gråtit mig igenom hela programmet kulminerar känslorna när programmets sista barn föds och den stolta pappan gråter av lycka. Jag fick inte se min älsklings ansiktsuttryck när han fick se Tuva för första gången. Vi fick inte dela den upplevelsen tillsammans. Det kan kännas ledsamt och orättvist, men, herregud, vilket underbart barn vi fått och lyckan vi känner går inte att beskriva i ord. De räcker bara inte till ibland...
För er som inte läst min förlossningsberättelse men vill göra det kan läsa här.
Slappa familjen
Idag sov vi till halv tolv, med undantag för en grötmatning och lite mys i sängen i morse, det var skönt!!! =) Men vi ska inte vara för kaxiga...kors i taket, ta i trä, salt över axeln och allt det där...man vet aldrig hur man får sova i morgon när man har en bebis!
Nu ska vi i alla fall äta brunch, frukost till oss och lunch till Tuva!
Nu ska vi i alla fall äta brunch, frukost till oss och lunch till Tuva!
Tobago - Stockholm...välkomstkommitén väntar
Idag är en stor dag!!! En dag vi längtat efter....idag kommer dom hem!!! I nästan ett år har vi väntat och saknat dom och i kväll får vi träffa dom igen. Tuva har inte insett det speciella med denna dag, men det är dagen då hon får allvarlig konkurrens om att vara söt och go....för nu kommer Leah, bäst i världen, hem med Amaya som blivit en stor tjej och deras härliga föräldrar!
Det är en viktig bekantskap för Tuva...om 13-14 år kommer det kanske att låta så här:
- Mamma och pappa, Amaya och jag vill följa med Leah ut på stan i kväll.
- Tuva, är ni inte lite för unga för att vara själva på stan på kvällen.
- Men Leah får ju....
- Ja men hon är faktiskt tre år äldre än ni. Ni får vänta tills ni är lika gamla som hon.
- Så orättvist!!!
Och sen smyger de ut genom fönstret när de vuxna har somnat och röjer på stan.....=)
Bebisen har blivit bortrövad!!!
Jag har något att berätta. Det är lite jobbigt...det handlar om Tuva. Jag vet att ni kommer att bli oroliga nu och det är befogat. Tuva har nämligen blivit bortrövad...av troll! De måste ha kommit från trollskogen och tagit Tuva och lämnat kvar en trollunge, en bortbyting.
Vår lilla bebis som jollrade sött och åt sin mat och somnade gott varje kväll, som låg stilla på golvet och tittade på sina leksaker och som satt i knät och skrattade om vi gjorde en rolig min. Nu ligger hon nog på något smutsigt trollgolv med en kotte att leka med och undrar varför pappa och mamma blivit så fula. Och hos oss har vi nu en trollunge, en monsterbebis, som ligger och sparkar i väggen när hon ska sova och ropar högre och högre tills någon hör, som har eld i baken och myror i brallan och hoppar och röjer i knät eller på golvet. Som om man vänder ryggen till helt plötsligt ålat sig in under den oförankrade bokhyllan (ja vi ska skruva fast den...innan hon får den över sig!!), som testar röstens höga toner med risk för att fönsterrutorna spricker och som kastar saker omkring sig och förväntar sig att man ska plocka upp dem efter sig. Dessutom bajsar hon konstant och det stinker...skit! =)
Så, vad ska vi göra med denna trollunge? Om vi skulle lämna tillbaka henne till trollen skulle vi ju sakna det kluckande skrattet och hennes enda smilgropp, hennes nöjda smackande när hon vänder nappen upp och ner, hennes blöta pussar, hennes stora ögon som nyfiket och öppet tar in världen, sprattlandet i sängen på morgonen när hon vill att vi ska vakna, hennes gapande mun när hon inser att det är dags för mat...igen, hennes envishet när hon bestämt sig för någonting, världens coolaste bebis när hon har sina solglasögon på sig....
Ja, vi får nog behålla trollungen...
...och för er som missade det så är det världens stoltaste mamma som skriver!!!
Vår lilla bebis som jollrade sött och åt sin mat och somnade gott varje kväll, som låg stilla på golvet och tittade på sina leksaker och som satt i knät och skrattade om vi gjorde en rolig min. Nu ligger hon nog på något smutsigt trollgolv med en kotte att leka med och undrar varför pappa och mamma blivit så fula. Och hos oss har vi nu en trollunge, en monsterbebis, som ligger och sparkar i väggen när hon ska sova och ropar högre och högre tills någon hör, som har eld i baken och myror i brallan och hoppar och röjer i knät eller på golvet. Som om man vänder ryggen till helt plötsligt ålat sig in under den oförankrade bokhyllan (ja vi ska skruva fast den...innan hon får den över sig!!), som testar röstens höga toner med risk för att fönsterrutorna spricker och som kastar saker omkring sig och förväntar sig att man ska plocka upp dem efter sig. Dessutom bajsar hon konstant och det stinker...skit! =)
Så, vad ska vi göra med denna trollunge? Om vi skulle lämna tillbaka henne till trollen skulle vi ju sakna det kluckande skrattet och hennes enda smilgropp, hennes nöjda smackande när hon vänder nappen upp och ner, hennes blöta pussar, hennes stora ögon som nyfiket och öppet tar in världen, sprattlandet i sängen på morgonen när hon vill att vi ska vakna, hennes gapande mun när hon inser att det är dags för mat...igen, hennes envishet när hon bestämt sig för någonting, världens coolaste bebis när hon har sina solglasögon på sig....
Ja, vi får nog behålla trollungen...
...och för er som missade det så är det världens stoltaste mamma som skriver!!!
Konstnärligt värre...
...min älskling! Min favorit är den blå matskålen. Men babyhulks är ju roligt...=)
Tuva
Klicka på bilden för att kolla in hela bildspelet!!
Tuva
Klicka på bilden för att kolla in hela bildspelet!!
Min bebis utforskar världen
Igår fick Tuva en gåstol....ojojoj, va skoj! 
Det tog väl en kvart innan hon fattade vad hon kunde göra i en sån stol. Sen var det full rulle och röj genom lägenheten. Dra i gardinen, oj vad spännande, krocka in i väggen, om och om igen....det var mycket roligt!! Vilken upplevelse det måste vara att helt plötsligt ha friheten att förflytta sig själv!! jag tror att både hennes pappa och mamma hade hjärtat i halsgropen över att hon helt plötsligt försvunnit bakom hörnet och vi inte såg henne.
Hon var en aning speedad senare på kvällen. Det var en stor dag för Tuva...speciellt då morfar med familj var på besök. Alla mostrarna och morbror var mycket spännande!!!
Respekt alla flerbarnsföräldrar
När Tuva och jag satt vid frukostbordet idag och jag tittade ut genom fönstret insåg jag att det finns en hemlig hierarki bland föräldrar. Där ute kom de nämligen på rad; tvåbarnsföräldrarna! Piffiga och morgonpigga mammor med dubbelbarnvagnar som redan lämnat det äldre syskonet på förskolan. Någon satte sig i solen utanför huset medan lilla syskonet sov i vagnen och en annan manövrerade den stora vagnen med en hand, medan hon fiskade upp något ur skötväskan med den andra, på väg till busshållplatsen.
Jag kan bara känna respekt. Respekt, inte bara för att de lyckas köra runt på ett monster till barnvagn, utan också för att de på morgonen har TVÅ barn och sig själv att få färdig, med kläder, frukost, packade väskor osv, och lämna på förskolan innan kl 9. Varje morgon! Jag ser helt plötsligt på oss förstagångsföräldrar med nya ögon. Med våra osorterade skötväskor, vagnar fulla med skräp och alternativa rutiner, där det kan sovas en hel förmiddag och en banan är tillräckligt som matsäck om man ska ut på stan. För oss innebär barnets sovstunder tid för oss själva, för flerbarnsföräldrarna innebär det en vila att bara ha ett barn att ta hand om.
Ja, snacka om föräldrar som har koll på läget. De utstrålade självsäkerhet och vana rätt upp genom mitt köksfönster och jag blev fascinerad. Jag ser framför mig hur de med förbundna ögon och enbart vänster handen byter blöja, hur de kyler bulor med ett paket spenat och plåstrar om skrubbsår på blodiga knän utan att blinka. Hur de gör sig i ordning framför badrumsspegeln med lillasyskonet i babybjörn på magen och samtidigt torkar det äldre syskonet som sitter bredvid och toatränar...=)
Respekt till alla flerbarnsföräldrar! Jag kanske ansluter skaran om några år... jag måste öva lite först, städa vagnen och strukturera skötväskan och sånt.
Jag kan bara känna respekt. Respekt, inte bara för att de lyckas köra runt på ett monster till barnvagn, utan också för att de på morgonen har TVÅ barn och sig själv att få färdig, med kläder, frukost, packade väskor osv, och lämna på förskolan innan kl 9. Varje morgon! Jag ser helt plötsligt på oss förstagångsföräldrar med nya ögon. Med våra osorterade skötväskor, vagnar fulla med skräp och alternativa rutiner, där det kan sovas en hel förmiddag och en banan är tillräckligt som matsäck om man ska ut på stan. För oss innebär barnets sovstunder tid för oss själva, för flerbarnsföräldrarna innebär det en vila att bara ha ett barn att ta hand om.
Ja, snacka om föräldrar som har koll på läget. De utstrålade självsäkerhet och vana rätt upp genom mitt köksfönster och jag blev fascinerad. Jag ser framför mig hur de med förbundna ögon och enbart vänster handen byter blöja, hur de kyler bulor med ett paket spenat och plåstrar om skrubbsår på blodiga knän utan att blinka. Hur de gör sig i ordning framför badrumsspegeln med lillasyskonet i babybjörn på magen och samtidigt torkar det äldre syskonet som sitter bredvid och toatränar...=)
Respekt till alla flerbarnsföräldrar! Jag kanske ansluter skaran om några år... jag måste öva lite först, städa vagnen och strukturera skötväskan och sånt.
Topplista lördagkväll
Hur befriande det än har varit med en bloggpaus dras jag tillbaka in i bloggvärlden, som bin till honung...eller är det getingar?? Eller dras de till honung? Är det inte blommor? Eller nånting i blommorna? Hmm....
Topplistan Lördagkväll
+
1. Att träffa Hanna, nostalgi och det härliga i att umgås med någon man tycker så mycket om men träffar så sällan. Prata minnen och den spännande framtiden som vi båda har framför oss, men på väldigt olika sätt.
2. Sova hela natten, som en död. Utan att vakna en gång...
3. Lämnade amningsbh´n hemma, men med stövlar med klack på. Avancerat...
-
1. Snudd på outhärdlig psykisk tortyr att inte ha mina älsklingar hos mig, ingen älskling som håller om mig när jag ska sova och ingen liten bus att ha sprattlande bredvid mig på morgonen.
2. Så trött och vuxen, när jag hellre går hem och sover än fortsätter till nästa ställe.
3. Baksmälla, hade glömt vad det är. Men den var lindrig...jag överlevde det.
Idag fick Tuva utegångsförbud av vårdguidens jourtelefon. Kladdig i ögonen...Vi tar det lungt. Väntar på att älsklingspappa ska komma hem. Jag har ju ett utdrag till barnboken att gå igenom idag...den skriver sig inte själv och jag blir inte rik förrän den är klar! =)
Topplistan Lördagkväll
+
1. Att träffa Hanna, nostalgi och det härliga i att umgås med någon man tycker så mycket om men träffar så sällan. Prata minnen och den spännande framtiden som vi båda har framför oss, men på väldigt olika sätt.
2. Sova hela natten, som en död. Utan att vakna en gång...
3. Lämnade amningsbh´n hemma, men med stövlar med klack på. Avancerat...
-
1. Snudd på outhärdlig psykisk tortyr att inte ha mina älsklingar hos mig, ingen älskling som håller om mig när jag ska sova och ingen liten bus att ha sprattlande bredvid mig på morgonen.
2. Så trött och vuxen, när jag hellre går hem och sover än fortsätter till nästa ställe.
3. Baksmälla, hade glömt vad det är. Men den var lindrig...jag överlevde det.
Idag fick Tuva utegångsförbud av vårdguidens jourtelefon. Kladdig i ögonen...Vi tar det lungt. Väntar på att älsklingspappa ska komma hem. Jag har ju ett utdrag till barnboken att gå igenom idag...den skriver sig inte själv och jag blir inte rik förrän den är klar! =)
Tuvans månadsbrev
Jag skrev ju månadsbrev på jobbet, till färäldrarna om vad som hände på förskolan...och nu när jag mailade Tuvas nära och kära om vad som hände i hennes liv kallade jag det för hennes månadsbrev...Mina kollegor skulle skratta i hjäl sig!! Men jag är ju lite larvig...det vet dom ju!!
Så här kommer det:
Tuvas månadsbrev (5,5 mån gammal):
Tuva växer och mår bra! Hon är en riktig pudding (förstås!). Förutom lite torsk i munnen (en svampinfektion som småbebisar lätt får) har allt varit toppen. Hon är oftast glad och mycket envis när hon vill något. Hon kan vara skeptisk inför nya människor och är inte helt glad åt att ha barnvakt...men det jobbar vi på.
Hon har börjat äta mat och ÄLSKAR det. Det är så roligt att ge henne mat för hon kastar sig över den. Havregröt är mycket populärt, men hon äter också grönsakspuré (potatis, morot, broccoli, blomkål, palsternacka, majs...) och frukt. Allt är mumma och vi ser fram emot att fortsätta testa ny mat tillsammans. Igår fick hon kokt fisk för första gången vilket var lite konstigt och annorlunda. Det blev en del konstiga miner och hulkningar...
En rolig aktivitet har varit babysimmet, där vi varje måndag har badat tillsammans med kusin James och hans mamma Jemma. Det har varit roligt, Tuva var skeptisk i början, men har nu slappnat av och verka tycka det är härligt i vattnet. Det finns så många roliga badleksaker som flyter omkring som man kan sprattla efter. Att bada hemma i badkaret är inte heller helt fel!!
Tuva rör sig hela tiden, det är fullt fart. Hon hoppar när hon sitter i sin matstol så den flyttar sig bakåt, hon kravlar runt på golvet efter leksaker och med lite stöd tar hon sig framåt. Hon flyttar sig också genom att rulla från mage till rygg och från rygg till mage. Man måste verkligen ha koll på henne hela tiden nu!!
Snart ryker babyinsatsen i barnvagnen och hon får en sittvagn. Då är hon en stor tjej!!
Så här kommer det:
Tuvas månadsbrev (5,5 mån gammal):
Tuva växer och mår bra! Hon är en riktig pudding (förstås!). Förutom lite torsk i munnen (en svampinfektion som småbebisar lätt får) har allt varit toppen. Hon är oftast glad och mycket envis när hon vill något. Hon kan vara skeptisk inför nya människor och är inte helt glad åt att ha barnvakt...men det jobbar vi på.
Hon har börjat äta mat och ÄLSKAR det. Det är så roligt att ge henne mat för hon kastar sig över den. Havregröt är mycket populärt, men hon äter också grönsakspuré (potatis, morot, broccoli, blomkål, palsternacka, majs...) och frukt. Allt är mumma och vi ser fram emot att fortsätta testa ny mat tillsammans. Igår fick hon kokt fisk för första gången vilket var lite konstigt och annorlunda. Det blev en del konstiga miner och hulkningar...
En rolig aktivitet har varit babysimmet, där vi varje måndag har badat tillsammans med kusin James och hans mamma Jemma. Det har varit roligt, Tuva var skeptisk i början, men har nu slappnat av och verka tycka det är härligt i vattnet. Det finns så många roliga badleksaker som flyter omkring som man kan sprattla efter. Att bada hemma i badkaret är inte heller helt fel!!
Tuva rör sig hela tiden, det är fullt fart. Hon hoppar när hon sitter i sin matstol så den flyttar sig bakåt, hon kravlar runt på golvet efter leksaker och med lite stöd tar hon sig framåt. Hon flyttar sig också genom att rulla från mage till rygg och från rygg till mage. Man måste verkligen ha koll på henne hela tiden nu!!
Snart ryker babyinsatsen i barnvagnen och hon får en sittvagn. Då är hon en stor tjej!!
Jag åkte rymdkapsel hos tandläkaren idag
Jag var hos tandläkaren idag. Det var rätt komiskt...
Innan i väntrummet. En tandläkare kommer ut ur ett rum med sin patient.
"Ses vi innan sommaren", frågar patienten.
"Nja, jag kan väl titta ner i munnen på dig när vi ses på golfbanan", svarar tandläkaren.
PÅ ALLVAR!! Jag undrade lite vad jag gjorde där....=)
Sen kom en syster för att ta röntgenbilder på mig....och det visade sig att de har en en röntgenmaskin värdig NASA. Jag fick gå in i ett litet litet rum, sitta upp i en mycket konstig stol och sen bli fastspänd över pannan så mitt huvud är fixerat. Sen kom det som en sugpropp (systern manövrerade via en liten dosa) och sög tag i min haka. Där satt jag fast. "Bit ihop, visa tänderna, blunda." Sen gick hon ut ur rummet för att ta bilden. Jag satt där och kände mig rätt dum med en sugpropp på hakan när stolsryggen började röra sig på nått sätt och snurrade runt mitt huvud. Inte nog med detta (och jag skämtar inte!!!), maskinen spelade Für Elise för mig. Och systern kom tillbaka in i det lilla rummet...jag var ju tvungen att fråga. "Vad är det här för en maskin?" Det kan ju ha hänt en massa saker inom tandvården på de år jag inte varit där!! Det visade sig att jag satt i en toppmodern röntgenapparat som det bara finns ett 50-tal av i världen och bara 2 i sverige. Häftigt!! Men systern var inte nöjd. "Du får inte pratar." Så gör hon om proceduren igen. "Bit ihop, visa tänderna, blunda...och sitt still."
Vad som inte är lika häftigt är att jag måste dra ut två visdomständer. Dyrt som fan!!!
Tuvans första docka
Igår fick Tuva en docka av sin mormor...sin första docka!! En bebisdocka som heter Emmy! Hur söt som helst...mjuk som en riktig bebis. Den t o m luktar så gott som bara en bebis kan göra!! Och luva har den också, precis som Tuva brukar ha!
Torsken Tuva
Min lilla bebis har torsk...i munnen....=) Det är ju inte speciellt roligt förstås, men namnet är ju värt en smiley! För er som inte vet är det typ en svampinfektion som bebisar lätt får. Så nu handlar pappa vichyvatten, så ska vi tvätta lilla torsken!
har 
i munnen...=)
har i munnen...=)Linnea - syster yster
Jag insåg att jag missat ett viktigt ord under rubriken på min blogg. Jag är ju förstås många saker och alla får inte plats, men SYSTER är jag jättemycket och det borde stå med. Jag är syster till alla mina 9 syskon...=) (Ursäkta om jag missar på åldern på någon, jag har lite hjärnsläpp...)
Storebror 27 år - Jag är en stolt lillasyster och ett stort fan av min musikaliska storebror. När jag var på spelning med hans band var jag lyrisk, bästa jag hört!!! (De heter Je t´aime mon amour för er som blir nyfikna!)
Storebror 26 (snart 27) år - Min andra storebror som har fått ett namn från en indian och som, trots att han klippt av dem, är min bror med dreads. Jag har alltid varit lite avundsjuk på dem...=)
Lillebror 23 år - Min mystiska lillebror som har en till värld i sina spelkort. Han, som är min lillebror, men som jag får stå på tå för att krama.
Lillasyster 21 år - Systra mi, som skriver dikter som får mina ögon att tåras och nackhåren resa sig. Hon som sprudlar av idéer och kreativitet.
Lillasyster 14 år - Den tuffaste av dom tuffa, med blått hår och kjol med spets. Men jag behöver en ordlista för att förstå när hon chattar...=)
Lillasyster 9 år - Min stora lillasyster som är så lik mig. Sjunger i kör och skriver, precis som jag gjorde i den åldern. Långt vackert hår har hon också.
Lillasyster 5 år - Söt som en ängel är hon, med en konstnärs känsla. Så många fina teckningar har jag som vi fått av henne.
Lillasyster 2 år - Min yngsta lillasyster är en trollunge med busig blick. Och ett smittande skratt. Jag är stolt fadder till henne!!
Lillebror 10 månader - Den tuffaste lilla killen man kan tänka sig som alltid skrattar och är glad. Blöta kyssar över hela kinderna fick jag av honom sist vi sågs.
Shit, vad jag saknar mina syskon nu. Mina älsklingssystrar och bröder...
Barnbajs
Man kan ju tycka att det är lite komiskt när man hör småbarnsföräldrar diskutera sitt barns bajsande och undra om det verkligen är en så stor sak att prata om. Jag skrattade åt sådana samtal innan,men nu ska jag berätta en hemlis, barnbajs är verkligen facinerande!
Nyfödda bebisar kan bajsa antingen tio gånger om dagen eller en gång varannan vecka...och båda är helt normalt. Deras bajs kan gå från svart, till grönt, till illgult och säkert flera andra färger som jag inte fått uppleva. När deras tarmar, som är under utveckling, jobbar så hela lilla bebisen skakar av anstängning gör man vad som helst för att hjälpa. Magdroppar, massage och senare, tack och lov, katrinplommon!! För när det lilla livet börjar äta mat...ojojoj...vilka bajsblöjor. Det kan komma i små harpluttar eller i sprutform. Det kan fylla en hel blöja och långt upp på ryggen. Pruttandet och lukten är som från en vuxen människa. Och när bebisen lyckats, fått första vinsten, äntligen bajsat...vilken lycka! Den avslappnade lilla kroppen med en nöjd min i ansiktet och en lättad förälder. Det var dagens ansträngning för henne...
Darling är borta
Min Darling är inte hemma. Det är kallt i sängen och kallt i hjärtat. Jag är inte hel utan honom...Jag sover på hans sida av sängen, den luktar älskling. Mmmm...då går det att somna. Igår såg jag på Vad blir det för mat? ensam....Per Moberg gjorde italiensk buffé. Det såg gott ut....
På söndag kommer han hem igen. Då blir Tuva och jag glada...vi saknar pappa!
På söndag kommer han hem igen. Då blir Tuva och jag glada...vi saknar pappa!
