Clara Linnea Maria Lowejko

Jag älskar ju katter, men vi är lite för allergiska i den här familjen för dem. Kanske en hårlös om jag kan lära mig att älska en så våldsamt ful liten katt...=)

Och hund är inget jag skulle vilja ha...är ingen hundmänniska. Hamstrar, kaniner, marsvin och andra råttor lockar inte!! Fåglar och fiskar räknas knappt...man ska ju kunna mysa med sitt husdjur.

En minigris har vi funderat på...nästan på allvar. Risken att de kan slutat vara mini känns lite oroväckande dock. Andreas har pratat om en minielefant...men jag vet inte hur det går med framställningen av genmanipulerade husdjur. Kanske kan vi skaffa en minielefant nån gång i framtiden?!

Här kommer ett klipp som fick mig att börja tänka på husdjur. Så himla mysigt...det är nog mamma-hormonerna som spelar in också...och jag hade inte tackat nej till ett gosigt lejon, men jag vet inte om det går ihop med ett litet barn?

Jag har lösningen på världens alla ojämställda problem...eller inte jag...utan Laura Doyle.

Om man som kvinna inte är nöjd i sin relation och känner att hennes man inte gör sin del av arbetet eller att hon inte får sina behov uppfyllda. What to do? Jo, kapitulera. Sluta "kräv" jämställdhet, gör arbetet själv och få en nöjd man och en lycklig relation. Att inte fler tänkt på det tidigare...

Så alla ni som inte trivs i era relationer...lydnad och underdånighet är orden. Detta är tydligen på väg att bli en kult, där kvinnor gör allt för sina män och får ett lyckligare liv. Ousiders på femman handlade om detta för ett tag sen...jag missade det. Kanske tur det...=) Undrar över alla män i dessa olyckliga relationer...varför får inte de en handbok för att lösa problemen de har? I stället för att se problemet och också lösningen bara hos den ena parten kanske man kan se det som att man är två personer i en relation med lika rättigheter och skyldigheter...

Jag lämnar nog denna bok åt sitt öde...jag och min älskling är rätt kapitulerade för varandra redan. På ett bra sätt. Som jag sagt tidigare, kärlek är att träffa någon som man vill göra allt för att se lycklig och där den känslan är ömsesidig!

Kärlek är också när jag helt plötsligt kommit på att färsk koriander är det godaste som finns och min älskling lagar mat smaksatt med koriander. Lammfärsbullar i bröd med tomatsallad och yoghurtsås. Mums...=)

Bakis...och trött...och hungrig! Och mitt tomma kylskåp hånler åt mig när jag står och tittar på några halvtomma glasburkar med rödbetor och saltgurka, lite mjölk och barnmat...Inte mycket till en bakfyllefrukost här inte. Jag funderade faktiskt på en portion bebisgröt...den är ju rätt god....men det skulle kännas konstigt. Speciellt om Tuva skulle titta på mig med sin allvarliga "rynkan i pannan-minen".

Men det skulle inte vara fel med:



Eller:



Eller varför inte en:



Det ligger en banan här...jag får väl suga på den ett tag. Trots att det egentligen är Tuvas...

Hungrig...

Trött...

...denna seminariedag.

En av uppgifterna vi fick göra var att observera en apelsin i 10 minuter, sen byta vinkel och observera ytterligare i 3 minuter. Ni anar inte hur mycket man kan se på den tiden. (Testa själva att titta på en apelsin i 10 minuter och skriv ner vad ni ser!!) Rund, lite oval, orangegul, knoppen uppåt, svarta partier osv. Givande...;)

Men i morgon är en annan dag...då är det på allvar!

Idag ska jag jobba. I morgon också för den delen. En planeringsdag och en seminariedag är vad jag ska ska överleva...helst utan att bryta ihop och åka raka vägen hem til Tuva.

Jag har ju inte jobbat sen i september och min jobbhjärna känns ungefär som en använd blöja. Geggig....degig...svampig. Jag kan inte tänka jobb, det får inte plats i min hjärna. Jag får sitta där och le och låtsas att jag förstår vad som sägs...det blir nog bra. Jag ska nog klara detta...

Tuva och jag var på äventyr idag. Jag säger bara hon, jag och barnvagnen kommunalt till IKEA, Kungens kurva. Det är en utmaning, men det gick bra...min hjärna har slutat att fungera bara och jag ligger däckad i soffan...men vi överlevde. Tuva tyckte nog t o m att det var roligt...hon har varit på ett strålande humör. Jag har inte varit lika glad....översteg budgeten en aning...så mycket att jag knappt vågar berätta för min älskling. Men jag köpte en stekpanna till honom...så han blir nog glad.

Bästa köpet tycker nog Tuva:



Hon fick en sån krokodil som hon hånglade upp på vägen hem från IKEA.

Och den största utmaningen av alla är faktiskt att åka hiss vid slussen. Fy fan, vad det luktar illa. Det är en konst att åka den hissen utan att ta på nånting!! =)

Idag är det nio år sen Pela Atroshi sköts ihjäl av sin pappa och sina farbröder när hon var på besök i Irak. Hennes syster som var närvarande vid mordet vittnade så att två farbröder fick livstids fängelse. Pappan är idag fri och lever i Irak . Systern som vittnade lever med skyddad identitet och har ett dödshot på sig från familjen.

Pela ville bara leva sitt eget liv och göra sina egna val. Hon hade bott i Sverige i flera år och där fått upp ögonen för en annan kultur än den hon växt upp med, blivit självständig, skaffat sig en pojkvän och börjat ifrågasätta sin pappa. För det blev hon mördad. Det kallas hedersmord och det suger!

Det suger att unga flickor lever under ett sånt hot från sin famij och släkt. Det suger att familjens"heder" i dessa fall är värd att mörda för. Det suger att det händer om och om igen.

Tvångsgifte suger
Kyskhetskrav suger
Kvinnornas underkastelse i hederskulturer suger

Är det konstigt att man blir aggressiv, bitter och hatisk?

Läste precis hur Terri Eriksson skrev om Dagis för alla? på aftonbladet.se.

Som nybliven förälder blir jag ju lite upprörd över hur lite tålamod och förståelse förskolepersonal kan ha för föräldrar. Jag tror att jag kommer att ha mycket mer av både tålamod och förståelse när jag väl börjar jobba igen. Även om jag nog var rätt snäll mot mina föräldrar innan också känner jag igen attityden. Föräldrar som glömmer matsäck, lämna in lapparna, inte kommer i tid. Jag har sett det som brist på respekt mot oss på förskolan, men självklart handlar det framförallt om att de har ett familjemaskineri att manövrera. Det är inte bara en lapp till förskolan som ska kommas ihåg på morgonen, det är duschning, påklädning och matning av barn och sig själv, väskor som ska packas, planera för inköp och mat för kvällen, kolla jobbmailen och skicka ett mail som inte kan vänta, leta bilnycklar, kanske gå ut med en hund och jag vet inte vad vissa människor måste klara av på morgonen. Sen kan det finnas arga barn inblandade som inte alls vill som föräldrarna vill, som gör tvärtemot och försöker allt för att föräldrarna ska bryta ihop innan de hinner in på förskolan. Och när de väl hämtar på eftermiddagen och kommer inspringande en halvtimme försent...kanske hände det nått på jobbet, eller en bil som var tvungen att tankas, något som skulle handlas innan barnen var med, ett telefonsamtal, en lite för lång kö eller ett nervsammanbrott i trappan på väg upp till förskolan.

Så som jag ser det just nu är det otroligt att så många föräldrar lyckas komma med sina barn i tid, hämta i tid och komma ihåg den där matsäcken eller ifyllda lappen. Och jag hoppas att jag kommer ihåg detta nästa gång jag står på jobbet och en sönderstressad och upprörd förälder lämnar en tvärarg liten människa som fortfarande har pyjamas och inte ätit någon frukost. Då ska den föräldern få en sån styrkekram av mig för att orka vidare till jobbet och resten av dagen!! Eller som den där föräldern som fick tvillingar och hade sin 3-åring hos oss. Som bara ville ha barnet lite lite längre hos oss på dagarna för att orka med och klara av vardagen. Då var jag inte lika förstående och tyckte att våra regler var viktigare än människorna och deras behov. Om jag träffade dom idag skulle den föräldern också få en stor kram...förhoppningsvis har de ett lugnare liv idag!

 

Tuva har lärt sig att klappa händerna!! Och mitt modershjärta svämmar över av stolthet. Hur larvig blir man inte som förälder...man skulle ju kunna tro att hon uppfunnit ett botemedel mot cancer eller nått sånt. Men, nej, hon klappar i händerna och det är det sötaste som finns just nu! Och vi sjunger klappa händer-sånger till förbannelse här hemma. Så mycket att Tuva eventuellt kan få men för livet. Men det är ju så roligt....

Klappa händera så fort du kan
Klappa händerna så fort du kan
Klappa bakom och klappa fram
Klappa magen lite grann

eller

Klappa händerna när du är riktigt glad, klapp klapp
Klappa händerna när du är riktigt glad, klapp klapp
Du kan också glädja andra som på denna jorden vandra
Klappa händerna när du är riktigt glad, klapp klapp

Midsommarfirande:

Tuva var piggare efter en dags feber. Vi åt sill och potatis (och sillsalladen som jag gjorde trots allt). Åt jordgubbstårta i regnet och hade sen disco i vedskjulet. En traditionell svensk midsommar, härligt!!! Jag drack en snaps och spillde ut ännu en innan jag la ner snapsandet. Ingen dans kring stången, ingen blomsterkrans i håret och inget nattbad. Men det  var trots det en lyckad och rolig midsommar. Sist av alla gick vi och la oss...och DET är bra jobbat!!!

Nu är vi hemma igen...trötta!!

Dessutom fyllde jag 26 i går. Gammal nu...eller? (Tack för alla gratulationer!!) Frukost på sängen och fina skor i present...=)

Min bebis är sjuk....39,5 i feber. Sillsalladen känns helt plötsligt så oviktig...och bloggen också för den delen...

Jag är trött idag. Det var kaos innan i köket, när jag skulle baka bröd och gör barnmat samtidigt. Tillsammans med Tuva som inte var på humör och ville ha mellis mitt i allt. Så medan degen jäste över bunken och olika kastruller med potatis och morötter, päron och äpple, fisk m.m stod över hela köket fick jag först roa sen mata Tuva för att hon skulle vara nöjd. Det blev lite mycket ett tag, men nu luktar det nybakad och maten är infryst i mina små plastburkar. Tuva har somnat och jag sitter (som vanligt) framför datorn...och är trött.

Sillsalladen jag skulle göra till midsommar räckte inte energin till, den blir att göra i morgon, och silltårtan som jag också skulle göra la jag ner innan jag ens började...det är överkurs helt enkelt!!!

Om jag lägger mig på soffan nu så somnar jag...det kanske inte är en så dum idé!!

Nu har jag läst SOS från mänskligheten. Den bok jag fick i morsdag-present.



Åh ena sidan är det en jättebra bok! Full av spännande karaktärer och levnadsöden. Snudd på för många personer med i boken, det kan bli lite rörigt i början! Den gemensamma nämnaren för alla personer är olycka och att förändra/ ta tag i sitt liv. Jag gillar hur hon skriver, känslan av ödet som styr människors liv och hur hon flätar ihop berättelserna som egenligen inte har med varandra att göra.

Åh andra sidan handlar boken helt plötsligt, utan förvarning, om barn och vuxna som hålls som sexslavar på en lyxyacht. En grupp rika män roar sig på fruktansvärda sätt på denna båt medan deras familjer tror att de är på affärsresor. Vad som händer på båten är för hemst för att ens tänka på. Jag vill bara kräkas och döda alla våldtäcktsmän och pedofiler med mina bara händer. Så långt räcker inte min känsla för förståelse, medmänsklighet och att få en rättvis rättegång eller en andra chans. Kastrera med en slö bordskniv och häng dem uppochner tills allt blod ligger i en pöl under dem.

Men för de flesta i boken slutar det lyckligt! Om det nu är det man vill ha...Så en läsvärd bok!!

Nej, min älskling, det är inte "mindre än 3" och heller ingen liggande glasstrut! Det är ju ett hjärta...=)

Lillasyster Tina har lärt mig...<3

...för ett sundare och friskare liv!

Köp en stegräknare! Den ska visa ca 10 000 steg för att det ska vara bra. Ge den till en bebis med mani på skallror...vips, stegräknaren skakas fram till önskad mängd steg!! =)

Tuva och jag tittar på Playhouse Disney, barnkanalen med program för mindre barn. Första gången vi satte på den kanalen tittade Tuva genast upp, sken upp i ansiktet och började lyssna nogrannt samtidigt som hon kröp så snabbt hon kunde mot TV:n, dreglandes av upphetsning. Det var som om hon kommit hem...det var ögonblicklig kärlek!

Så ibland tittas det numer på barn-TV här hemma, även om Tuva bara tittar då och då mellan lekstunderna. Men jag sitter och tittar...och det är rätt bra ibland. Det är mysigt och roligt...mycket sång och musik och roliga figurer. Det känns mer gjort för barn och inte för vuxna som det ofta kan vara idag. Det enda problemet är ju jämställdhetsperspektivet. Det är katastrof om man börjar räkna flick- och pojk-karaktärer och jämföra vad de gör och hur de är. Nalle Puhs kompis Christoffer Robin har bytts ut mot en flicka som heter Darby. Det var ju intressant tyckte jag tills jag kom på (efter bara två avsnitt i och för sig) att hon är den som bekräftar alla andra och att  hennes hund Buster  är mer aktiv än hon själv. Sen är det ju programmet om tåget Thomas. Alla karaktärerna (tåg, buss osv) är bara "pojkar" tills vagnarna som pojkloket drar presenterades, självklart två flicknamn...

Suck, vad jag blir trött (på mig själv)...jag klagar och letar ojämställda situationer med blåslampa (vad nu det är?). Men det stör mig!! Alla pojk-huvudrollerna som bara är så självklara och de få flick-huvudrollerna som gör programmet (eller boken...) till ett program för flickor. Som om pojkar inte kan intressera sig för något som har med en flicka att göra...

Nej, vart kom det här ifrån? Jag skulle ju säga att Playhouse Disney var rätt bra och mysigt...juh... 

När jag och Andreas gifter oss (för det ska vi, nångång...) kommer det bli storslaget! Jag har höga tankar och förhoppningar om vårt bröllop...bland annat bör 1000 vita duvor ingå. Sen tänker jag mig en sån där pyramid med glas fyllda med champange. Min klänning ska vi inte ens gå in på...hästar vore ju också spännande. Ja, ni förstår vart jag vill komma...

Andreas är lite mer ödmjuk i sina funderingar kring detta. Han skulle nog åka till Las Vegas om han fick...Men idag kom han med ett önskemål. Kanske gör vi som dom på klippet när det är vår tur:

(det är värt att kolla på hela, jag lovar!!)


Evolution Of The Wedding Dance - Watch more free videos

Idag -

en förkyld och trött mamma

en snorig men pigg bebis

Vi gör ungefär lika många knop som en backande finlandsfärja (om dom nu backar långsamt...). Jag har förkylningsblåsor i munnen och pratar helst inte...Tuva tycker att det är tyst och pratar för sig själv. Jag torkar snorig bebisnäsa och hon blir arg. Tuva ser ut som en dammtuss efter att ha krypit runt på golvet. Jag blundar för dammet och kurar under en filt i soffan. Men Tuva vill inte mysa. Kanske en kopp te till...

Idag går det långsamt...tomgång...sloooow mooootion.

Ibland går Fantomen på gatorna i vanliga kläder och ibland har Tuva rosa på sig...(uttrycket hörde jag av en i mammagruppen. Om du läser detta...sorry för ordstölden, men det passade in så bra! =))

Jämställdhet handlar inte om att ta bort, utan att lägga till. Vi vill att Tuva ska ha kläder i alla färger, ingen begränsning här inte. (Även om rosa inte är den vanligaste färgen på hennes kläder!)  Med undantag för obekväma och opraktiska kläder, som vita spetsklänningar tex. Någon måtta får det faktiskt vara....sånna kläder bör inga barn behöva ha på sig!





Och så här ser det ut när Tuva äter mellis själv!

Jag gissade 1-0 till Sverige, men jag ska väl inte klaga. 2-0 är stabilt!!

Och när Sverige gjorde mål blåste en känslostorm över mig. En lycka jag inte riktigt kunde förstå när min älskling jublade, så högt den sovande Tuvan tillät, på knä framför TV:n. Och det gul/blåa människohavet på TV stormade och vibrerade av glädje...över en boll i ett mål!

Och jag funderar över om det inte är så att fotboll är religion. Eller bättre än religion...ingen har väl startat ett krig p g a fotboll. Eller? Så då gör vi så här tycker jag...bygg om alla kyrkor, synagogor, moskéer och allt vad det heter till hyreslägenheter och låt folket vallfärda till idrottsarenorna i stället. Skrota religionerna och låt idrotten ta över. Om man inte gillar fotboll kan nog innebandy eller basket eller nått sånt funka lika bra! Vad sägs?  

För att svara på en frågan i ett tidigare inlägg. Det här är Daniel Andersson...bland annat. Han behöver tydligen upprättelse...=) Och det här är ingen fotbollsblogg egentligen....bara för att klargöra eventuella missförstånd!

Nu gäller det!! På min arm:



Tack Johanna, för gnuggisen! =) Jag blev nog lite populär här hemma när jag kom hem med den...

Man är EM-nörd om man...

...Är sjukt upprörd över att Daniel Andersson ska spela och funderar på att bojkotta matchen.

...Räknar ned de sista minutrarna och inte kan sitta still av nervositet.

...Får gåshud av den här reklamen:



"What we do in this tournament echoes in eternity..."

HEJA SVERIGE!!!

Hångel med nallarna:


Med morfar och morbror Gottfryd:


Tuva i solljuset:


Glad Tuva med moster Tina (som inte vill vara med på bild):


BusTuva:


Tuva busar med sin älsklingspappa:


Tuva hämtar leksaker själv. Vet precis vart hennes korg är:


Bada i poolen på landet. Härligt!


Matar svanarna med kusin Leah (kolla in Tuvas blick!):


Tuva och hennes mamma är larviga, som vanligt:

Det är en viktig dag idag!! Sverige-Grekland i kväll...jag är laddad! Otroligt laddad!! Jag måste lära mig laguppställningen...det är ju superviktigt! Jag har mitt samlaralbum med alla spelare i EM framme. Kanske ska jag plugga på Greklands laguppställning också?! Det blir i alla fall spännande...jag tror Sverige vinner med 1-0. Och jag är rätt säker på att jag kommer kolla hela matchen...vilken är stort för mig.

Någonstans har jag ett blågult linne jag hade under VM för några år sen, men det är från BT (before Tuva) vilket innebär för litet...=) Lika bra det, jag behöver inte skylta med mitt engagemang och stora fotbollsintresse. Det sitter inte i kläderna utan i hjärtat...eller hur?!

Fotbolls-EM och Sveriges insats kan vara som en dåligt blandad vällingflaska (om det går dåligt). Glädje i ögonen när den äntligen kommer, kanske lite ljummen och t o m lite blaskig men ändå tillfredställande ett tag. Den tar slut alldeles för fort och klumparna med vällingpulver i botten är ett suktande bevis på att det kunde gått bättre, om det bara gjorts ordentligt i början.

Eller så kan det vara som sommarens första jordgubbar (om det går bra). Hjärtklappning, munnen som vattnar sig och känslan av att det här kommer att bli bra!! Vetskapen om att det kommer mer njutning, ännu mer välsmakande än den förra, att det blir bara bättre och bättre.

Och så roligaste EM-låten. "Jag skiter väl i om ni gör några mål." =)



Nu är jag redo....Bring it on!

Tuva har bestämt att det är dags att sluta amma. Det där "blasket" är inget hon tänker befatta sig med längre...och hon visar tydligt att hon bestämt sig. Hon dunkar huvudet mot bröstet för att visa hur arg hon blir när jag försöker. En liten katta som fräser åt mig...

Så vi har gett upp och det är bara att snällt gå upp på morgonen och göra välling till henne. Då blir hon mycket nöjd och ligger och myser med sin flaska. Jag plågar mig själv lite och försöker minnas sista gången jag ammade henne, men jag kommer inte ihåg. Jag trodde ju inte att det var sista gången...

Min lilla snuttebebis...



Som har blivit så stor...

Min bebis pratade i sömnen i går kväll! Hennes pappa och jag stod lutade över hennes säng och lyssnade fascinerade... Mest gnäll och mummel förstås, men det var i sömnen...Undrar vad hon drömde om? Kanske om hennes gungpremiär som hon upplevde häromdagen. Det var hur kul som helst och hon dreglade av förtjusning, ända till det gick lite för fort och hon nästan höll på att ramla ur den. Förhoppningsvis inte så traumatiskt att hon blev avskräckt!!

Idag åker vi ut på landet, sola, grilla, kanske bada och framförallt krypa runt i gräset med Tuva. Härligt!!!

I natt drömde jag om en gigantisk hamburgare, mycket större än den på bilden... Jag tror att den var på väg att attackera mig. Den tornade upp sig över mig på ett otäckt sätt!

Jag är inte så bra på att tyda drömmar, men jag tror att det handlar om att jag har brist på farligt fett och socker i kroppen. Min hjärna påverkar mig när jag är i det svaga tillståndet sömn och budskapet är att den är trött på att dieta. Men jag ska väl vara glad att det inte var choklad jag drömde om. Det betyder att det finns hopp, om min själ och min kropp...=)
 

Jag ligger i soffan och undrar varför jag tittar på en intervju med någon som skrivit en bok om Olof Palme?! Det är nog dags att byta kanal.

I kväll har jag målat tånaglarna!!! Det är något som jag bara gjort ett fåtal gånger i mitt liv, kanske 3-4 gånger. Men det blev fint och mina fötter behövde lite kärlek. Dom håller på att göra slut med mig efter alla hemska vårskor/sandaler/klackar som jag tvingar dom att ha....=) Nu är dom i alla fall lena, fina och målade...

Jag funderar över ordet pojkstreck! Illa nog att det så tydligt signalerar att det är pojkar som gör bus och dumheter (vad använder man för ord om det är en flicka som gjort ett pojkstreck?), utan det är dessutom en bortförklaring när allvarliga brott har begåtts. Ett exempel kommer här.

Nej, vi kan strycka ordet pojkstreck helt och hållet ur vårt ordförråd och också sluta bortförklara allvarliga brott, som skadat männsiskor på olika sätt, som"harmlösa pojkstreck". Eller hur!?!

Nu har jag läst ut den här boken. Det är en liten sorg i att läsa ut sista raden i en bok, i varje bok jag läser ut. Jag har svårt för att saker tar slut!

Så, Busters öron, vad handlar den om? Återigen ett olyckligt barn och jobbiga familjeförhållanden. (Jag vet inte hur det kommer sig att allt helt plötsligt handlar om barn, föräldrar osv sen jag själv fick barn?) Boken handlar om Eva som bestämmer sig för att döda sin mamma för att själv överleva. Hon har inte en så snäll mamma, kan jag säga....historien är hjärtskärande och speciell, men språket är lite irriterande ibland. Det är som att det är konstigt översatt från ett annat språk, vilket det inte är. Men det gör inte så mycket eftersom att det är spännande...

På samma sätt som en bok jag läste för inte så länge sen använde Niagarafallen som metafor, används det rosor i den här boken. Någons pesonlighet är taggig som stjälken på en nyponros, Evas stora kärlek undrar om den ömtåliga ros han en gång känt (och syftar på Eva) har blommat ut i fulländning...(larvigt eller vackert?) Och rosor som är så svåra att odla och vårda kan ibland vara enklare än att vårda relationen till sin mamma... blablabla.  

Vad jag kommer komma ihåg från boken är dels:

"ett eko av det urtidsvrål som kallas kärlek". Det får vara så larvigt det bara vill, jag tyckte det var en ovanligt fin mening!! Det är nästan så att det svartnar lite för ögonen när jag läser den!

Och också en fundering kring slutet på sagor som tas upp i boken. "Så levde de lyckliga i alla sina dagar". Varför är det den intensiva och kanske stormiga perioden i huvudrollens liv där allt inte alltid är lyckligt som gör sagan medan det som ska vara själva livet kortas ner till en intetsägande rad i slutet? Vad säger det om hur man ska leva sitt liv och vad man ska sträva efter? Ovanligt djupt från den föräldraledigas hjärna....=)

Nu ska jag läsa "SOS från mänsligheten" av Johanna Nilsson.

Idag lyssnar jag på I´m yours av Jason Mraz på repeat med hög volym. Då blir jag glad...och sjunger med i texten högt och falskt! Vi lyssnade på denna låt när Tuva låg i magen, på vita sträva hotelllakan på ett hotell i Bulgarien...=)

"It's your God-forsaken right to be loved" sjunger han. "No need to complicate".

Make love, not war....=)

Wolli, wolli...mullimulli...gummelumman, gummeligummeli...Tuvaluva, Tuttilutti, Mullanpullan....lalalala...mamamama....papapapa....pluttiplutti...gulligulli...pussilussi...
trallilali...bombombombom...oajajaj buff...tralalalalala....snuttiprutti, wowiwowi...mullimullimulli...klappiklappiklappi...nanananananana...

Det är allt jag har att säga i dag...vad håller jag med? Egentligen??