Min nya kärlek...
Johan Palm från idol, han ligger nog på topp 30 på min lista över sötnosar. Söt som socker...och så sjöng han en guitarhero-låt i kväll. Kärlek!
Garderobsbarn
Mitt barn bor i vår garderob. Det är egentligen en klädkammare som blev en barnkammare. Det funkar bra tycker vi. Tuva trivs i sitt rum, det blir alltid härligt mörkt där när hon ska sova!
Det var någon som myntade begreppet garderobsbarn när vi gjorde i ordning Tuvas rum. Garderobsbarn...en produkt av trångbodda storstadsmänniskors liv. Det är ju lite roligt....i stil med betongbarn eller maskrosbarn.
Undrar om Tuva kommer att få men för livet av att ha varit ett garderobsbarn? =) Jag menar...den dagen hon "kommer ut ur garderoben" liksom....hahhahahhaha. Nej, hon kommer säkert få ett eget rum innan dess. Den dagen vi kapitulerar och flyttar ut på landet och börjar odla morötter. Då ska hon få ett eget rum med stampat jordgolv!
Det var någon som myntade begreppet garderobsbarn när vi gjorde i ordning Tuvas rum. Garderobsbarn...en produkt av trångbodda storstadsmänniskors liv. Det är ju lite roligt....i stil med betongbarn eller maskrosbarn.
Undrar om Tuva kommer att få men för livet av att ha varit ett garderobsbarn? =) Jag menar...den dagen hon "kommer ut ur garderoben" liksom....hahhahahhaha. Nej, hon kommer säkert få ett eget rum innan dess. Den dagen vi kapitulerar och flyttar ut på landet och börjar odla morötter. Då ska hon få ett eget rum med stampat jordgolv!
Utmaning
Ja, varför inte? Det är ju trots allt en trebarns-mamma som utmanar....=)
5 saker i min frys:
* Småländska kräftor * Köttfärs * En fiskgratäng *Blodpudding * Isbitar
5 saker i min garderob:
* En bebis * Hennes säng * En massa nallar * Saker som borde vara i förrådet * En dramaten
5 saker i min väska:
* Läkerol * Min Vittrabok * Hårsnoddar * Skräp * Mer skräp
5 saker i badrumskåpet:
* Tops * Nagellack (Här måste jag gå och kolla vad jag har...) * Plackers * Tomma parfymflaskor * Burkar och flaskor som jag inte använder
5 saker i min bil:
* Om jag hade en bil...så skulle jag ha en bra barnstol och mycket musik i den.
5 saker i min frys:
* Småländska kräftor * Köttfärs * En fiskgratäng *Blodpudding * Isbitar
5 saker i min garderob:
* En bebis * Hennes säng * En massa nallar * Saker som borde vara i förrådet * En dramaten
5 saker i min väska:
* Läkerol * Min Vittrabok * Hårsnoddar * Skräp * Mer skräp
5 saker i badrumskåpet:
* Tops * Nagellack (Här måste jag gå och kolla vad jag har...) * Plackers * Tomma parfymflaskor * Burkar och flaskor som jag inte använder
5 saker i min bil:
* Om jag hade en bil...så skulle jag ha en bra barnstol och mycket musik i den.
Tuva och hennes pappa gör lekplatsen utanför huset
En mini-människa på väg...
Stoppar allt i munnen..gärna stenar!
Kottar funkar också...
Fundersam
Med hamsterkinder...
Kommer snart klättra i klätterställningen!
Och kommer snart cykla...=)
Världens bästa Tuva
a k a
Terrortuvan
Hon har lärt sig fejkskratta, blir våldsamt arg när hon inte får som hon vill och går som om hon inte gjort annat. Just nu med lite mardrömmar...Hon har sin mamma och pappa lindade runt sin lilltå och vet precis hur hon ska få som hon vill...nästan.
"som ett efterlängtat Stargate Atlantis - avsnitt"
Finaste komplimangen ever, älskling!!!
Och han menade min blogg uppdaterad med nya inlägg...=) Som ni vet är Stargate Atlantis heligt i den här familjen. Inte mycket kan mäta sig med det....
Och han menade min blogg uppdaterad med nya inlägg...=) Som ni vet är Stargate Atlantis heligt i den här familjen. Inte mycket kan mäta sig med det....
SATC-filmen...
Ja alltså...nu har jag sett den. För er som inte är så insatta...jag pratar om Sex and the city-filmen. Det är ju ingen nyhet att jag hetsar upp mig över minsta lilla och att jag nappar på varje provokation jag utsetts för. Jag är inte jättestolt över det, men det är sån jag är. Så, gjorde filmen mig irriterad? Det är klart!!
Smakprov på saker från filmen som irriterar:
Gänget i filmen provar roliga kläder när de rensar ut i garderoben. Kunde vara jätteroligt...om de hade låtit bli att skrika som hysteriska!! Jag hatar hur tjejer i grupp ska skrika glädjetjut på ett mycket dumförklarande sätt. Speciellt när det handlar om omoderna klänningar och annat trist....
Surprise surprise...Charlottes lilla dotter. Detta identitetslösa lilla liv (jag höll på att skriva kräk för det kunde lika gärna vara en hund eller nått) som bara flyter med i handlingen. Hennes rosa rum är vidrigt, hennes maskeradkläder på halloween är äckliga (varför ha en plastmask när man ska vara Cinderella? Blonda plastlockar och plutande plastläppar? Kom igen...det ÄR faktiskt äckligt!!) Allas förskräckelse över att hon snappat upp ordet sex och svarar med det ordet i telefon....hemska tanke.
Överlägsenheten i köpet av lägenhet ur ett jämställdhetsperspektiv (gissa vem som sa, vi tar den, och vem som glädjetjutande hoppade jämfota?).
Den konstiga dubbelmoralen i att man ska förlåta den otrogna partnern men inte partnern med kommunikationsproblem som är rädd för att binda sig....?!
Sen undrar jag lite över vilka 40-åringar som känner igen sig i och kan relatera till huvudrollerna (som är typ +/- 40) i filmen? Det är ju snarare 30-åringar och yngre som gör det om jag får gissa...Så, vad betyder det för samhällets skönhetsideal? Inte nog med att 30-åringar ska behöva sträva efter att vara som "sex and the city-tjejerna", ska nu 50-åringar göra det också? Lycka till med deras självförtroende säger jag bara...
Med det sagt....så gillade jag verkligen Carries blå klänning som hon har på babyshowern i filmen....den skulle jag inte tacka nej till! Hehehhehehhehhe, japp så är det.
Sen gillar jag förstås öppenheten och självklarheten kring sex i filmen. (Det är ju Samantha som gör "Sex and the city" enligt mig!) Och hur filmen objektifierar manskroppen...bra med lite motvikt för att jämna ut liksom...det var ett uppfriskande inslag bland allt annat ytligt och dumt!
Filmanalys slut...over and out!
Smakprov på saker från filmen som irriterar:
Gänget i filmen provar roliga kläder när de rensar ut i garderoben. Kunde vara jätteroligt...om de hade låtit bli att skrika som hysteriska!! Jag hatar hur tjejer i grupp ska skrika glädjetjut på ett mycket dumförklarande sätt. Speciellt när det handlar om omoderna klänningar och annat trist....
Surprise surprise...Charlottes lilla dotter. Detta identitetslösa lilla liv (jag höll på att skriva kräk för det kunde lika gärna vara en hund eller nått) som bara flyter med i handlingen. Hennes rosa rum är vidrigt, hennes maskeradkläder på halloween är äckliga (varför ha en plastmask när man ska vara Cinderella? Blonda plastlockar och plutande plastläppar? Kom igen...det ÄR faktiskt äckligt!!) Allas förskräckelse över att hon snappat upp ordet sex och svarar med det ordet i telefon....hemska tanke.
Överlägsenheten i köpet av lägenhet ur ett jämställdhetsperspektiv (gissa vem som sa, vi tar den, och vem som glädjetjutande hoppade jämfota?).
Den konstiga dubbelmoralen i att man ska förlåta den otrogna partnern men inte partnern med kommunikationsproblem som är rädd för att binda sig....?!
Sen undrar jag lite över vilka 40-åringar som känner igen sig i och kan relatera till huvudrollerna (som är typ +/- 40) i filmen? Det är ju snarare 30-åringar och yngre som gör det om jag får gissa...Så, vad betyder det för samhällets skönhetsideal? Inte nog med att 30-åringar ska behöva sträva efter att vara som "sex and the city-tjejerna", ska nu 50-åringar göra det också? Lycka till med deras självförtroende säger jag bara...
Med det sagt....så gillade jag verkligen Carries blå klänning som hon har på babyshowern i filmen....den skulle jag inte tacka nej till! Hehehhehehhehhe, japp så är det.
Sen gillar jag förstås öppenheten och självklarheten kring sex i filmen. (Det är ju Samantha som gör "Sex and the city" enligt mig!) Och hur filmen objektifierar manskroppen...bra med lite motvikt för att jämna ut liksom...det var ett uppfriskande inslag bland allt annat ytligt och dumt!
Filmanalys slut...over and out!
Insläppt i Kenya? Förhoppningsvis...
Så idag lyckades jag äntligen...
efter mycket ångest och lite slarv har jag nu fixat visum till Kenya. En fin stämpel (eller vad det nu är) i mitt pass. Det är inte vem som helst som får komma in i Kenya...men jag får det. I alla fall en gång under de tre månader som kommer. Och det var inte det lättaste att få det!
För det första var jag tvungen att ha ett formulär från Kenyas ambassad ifyllt, med uppgifter som namn, syfte med resan, om jag varit där tidigare och min pappas namn (eftersom att jag inte är gift). Så, pappa, du finns med i papper hos Kenyas ambassad i Sverige. Hoppas det är ok! Detta dokument var inga större problem att fixa (även om jag fick komplettera med mer uppgifter på ambassaden).
Sen var jag tvungen att ha ett brev från min reseledare, två passkort, mitt pass och pengar.
Allt detta hade jag med mig när jag gick till ambassaden i dag. Mannen som satt bakom glasrutan tittade lite bistert på mig. Påpekade att formuläret inte var korrekt i fyllt och bad mig komplettera. Medan jag fyllde i det ringde telefonen och han viskade under hela samtalet. Det kändes lite smålustigt! Pratade han om hemliga saker som han inte ville att jag skulle höra? Jag vet inte...men jag blev helt galet nervös. Det kändes helt plötsligt som att jag var en brottsling som höll på att fly landet. Jag blev helt skakig och darrig på rösten. När jag fyllt i klart bad han om passet, korten och pengarna. Jag började plocka med alla mina saker och min väska som är överfull och blev totalt förvirrad. Men han fick det han ville ha och jag fick sitta ner och vänta.
En kvart senare ropade han mig till sig och jag fick tillbaka mitt pass med visumet. Med ett halvt (knappt) leende önskade han mig lycklig resa. Jag tog passet, tackade och skyndade mig ut. Som om han skulle ropa på mig i sista sekunden och dra tillbaka visumet...=)
Men det gjorde han inte och nu är det klart. En sak att pricka av listan....snart åker jag!!
efter mycket ångest och lite slarv har jag nu fixat visum till Kenya. En fin stämpel (eller vad det nu är) i mitt pass. Det är inte vem som helst som får komma in i Kenya...men jag får det. I alla fall en gång under de tre månader som kommer. Och det var inte det lättaste att få det!
För det första var jag tvungen att ha ett formulär från Kenyas ambassad ifyllt, med uppgifter som namn, syfte med resan, om jag varit där tidigare och min pappas namn (eftersom att jag inte är gift). Så, pappa, du finns med i papper hos Kenyas ambassad i Sverige. Hoppas det är ok! Detta dokument var inga större problem att fixa (även om jag fick komplettera med mer uppgifter på ambassaden).
Sen var jag tvungen att ha ett brev från min reseledare, två passkort, mitt pass och pengar.
Allt detta hade jag med mig när jag gick till ambassaden i dag. Mannen som satt bakom glasrutan tittade lite bistert på mig. Påpekade att formuläret inte var korrekt i fyllt och bad mig komplettera. Medan jag fyllde i det ringde telefonen och han viskade under hela samtalet. Det kändes lite smålustigt! Pratade han om hemliga saker som han inte ville att jag skulle höra? Jag vet inte...men jag blev helt galet nervös. Det kändes helt plötsligt som att jag var en brottsling som höll på att fly landet. Jag blev helt skakig och darrig på rösten. När jag fyllt i klart bad han om passet, korten och pengarna. Jag började plocka med alla mina saker och min väska som är överfull och blev totalt förvirrad. Men han fick det han ville ha och jag fick sitta ner och vänta.
En kvart senare ropade han mig till sig och jag fick tillbaka mitt pass med visumet. Med ett halvt (knappt) leende önskade han mig lycklig resa. Jag tog passet, tackade och skyndade mig ut. Som om han skulle ropa på mig i sista sekunden och dra tillbaka visumet...=)
Men det gjorde han inte och nu är det klart. En sak att pricka av listan....snart åker jag!!
Snart är det vinter...
Jag och Tuva laddar, mina snowboots är gamla, Tuvas är splitternya. Varma om fötterna måste vi vara!!
Det är svårt att blogga...
...när internet ligger nere. Det går liksom inte.
Men nu funkar det igen. Idag har jag varit på magdansen. Eller jag har bytt från Oriental till Tribal Fusion. Det låter precis lika livsfarligt som det är...en ormliknande introvert dans. Med bjällror runt höfterna och silvertossor på fötterna är jag dödligt seriös med mitt dansande. Jag vill inte veta av något gapskrattande från någon...Ni skulle se mitt höftskak....hehehehe...dödligt seriös alltså. =)
Annars har helgen varit bra. Tuva åt pizza igår och älskade det. Smarrigt värre, med lite pizzasallad till. Idag åt hon russin för första gången, det var inte helt fel det heller. Inte alls faktiskt. Hon gör små mmm-ande njutningsljud när hon äter något riktigt gott...samma ljud som hon gör när man kliar henne i öronen lite lätt. Russin och öronkli...livet är så härligt och okomplicerat!!
Men nu funkar det igen. Idag har jag varit på magdansen. Eller jag har bytt från Oriental till Tribal Fusion. Det låter precis lika livsfarligt som det är...en ormliknande introvert dans. Med bjällror runt höfterna och silvertossor på fötterna är jag dödligt seriös med mitt dansande. Jag vill inte veta av något gapskrattande från någon...Ni skulle se mitt höftskak....hehehehe...dödligt seriös alltså. =)
Annars har helgen varit bra. Tuva åt pizza igår och älskade det. Smarrigt värre, med lite pizzasallad till. Idag åt hon russin för första gången, det var inte helt fel det heller. Inte alls faktiskt. Hon gör små mmm-ande njutningsljud när hon äter något riktigt gott...samma ljud som hon gör när man kliar henne i öronen lite lätt. Russin och öronkli...livet är så härligt och okomplicerat!!
Rosachock i Tori Spellings barnkammare
Men det här är ju en jättebra idé...not....apropå mitt "hata rosa"- utbrott. Det enda bra med rosa är möjligtvis Rosa pantern och marsipangrisar...
Jag som tycker om Tori Spelling. Och jag är inte den som tycker om Hollywood-kändisar.... Nu har hon sjunkit i popularitet hos mig...osmakligt. Bäst av allt är en av kommentarerna på artikeln:
Kriminellt. Stella kommer att vara en handlingsförlamad anorektiker innan hon fyller tonåring. Men "såååååå söt!"
Min tjej i galonisar
Gräs är härligt, kottar är härligt, stenar är härligt, gunga är härligt!!
Kusin James är härlig!!
Någonting är mindre härligt...
Mamma tycker Tuvas nya basker är härlig!! Tuva har fått den av sin farmor...
Löfte om galonisbilder och längtan till sängen
Om vi har tur kommer det bilder på bloggen i morgon....från Tuvas lek i trädgården, i klädd sina nya galonisar. I kväll orkar jag inte...dags att sova nu.
Så i morgon: Först jobba. Sen fixa sprutor på Vaccindirekt (jag vill ju inte ha malaria liksom). Sen hem och pussa på familjen. Och sen, nån gång efter det....lägga upp bilder på bloggen. Kanske, det blir ett halvt löfte om det.
Nu: godnatt.
(Klockan är 22:22. Önska er något....)
Så i morgon: Först jobba. Sen fixa sprutor på Vaccindirekt (jag vill ju inte ha malaria liksom). Sen hem och pussa på familjen. Och sen, nån gång efter det....lägga upp bilder på bloggen. Kanske, det blir ett halvt löfte om det.
Nu: godnatt.
(Klockan är 22:22. Önska er något....)
Det där med barnkläder...
Jag hatar rosa
Jag hatar ljusrosa, knallrosa och gammeldagsrosa
Jag hatar lackrosa, babyrosa och neonrosa
Sen hatar jag ryschpysch
Jag hatar spets, pärlor och paljetter
Jag hatar leende fjärilsprinsessor med glittrande ögon
Jag hatar skrattande blommor och kramandes björnar
(Allt i mörkblått och brunt med arga hajar, flames och döskallar är förstås inte bättre!!)
Mest av allt hatar jag kläder som hindrar barn i dess utveckling och självständighet
Jag hatar långa klänningar och kjolar
Jag hatar tunna strumpbyxor och tajta jeans
Jag hatar skärp på barn bara för att det är fint
Jag hatar kläder med knäppning bak
Jag hatar ljusrosa, knallrosa och gammeldagsrosa
Jag hatar lackrosa, babyrosa och neonrosa
Sen hatar jag ryschpysch
Jag hatar spets, pärlor och paljetter
Jag hatar leende fjärilsprinsessor med glittrande ögon
Jag hatar skrattande blommor och kramandes björnar
(Allt i mörkblått och brunt med arga hajar, flames och döskallar är förstås inte bättre!!)
Mest av allt hatar jag kläder som hindrar barn i dess utveckling och självständighet
Jag hatar långa klänningar och kjolar
Jag hatar tunna strumpbyxor och tajta jeans
Jag hatar skärp på barn bara för att det är fint
Jag hatar kläder med knäppning bak
Lycka!
Ibland slår det mig att vi är en familj...en trio. Och det är fullkomligt underbart!! Ren lycka!
Och idag fick Tuva en kusin och jag blev "plastmoster". En liten Alex är född och vi väntar med spänning på att få lära känna honom! Grattis Linda och Robban!!!
Dubbel lycka idag alltså!
Så, vad händer?
Inte mycket...
Jag jobbar, det är jobbigt...=) Men rätt ok! Om man bortser från att det bara finns en unge som betyder något och hon är kvar här hemma. Alla andra barn blir bleka i hennes närvaro. Tur för barnen på jobbet att de alla är riktiga charmtroll och förtjusande på många sätt....plus att jag förtränger Tuva rätt bra under arbetsdagen. Det är mitt sätt att ha kärlek och uppmärksamhet över till alla mina barn på jobbet. Lite roligt är att vi har en liten Tuva på jobbet, som faktiskt inte är helt olik min Tuva. Jag var rätt hård mot mig själv de första dagarna på jobbet med att inte låta mig överösa mina förvirrade mammakänslor på jobbet-Tuva och använda henne som ett substitut för min hemma-Tuva. Det har gått rätt bra!
Så, vad händer mer?
Tuva har börjat gå!! I söndags tog hon sina första steg, stappligt värre. Idag har hon gått flera steg, till sin egen förtjusning och hennes föräldrars beundran. Hon har helt klart förstått vitsen med att inte behöva sätta sig ner för att krypa, problemet är bara att balansen inte alltid hänger med. Men det är häftigt...när hon står utan stöd. Det känns nästan som att hon flyger, när rymden är fri omkring henne.
Och mer då?
Om mindre än två månader åker jag till Kenya. Det är ju vansinnigt spännande förstås. Det var ju något med visum och vaccinationer jag skulle ta tag i, men konstigt nog blir det aldrig av. Jag vet inte om jag förtränger det eller inte inser att tiden går. I morgon kanske jag ska kolla upp vad man ska ta för sprutor för att inte få malaria eller vad det kan vara...försöka ta tag i det där nu. Hur som helst ska jag på safari, hälsa på lejon och giraffer. Kanske tar jag med mig en minielefant hem om jag hittar någon!!
Jag jobbar, det är jobbigt...=) Men rätt ok! Om man bortser från att det bara finns en unge som betyder något och hon är kvar här hemma. Alla andra barn blir bleka i hennes närvaro. Tur för barnen på jobbet att de alla är riktiga charmtroll och förtjusande på många sätt....plus att jag förtränger Tuva rätt bra under arbetsdagen. Det är mitt sätt att ha kärlek och uppmärksamhet över till alla mina barn på jobbet. Lite roligt är att vi har en liten Tuva på jobbet, som faktiskt inte är helt olik min Tuva. Jag var rätt hård mot mig själv de första dagarna på jobbet med att inte låta mig överösa mina förvirrade mammakänslor på jobbet-Tuva och använda henne som ett substitut för min hemma-Tuva. Det har gått rätt bra!
Så, vad händer mer?
Tuva har börjat gå!! I söndags tog hon sina första steg, stappligt värre. Idag har hon gått flera steg, till sin egen förtjusning och hennes föräldrars beundran. Hon har helt klart förstått vitsen med att inte behöva sätta sig ner för att krypa, problemet är bara att balansen inte alltid hänger med. Men det är häftigt...när hon står utan stöd. Det känns nästan som att hon flyger, när rymden är fri omkring henne.
Och mer då?
Om mindre än två månader åker jag till Kenya. Det är ju vansinnigt spännande förstås. Det var ju något med visum och vaccinationer jag skulle ta tag i, men konstigt nog blir det aldrig av. Jag vet inte om jag förtränger det eller inte inser att tiden går. I morgon kanske jag ska kolla upp vad man ska ta för sprutor för att inte få malaria eller vad det kan vara...försöka ta tag i det där nu. Hur som helst ska jag på safari, hälsa på lejon och giraffer. Kanske tar jag med mig en minielefant hem om jag hittar någon!!
