Clara Linnea Maria Lowejko

När vi sätter på den här låten blir hon som förbytt!! Hon dansar/ gungar/ diggar och klappar händerna så att golvet vibrerar. Hon är för härlig, men det visste ni väl redan!

Just nu är Tuva i en slå sig-fas. Det känns som att hon ramlar och slår sig så fort hon får chansen och självklart så fort vi vänder ryggen till....

Hon ramlar av soffan, ramlar av sängen, klämmer fingrarna i allt man kan klämma fingrarna i, ramlar med huvudet rakt in i soffbordet...osv. Jag kan tänka mig en viss mormor och en viss morfar som småler lite nu åt en annan olycksfågel som alltid slog sig. Nämligen jag....Min uppväxt handlade om att slå sig, konstant. Jag är inte helt säker på att det här med att slå sig ens är över, jag har lite för mycket blåmärken för det. Nu ska jag dela med mig av min topplista över gånger då jag slagit mig.

På tredje plats:

När jag hällde upp varmt tevatten och spillde över hela handen. Det var mer än 10 år sen och jag har fortfarande ett brännmärke stort som min stortå på handen. Det jag minns är att jag skulle försöka hälla vatten samtidigt som jag höll i koppen + en väska. Det låter kanske inte svårt, men det var det tydligen. Och jag minns att det gjorde sjukt ont. Skolsköterskan kallade det för en andra gradens brännskada och undrade varför jag inte åkte in till akuten med det....

På andra plats:

När jag ramlade på legobitar och fick en legobit i pannan. Min mamma fick pilla bort den från min panna och idag har jag ett fint ärr från den händelsen. Jag har också flera ärr i pannan som jag inte har helt klart för mig vart de kommer ifrån.

På första plats:

När jag trodde jag blev inlåst i min farbrors trädgårdsland och inte hittade ut (kanske 7 år gammal?). Jag bestämde mig för att gå över drivbänkarna (låga växthus av glas). Självklart åkte jag rätt igenom och skar upp mina fötter fint. Idag har jag flera konstiga ärr lite överallt på mina fötter. Det blev en del stygn på sjukhuset....

Ja, ärr gör väl kroppen vacker eller hur är det? Speciell liksom? Det ska jag lära Tuva om hon växer upp till en riktig olycksfågel precis som sin mor!!!

Som jag sa....detta är ett skämt. Om ni känner för lite läsning som framkallar skratt (om än krystade...) varsågoda:

Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar: Jämställdheten kväver oss! Ge oss tillbaka den riktige mannen!

Eventuellt kommer ett inlägg med funderingar kring artikeln. Eller inte....jag jobbar på att inte nappa på dessa energikrävande irritationsmoment.

Att läsa ut en bok är alltid en sorg, i alla fall för mig. Att läsa ut en bra bok är en ännu större sorg. Och idag har jag läst ut en fantastisk bok. Jag känner mig...sorgsen helt enkelt!!

Jag har läst Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom. Denna fantastiska bok på endast 183 sidor, med visdom och lärdom för ett helt liv. Det är lite, men inte mycket, mer än vad som står i denna bok som man behöver lära sig i livet. Typ lära sig cykla och borsta tänderna och så. Sen kan man vara nöjd....för den här boken sätter igång tankar och filosofier som slutar i svar på de stora frågorna. Och med stora frågor menar jag kärlek, förlåtelse, döden, meningen med livet...the big stuff!

Det kan ju tyckas som att jag svamlar just nu, men det är ok. "Man måste sluta fred med sig själv". Jag skrev i ett tidigare inlägg att man ska älska varandra, men man ska också älska sig själv.

På något sätt kan jag förstå troende människors känsla för bibeln/ koranen, om att läsa en visdom som på något sätt är för stor för en människas hjärna. Och att läsa något som förändrar ens liv på ett sådant sätt. Så är det med den här boken, så om ni är trötta på bibeln? Läs Tisdagarna med Morrie ...=)

Ett annat citat från boken:

En lärare påverkar evigheten; han vet aldrig var hans inflytande tar slut. Henry Adams

Det är stort! Och det handlar om ju om mig (om det hade stått hon förstås...). Vem vet hur jag påverkar de barn jag möter vare dag? Ett ord eller en handling från mig kan bidra till formandet av en människa. På gott eller ont...Fy fan, men också häftigt. Jag ser framför mig mina barn växa upp och bli sökande individer som söker svar hos sin gamla förskollärare. Kanske skriver någon av dem  t o m en bok om det. Onsdagarna med Linnea...??? Hehehhehehe, varför inte? Jag skulle bjuda på hembakta bullar och dela med mig av all min kunskap....;-)

När min älskling är på fotboll får Söt-Tuva somna med vällingen i soffan. Kvalitetstid med sin mamma. Bara hon inte skvallrar för sin pappa....mammafusk? Kanske lite...=)

...och...

När min älskling är på fotboll och Lill-Tuva har somnat....då går jag och tappar upp ett bad och läser klart den braiga boken! Kanske t o m tvättar håret....

Mammalyx? Jag vet inte....har inte riktigt koll på begreppen!

Jag såg precis ett mycket bra Stargate Atlantis avsnitt. Jag har ju sagt det förut, men säger det igen: Det finns inget bättre man kan se på på tv! Möjligtvis vampyrfilmer i och för sig...

Hur som helst, avsnittet jag just såg. Det handlade om Rodney som blivit smittat med en konstig sjukdom, där en parasit tog över hans hjärna, och han förlorade minnet mer och mer. Han som är smartast i serien....

Men de kom på att de skulle ta honom till ett ställe där han skulle bli sig själv igen. Men bara för en dag, sen skulle han dö. Så de åkte dit (trots att det var mycket farligt!) för att säga hejdå. När de väl kom dit och han blev "frisk" igen kom de på att det var någon slags strålning som gjorde att han blev sig själv igen och så länge de var kvar på det stället kunde han opereras. Förstås hade de inte med sig saker för att operera med och det fanns heller ingen tid att hämta nya. Dessutom fanns det en massa fiender runt omkring dem som kunde upptäcka dem om de lämnade stället. Så de använde de saker de hade på stället och öppnade upp hans hjärna och ut kom parasiten krypandes. Ronon, den stora hjälten som kom på idén med att åka till det där stället, dödade parasiten.

Snipp, snapp, snut så var sagan slut. Och de levde lyckliga i alla sina dagar. Eller tills nästa vecka när det kommer ett nytt avsnitt.

"Älska varandra eller dö"

Så enkelt är det!

Citatet är hämtat ur Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom

Vi har en liten hylla under vår tv där det står tv-spel, boxer osv. som inte är säker för Tuva att hänga på. Självklart är det det mest spännande stället i hela lägenheten, möjligtvis med undantag för lådor och frys i köket. En massa knappar, sladdar och grejer att pilla på. Vi är en aning trötta på att lyfta bort henne från det stället...det blir många gånger per dag. Men idag kom vi på ett knep!! (eller den smarta pappan kom på det....man kan ju undra vem som är pedagogen i den här familjen!)

Vi la dit en dörrmatta precis under hyllan. Den är inte skön att stå på, den sticks och är vass!! Tuva försöker få tag på hyllan utan att ställa sig på mattan men når inte!! Vi är mycket nöjda....hon kämpar och kämpar utan att sätta ner knäna eller fötterna på mattan. I och för sig är hon ett mycket intelligent ;-) barn så hon kommer nog på en lösning. Men under tiden slipper vi jaga bort henne från den farliga hyllan!!

Varför känner jag mig en aning sadistisk nu? Vi försöker ju bara skydda vårt barn...=)

Ja, håret växer! Jag känner ju både lättnad och stolthet över de små fjunen hon har på huvudet! Men är det inte lite ljust? Lite oroväckande ljust...?? Med två mörkhåriga föräldrar kan hon ju få för sig att hon är en bortbyting. Det kan i och för sig vara bra att ha om man behöver hota henne när hon blir äldre. "Om du inte är snäll nu kommer dina riktiga föräldrar! Dina ljushåriga elaka föräldrar som inte ville ha dig..." Eller inte. Det blev lite väl hårt...




Notera hårspännet. Tuvas första fixade frisyr! Jag är rätt nöjd...Flätorna jag försökte göra blev inte så bra. Håret behöver bli lite längre! =)

Som tur är var det ett bra motiv. Turtles...=)

Ni kommer inte att tro mig nu....men detta är i allra högsta grad sanning!!

Jag har ju som vissa vet haft en hel del med tandläkaren att göra sista tiden. Utdragna visdomständer (plural!) och konstiga röntgenmaskiner osv. Jag vågar inte räkna på hur mycket mitt slarvande med tänderna har kostat mig denna gång, men det är mycket! I vilket fall som helst kom den nästsista räkningen nu i veckan. Jag trodde det skulle bli en mindre eftersom det "bara" var tre lagningar + första undersökningen som skulle betalas....men..och jag säger MEN...det var fel!

Jag ska nämligen betala för "professionell kostrådgivning i kombination med undersökningsåtgärd". 300 kr!!! Och det är utöver kostnaden för undersökningen i sig som är på 600 kr. Alltså en kostnad på 900 kr för en första undersökning. TItta och peta lite på tänderna och prata en stund. Sanningen bakom denna professionella kostrådgivning är följande:

"Du jobbar på förskola säger du. Äter du mellanmålen med barnen då?"
"Ja, det gör jag."
"Det blir väl en del frukt det?"
"Ja, det blir det ju."
"Dina tänder tål inte att äta så många gånger per dag! En vuxens tänder tål egentligen bara tre mål mat om dagen."
"Jaha."
"Sluta ät mellanmål och ät frukt endast i samband med de andra mål mat. Och borsta aldrig tänderna direkt efter att ha ätit frukt."

Jag skojar inte!!! Det betalar jag 300 spänn för!!! Jag blir galen....och inte nog med det. Han var så nöjd med att ha hjälpt mig med detta och jag tyckte att det var trevligt att han hjälpte mig på ett förebyggande sätt, så jag sa:

"Tack! Nu lärde du mig något nytt!".

Jag skulle aldrig ha sagt det! Det var säkert det som fick honom att tro att han kan ta betalt för det! 5 minuters förbannade skitsnack med en tandläkare.

Och det är inte klart där:

Idag var jag där igen. Fråga mig inte varför. De säger att jag ska gå dit, jag har slutat fråga varför! Men jag var där och då var jag ju tvungen att fråga om min dyra räkning. Det var inte populärt för:

"Det är inget konstigt med den räkningen. Det är så mycket det kostar. Det var ju faktiskt en undersökning av HELA munnen".

Sen plågade hon mig i 45 minuter med att ta bort tandsten för att jag var så oförskämd att jag frågade om något sådant. Man ska tydligen inte prata med tandläkarna om vad det kostar. Bara le och betala. Vara tyst och ta emot.

När hon höll på med att ta bort tandsten låg jag där och funderade på vart i Dantes helvete tandläkarna hör hemma. Jag tänker mig någonstans i det åttonde skiktet bland de som har lurat och bedragit och gjort sig skyldiga till kallblodiga och ondskefulla synder. Inte så illa som förrädarna men definitivt värre än de okristna, vällustiga och giriga.

På tandläkarbesöket idag sa hon till mig att inte slarva med tandtråd och att börja använda flourskölj. Jag funderade på att fråga hur många hundra hon skulle ha för den "rådgivningen", men jag kände mig så utsatt med en massa vassa saker i munner som hon höll i. Ensamma i rummet utan vittnen. Vi får vänta och se när räkningen kommer, men inget kan chocka mig längre.

Mitt råd till er är helt enkelt att inte gå till tandläkaren alls. Låt dem inte sätta klorna i er. Då är ni fast för alltid. De hittar bara på en massa nya anledningar för att man ska gå dit, det ena konstigare än det andra. Och för guds skull om ni nu ändå går dit. Ta en offert. Be dem inte säga för mycket. Det kan ju slinka ut ett tips eller två och då kan det bli dyrt. Detta är en varning. Ni bör ta den på allvar!!

Den stolta kvinnans tysta uppror

En dikt skriven av min lillasyster. Jag blir varm i hjärtat....du är något alldeles extra!

Min älskling bakar kakor till mig...

eller jag hoppas att de är till mig. Det luktar gott ifrån köket i alla fall! Mumma!

Tuva har kommit på att hon kan stå på alla fyra med huvudet instoppat mellan armarna och titta upp under ena armen. Upp och ner alltså. Hela tiden ställer hon sig som en liten fällkniv med rumpan upp i vädret och tittar på oss upp och ner.

Undrar vad hon tänker?

"Vad konstigt allt blev nu då? Vad konstiga gamlingarna ser ut! Ska det vara så här?"

Hon gör det om och om igen så det måste ju vara roligt. Eller så är det för att vi gapskrattar åt henne...när hon anstränger sig för att titta på oss, ståendes på alla fyra, tappar balansen och ramlar omkull. Det är faktiskt lite roligt!!

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur OS går mig helt oberörd förbi. Men sen satt Andreas och tittade på brottning och kläckte att det kanske var något jag skulle testa. Nej, sa jag, jag skulle inte klara av kroppskontakten. Boxning då, sa han.

Boxning, hmm...

Att bli lite starkare. Det vore ju inte fel. Så jag googlade boxning och klubbar nära mig. Och vad hittar jag om inte IF Linnea Boxning 10 minuter bort. Jag kände att det var ett tecken. Ödet talade till mig och budskapet var tydligt. Jag ska testa boxning. Jag vill ju liksom inte mucka med ödet, det kan sluta illa.

Så boxning alltså, tejpade nävar och tandskydd. Svettiga lokaler och aggressioner som kommer upp till ytan. Jodå, det får framtiden utvisa. Lägesrapport kommer när jag vet mer.

"att jobba med Linnea är som att bli pussad och kramad"

Det var fint tycker jag....kanske inte är så tokigt att ha börjat jobba igen.

Alla himmelens änglar grät i morse när klockan ringde.
Och vårt enda paraply var trasigt så jag blev blöt.

Men jag klarade det och nu är det ett faktum.
Jag har börjat jobba igen!

Komiskt nog (med tanke på tidigare inlägget) är detta ett inlägg där jag sörjer att min föräldraledighet är slut. På måndag är det dags att samla ihop mig, packa ner mina röda birkenstocks och ta bussen till jobbet. Och Tuva kommer att få en härlig tid med sin pappa..som har sin föräldraledighet framför sig. Lyllos!!

Min föräldraledighet. Det var bland annat då:

Tuva kom till oss. Världens finaste och bästa. Solen i våra liv. Och då jag fick något jag inte klarar av att förlora. Dör hon dör jag! (Det är det tuffaste med att ha blivit förälder, rädslan att förlora sitt barn!)

jag blev mamma. Och, om det nu är möjligt, blev ännu mer ansvarstagande än tidigare. =)

jag lärde mig att använda en stavmixer. Min bästa (och enda) vän i köket.

vi hade blommor på vår ballkong. (Mamma, tyvärr är de döda nu!)

jag skrev en barnbok som kommer att göra oss rika en dag. Men i takt med att Tuva växte fick mindre och mindre tid för annat skrivande, så någon bok blev det inte, inte än i alla fall. Men däremot en blogg, som jag känner en enorm hatkärlek till.

jag sålde min själ och gick med i en mammagrupp aka lattemaffia...och gillade det!

jag inte lärde mig spela gitarr. Inte alls faktiskt. Men jag har köpt mig en ukulele, så hoppet är inte helt borta. Ska bara lära mig att stämma den först...

jag började springa (jogga) om morgnarna. Och slutade äta godis....och började äta godis...och eventuellt nu slutat igen.

Och nej, livet är väl inte slut. Men föräldraledigheten är det...en ny epok börjar nu. Nya äventyr och nya mål....vilken tur för mig att jag har världens bästa Darling och Tuva som väntar på mig när jag kommer hem (om de inte är ute och gör lekparkerna osäkra).

Jag går ju alltid och tänker på föräldraledighet och så där...men efter att ha varit inne hos tjocklocka har jag tänkt på det lite mer idag. Så nu ska jag lösa eventuella ekonomiska bekymmer för eventuella föräldrar som inte anser sig ha råd att låta den med högre lön vara föräldraledig.

Tips 1
Den med lägre lön får ta ut färre dagar så att den med högre lön kan ta ut fler. På så sätt kan man balansera inkomsterna och båda föräldrarna kan vara hemma lika länge (i tid men inte i uttagna föräldralediga dagar). Det funkar ju bara för dem som kan dryga ut dagarna och inte måste ta ut 7 dagar i veckan.

Tips 2
Spara pengar. Planera ekonomin och spara innan barnet kommer och under tiden som den med lägre lön är föräldraledig. För att sedan använda den sparade bufferten när den med högre lön är hemma.

Tips 3
Den med lägre lön får söka nytt jobb så att man klarar ekonomin under hela (uppdelade) föräldraledigheten. Eller så får någon av föräldrarna jobba extra när och om det går.

Tips 4
Prioritera! (Det är mer en uppmaning en ett tips!) Spara in pengar genom att storhandla, laga egen barnmat. Sälj en av bilarna. Hoppa över årskortet på sats. Det är ett (eller ett par) år det handlar om. För vad är viktigt här i livet?

Det här är tips till alla de som använder det ekonomiska argumentet som undanflykt och som i själva verket visst skulle kunna lösa det ekononomiska samtidigt som de delar på föräldraledigheten. Visst finns det familjer som inte kan göra något av ovanståande och de måste förstås också få skaffa barn. Men i min fördomsfullhet tänker jag bara på de med två inkomster och undrar hur de (som enligt mig borde ha det rätt stabilt) inte klarar att dela på föräldraledigheten. För om ensamstående klarar av ekonomin under föräldraledigheten? Eller ensamstående studenter klarar det? Eller ensamstående sjukskrivna studenter? Om de som knappt har några pengar alls klarar av att vara hemma med sina barn, hur kan då de som har pengar inte klara det?? 

Nej, jag är rätt övertygad om att det är en annan sko som klämmer. Den där mamman inte vill släppa ifrån sig "sina" dagar eller den där mannen inte vill vara hemma med sitt barn. Akta er som känner igen er där...det väntar en speciell plats i helvetet för er. Hehhee....eller kanske inte. Det kanske bara är i min hjärna ett brott mot jämställdheten förtjänar ett sådant straff?!

Efter att knappt ha börjat sin föräldraledighet är min älskling redan fast i repriserna av America´s next top model. Jag säger då det....livet som föräldraledig. Det är tufft! Ingen dans på rosor!

Jag lär mig nya roliga ord varje dag...tyvärr glömmer jag dem ofta. Här kommer några till min ordlista för småbarnsföräldrar:

Majsbajs - när bebisen ätit majs som åker rakt igenom och kommer ut hela på andra sidan.

NY Strålhöjd - när barn i 1-3års åldern, och deras händer, hamnar i samma höjd som stående kissar.

TTR - total tarmrensning (kan också användas om vuxna om man nu vill det...)

NY Vuxna barn - äldre barn med befogenheter som mindre barn inte har, tex äta godis.

Jag menar allvar. Vad händer om man äter för mycket melon? Kan för mycket melon ge diarréer? Det skulle förklara en hel del hemma hos oss just nu...nämligen! Vi har infört melonförbud, i alla fall så länge jag håller på med denna viktiga forskning. Om melon. Och dess bieffekter.









(Och ja, visst är hon underbar, bättre än allt smör i småland. Men nej, ni får inte ta med henne hem. Det går inte. =) Och ni skulle se henne helt nerbajsad...inte lika underbar.)

När Tuva säger:

"pama" och "mapa"

Då blir man ju faktiskt lite stolt. Hon förstår precis hur viktigt det är för oss med jämställda föräldrar...;-)

Jag sitter här och lyssnar på syrsorna med balkongdörren öppen. Det är ju mörkt ute! Vad betyder det annat än att sommaren är slut. Augusti redan...inte för att jag är förvånad. Jag har haft en våldsamt smärtsam nedräkning flera veckor nu. Augusti är förändringarnas månad. Augusti, månaden då min föräldraledighet tar slut och de väntar mig på jobbet. Då jag ska börja köpa busskort, ställa klockan och gå upp på morgonen. Tio dagar kvar nu...

Så är det...tio dagar kvar nu. Ingen ångest...inte alls. Det här kommer att gå bra.

Idag fick Tuva sina första riktiga sandaler med hård sula. Misstänksamt kikade hon in dem när de satt på och sparkade lite missnöjt med ena foten. Efter ett tag verkade det som att hon glömde bort dem...självklart provsmakade hon  också...=)



Tuva fick också en gåvagn modell Brio idag. Min lilla älskling gick stolt runt i lägenheten med sin vagn och sina sandaler. Så otroligt stor helt plötsligt. En del smärta och en del stolthet i mitt svaga modershjärta. Min solskensunge alltså....världens häftigaste och förmodligen världens smartaste 9-månaders. Överbevisa henne om ni vågar säger jag bara...det är ju bra gener i den där ungen!!



Rätt in i väggen.





Utforskar vagnen...man kan ju lägga något i den. Spännande...



Tuva vill inte släppa den ifrån sig.



Snabb som vinden? Eller någon som inte kan använda kameran?

Jag älskar att ha barn och bo i Stockholm. Det finns så mycket saker att göra för barnfamiljer och jag blir hela tiden överaskad över utbudet och hur allt är anpassat för mina (Tuvas) behov. I går hade vi en härlig dag vid plaskdammen i Kristineberg. En gigantisk minipool med vatten upp till mina knän. Hur populär var inte den bland barnen?! Det var perfekt för dem och det var bara deras. Tuvas glädje hade inga gränser när hon plaskade omkring och hoppade runt i dammen. Det var härligt att se.

Andra saker jag (som förälder) gillar:

Rum för barn på kulturhuset. Underbara lokaler där barn och deras föräldrar ligger i soffor och läser böcker, gömmor och krypin där barnen kan leka, ett rum för de minsta barnen och en målarverkstad för de som vill måla/ skapa. Dessutom förstås ett rum med bord och stolar där man kan äta lunch/ amma.
 
Öppna förskolan. Finns ju överallt men jag har varit på den vid Vasaparken. Det är ju häftigt hur det finns en verksamhet öppen för barn och föräldrar som är hemma. Helt gratis, med personal och planerade aktiviteter.

Alla lekparker och parklekar. Vasaparken med studsmattor och fotbollsplan eller Blecktornsparken med lånebilar och -cyklar och jättelånga rutschkanor? En favorit bland lekparkerna är just nu den i Vitabergsparken, lite avsides så det är knappt något folk där, med gungor, klätterställning och hinderbana. Och så en fin utsikt också....

Man kan ju undra om det är jag eller barnet som har roligast...men jag lovar, Tuva får också gunga. Efter mig förstås...=)
 
Att man åker gratis på bussar om man har barnvagn är inte heller fel. Sånt gillar jag!!