Duktiga familjen
Här kommer ToppTre över bra saker jag och min lilla familj har gjort i dag:
På tredje plats: Oljat in balkonggolvet!! Kanske inte med rätt olja, men det är väl tanken som räknas...=) Och vi tror att resultatet kommer att bli bra...städat blev det också!
På andra plats: Tvättat kräkiga leksaker. Äntligen är alla vitfläckiga och illaluktande bebissaker rena. Härligt tycker vi, Tuva allra mest!
På första plats: Inte ätit godis eller något annat onyttigt idag, lördag och allt!! Och det är en bedrift större än alla inoljade golv...Men dagen är inte slut än...kanske får jag ta tillbaka detta senare...=)
På tredje plats: Oljat in balkonggolvet!! Kanske inte med rätt olja, men det är väl tanken som räknas...=) Och vi tror att resultatet kommer att bli bra...städat blev det också!
På andra plats: Tvättat kräkiga leksaker. Äntligen är alla vitfläckiga och illaluktande bebissaker rena. Härligt tycker vi, Tuva allra mest!
På första plats: Inte ätit godis eller något annat onyttigt idag, lördag och allt!! Och det är en bedrift större än alla inoljade golv...Men dagen är inte slut än...kanske får jag ta tillbaka detta senare...=)
Hemma-mamma kontra arbetande mamma del 2
En reflektion efter gårdagens inlägg...
Som föräldrar har man ju också ett stort ansvar som förebilder för sina barn. Och om mamman är den som stannar hemma och sköter hemarbetet, medan pappan kommer hem på eftermiddagarna och är den roliga "lekpappan"...vad signalerar det till barnen? Kanske inte hushållsarbetet behöver ligga på den som är hemma , men det känns rätt självklart?!
Åh andra sidan, vad lär sig barnen om könsroller och jämställdhet på en förskola eller hos en dagmamma? Jag känner nog inte för att lämna över det viktiga ansvaret på personal och kompisar på förskolan, oavsett vad förskolans läroplan säger om jämställdhetsarbete!!
Vilken tur att det inte är antingen eller utan att man kan kompromissa och få både och och allt av allt....=)
Som föräldrar har man ju också ett stort ansvar som förebilder för sina barn. Och om mamman är den som stannar hemma och sköter hemarbetet, medan pappan kommer hem på eftermiddagarna och är den roliga "lekpappan"...vad signalerar det till barnen? Kanske inte hushållsarbetet behöver ligga på den som är hemma , men det känns rätt självklart?!
Åh andra sidan, vad lär sig barnen om könsroller och jämställdhet på en förskola eller hos en dagmamma? Jag känner nog inte för att lämna över det viktiga ansvaret på personal och kompisar på förskolan, oavsett vad förskolans läroplan säger om jämställdhetsarbete!!
Vilken tur att det inte är antingen eller utan att man kan kompromissa och få både och och allt av allt....=)
Dagens upplevelse....
...för Tuva:
Sand....lite konstigt!
Men lite roligt!
På väg nerför trappan...
Vill inte ligga i vagnen efteråt!!
Trötta ögon...sova lite nu!!
Sand....lite konstigt!
Men lite roligt!
På väg nerför trappan...
Vill inte ligga i vagnen efteråt!!
Trötta ögon...sova lite nu!!
Hemma-mamma kontra arbetande mamma
Jag fastnade framför datorn innan, började läsa en spännande blogg-konflikt; hemmamammor kontra arbetande mammor. Jag hade inte något viktigare för mig, så jag läste runt på bloggar som länkade varandra, angrepp och motangrepp, kommentarer och motkommentarer.
Så vad är bäst för de små barnen, att vara hemma eller på förskolan? Och vilken sorts förälder är egentligen bäst? För det är tydligen en kamp, och en mycket känslig sådan. Det är lätt att dömma andra och snöa in på sina egna åsikter. Jag är expert på det, tro mig!! Det är så lätt att fördöma en mamma som väljer att vara hemma med barnen medan pappan drar in pengarna. Lika lätt som att se snett på den mamman som har barnen på förskolan längre dagar än sina egna arbetsdagar för restid tillkommer.
Varför detta dåliga samvete som på nått konstigt sätt verkar tillhöra föräldraskapet? Eller andra som gärna bidrar till det genom att såga det liv en förälder valt till sig själv och sin familj (eller tvingats till!!). I stället för att lita på att föräldrar gör allt som står i deras makt att göra det bästa möjliga för sina barn. Det är något viktigt man får lära sig när man jobbar på en förskola!! =)
Men om jag bortser från det faktum att det knappt finns några hemmapappor och vilka konsekvenser det ger hemmamamman (och kvinnor generellt) att stanna hemma (lägre lön, lägre pension osv) och alla andra argument, hamnar jag tillslut vid den enskilda människans ansvar. Att göra vad den kan för ett mer jämlikt samhälle! För det är ett ansvar man har, tycker i alla fall jag...
Så ska jag då ha mer förståelse för de mammor som väljer att stanna med sina barn medan papporna jobbar vidare på heltid? Och tro på att de gör vad de kan för jämställdheten, fast på deras sätt? Tja, jag ska försöka. Jag vill ju vara en mer förstående och tolerant människa. Inte så misstänksam och bitsk...
Balkongsol och skrivprojekt
Idag ska jag sitta på balkongen så mycket jag bara kan. Jag går och väntar på att solen ska titta fram bakom husknuten och vår balkong ska fyllas med solsken. Då går Tuva och jag ut och njuter....förutom att ha varit ute och tittat och sovit i vagnen där blir det hennes balkong-premiär. Vi ska sitta och njuta av våra blommor (ja, mamma, dom lever fortfarande...=)),titta på människor som går förbi och lyssna på fåglarna.
Jag tar med mig datorn ut, kanske skriver jag lite. Annat är på bloggen och mail...just nu har jag fler projekt än jag hinner med och har engagemang till. Barnboken går skitbra...jag har höga förhoppningar om den. Mitt romanprojekt ligger och gror lite och jag är i en funderarsvacka, varför skulle någon vilja läsa det som jag skriver? Eller hur kan jag tro att jag har något att komma med? Eller hur blev det att jag inte skriver för mig själv längre, för att må bra, utan för att prestera något? Kanske lägger jag undan de tankarna idag och öppnar ett dokument och låter mig inspireras, eller kanske inte. Sen har jag en ny idé om att skriva ett jämställdhetsprojekt som riktar sig till personal i skola och förskola. Att verkligen få leva ut mina demoner i mig och forma det till något konstruktivt, konkret. Ett projekt med material för gruppsamtal, grupparbeten, föräldramöten, projektarbeten med barnen, lästips och diskussionsfrågor osv. Där pedagoger ifrågasätter sig själv i sin yrkesroll och sin syn på könsroller och jämställdhet. Det skulle vara kul och viktigt. Kanske skulle mina demoner lugna sig lite om jag gjorde det. Sen har jag en skrivartävling som jag tänkte skicka in ett bidrag till. Man ska skriva en text om framtiden. Vad kan det bli? Något som inte är för dystert...min framtid är faktiskt ljus som solskenet på min balkong. Nu går vi ut, Tuvan och jag.
Jag tar med mig datorn ut, kanske skriver jag lite. Annat är på bloggen och mail...just nu har jag fler projekt än jag hinner med och har engagemang till. Barnboken går skitbra...jag har höga förhoppningar om den. Mitt romanprojekt ligger och gror lite och jag är i en funderarsvacka, varför skulle någon vilja läsa det som jag skriver? Eller hur kan jag tro att jag har något att komma med? Eller hur blev det att jag inte skriver för mig själv längre, för att må bra, utan för att prestera något? Kanske lägger jag undan de tankarna idag och öppnar ett dokument och låter mig inspireras, eller kanske inte. Sen har jag en ny idé om att skriva ett jämställdhetsprojekt som riktar sig till personal i skola och förskola. Att verkligen få leva ut mina demoner i mig och forma det till något konstruktivt, konkret. Ett projekt med material för gruppsamtal, grupparbeten, föräldramöten, projektarbeten med barnen, lästips och diskussionsfrågor osv. Där pedagoger ifrågasätter sig själv i sin yrkesroll och sin syn på könsroller och jämställdhet. Det skulle vara kul och viktigt. Kanske skulle mina demoner lugna sig lite om jag gjorde det. Sen har jag en skrivartävling som jag tänkte skicka in ett bidrag till. Man ska skriva en text om framtiden. Vad kan det bli? Något som inte är för dystert...min framtid är faktiskt ljus som solskenet på min balkong. Nu går vi ut, Tuvan och jag.
Älskling, nu flyttar vi!!
Kanske hit?
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/181119
Om vi båda hade körkort, om vi hade en bil, om vi tyckte om att plantera tulpaner på våren, skotta uppfarten på vintern, plocka äpplen, sylta bär, måla fönsterkarmar, dränera grunden, rensa avlopp, rensa skorstenen, hugga ved, klippa häckar...och vad man nu gör när man bor i hus.
Men det skulle ju vara mysigt...jag kan se mig själv vid poolen eller i trädgården med Tuva, med en gunga i ett träd...kanske inte så mycket i trädgårdslandet eller i köket...
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/181119
Om vi båda hade körkort, om vi hade en bil, om vi tyckte om att plantera tulpaner på våren, skotta uppfarten på vintern, plocka äpplen, sylta bär, måla fönsterkarmar, dränera grunden, rensa avlopp, rensa skorstenen, hugga ved, klippa häckar...och vad man nu gör när man bor i hus.
Men det skulle ju vara mysigt...jag kan se mig själv vid poolen eller i trädgården med Tuva, med en gunga i ett träd...kanske inte så mycket i trädgårdslandet eller i köket...
Reklamen på min blogg
Reklamen på bloggarna brukar ju färgas av det som skrivs....och nu görs det reklam för Kvinnofridslinjen på min blogg. Varför då? Tidigare var det reklam för Kellogs och "räkna ut ditt BMI". Varför då? Skumt....=)
Vårdnadsbidraget suger...
Efter att ha läst tidningen NVP i morse:
Kristdemokraterna i Nacka skickar arga insändare i NVP, vår lokaltidning, för att Vänsterpartiet vill driva frågan om badkläder på allmänna badhus (Ska kvinnor få bada utan bikiniöverdel eller inte?). De menar att vänstern förlöjligar jämställdhetsdebatten och tycker att man måste ha en mer övergripande debatt. Jag tycker, for the record, att Kd´s jämställdhetspolitik suger och jag förstår inte varför det är så förfärande med nakna bröst. Jag tror inte att män är sexuella IQ-befriade djur som inte kan kontrollera sig om de får se nakna bröst. I stället tror jag på att avdramatisera den nakna kroppen. Det skulle vara bra för kroppsidealen med nakna bröst och en bra signal till våra barn. Sin kropp ska man inte skämmas för, hur den än ser ut, och alla är vi olika..osv. Det känns i och för sig som en avlägsen utopi...och det var inte det jag skulle komma till.
Det var ju Kristdemokraterna i Nacka och deras jämställdhetspolitik. De har nämligen delat ut ett pris (vitsippepriset) till papporna i kommunen som utnyttjat vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget är, för er som inte vet, en ersättning på ca 4000 som en förälder kan få för att stanna hemma med sitt barn när föräldrapenningen är slut. Detta har testas i Nacka och Alliansen vill nu införa det i hela landet. Av de 88 föräldrar som utnyttjar detta just nu är 2 av dem pappor!! Och dessa två pappor får nu ett pris för att de stannar hemma med sina barn. Snacka om att förlöjliga jämställdhetsdebatten.
Att vårdnadsbidraget är så uppenbart skevt fördelat är katastrof och systemet borde läggas ned, ögonaböj. I stället ges det ett pris, en klapp på axeln och så utökas vårdnadsbidraget för att gälla hela landet. Konsekvenserna för jämställdheten beskriver Alliansen som "svårbedömda", i själva verket är det solklart. Vårdnadsbidraget är en fälla! Den dag det utnyttjas av lika många mammor som pappor och den dag ersättningen är så att man kan leva på den, då kommer jag att hylla alternativet att få vara hemma med sina barn. Men idag är det en ursäkt att gå tillbaka till hemmafru-samhället. Det är bara till de familjer där mannen tjänar så pass bra att de kan leva på det, medan de 4000 som kvinnan får går till mat och shopping...suck! Ensamstående föräldrar får fortsätta med att skola in sina barn när de fyller 1 år, eftersom att föräldrapenningen är slut, och barnen måste gå 9 timmar på förskolan för att föräldrarna inte har råd att gå ner i tid. Den dagen även dessa famijer kan utnyttja vårdnadsbidraget, då är jag med på det! Fram till dess....fuck it! Jag vill inte att mina skattepengar ska gå till ett system som är så uppenbart ojämställt!
Kristdemokraterna i Nacka skickar arga insändare i NVP, vår lokaltidning, för att Vänsterpartiet vill driva frågan om badkläder på allmänna badhus (Ska kvinnor få bada utan bikiniöverdel eller inte?). De menar att vänstern förlöjligar jämställdhetsdebatten och tycker att man måste ha en mer övergripande debatt. Jag tycker, for the record, att Kd´s jämställdhetspolitik suger och jag förstår inte varför det är så förfärande med nakna bröst. Jag tror inte att män är sexuella IQ-befriade djur som inte kan kontrollera sig om de får se nakna bröst. I stället tror jag på att avdramatisera den nakna kroppen. Det skulle vara bra för kroppsidealen med nakna bröst och en bra signal till våra barn. Sin kropp ska man inte skämmas för, hur den än ser ut, och alla är vi olika..osv. Det känns i och för sig som en avlägsen utopi...och det var inte det jag skulle komma till.
Det var ju Kristdemokraterna i Nacka och deras jämställdhetspolitik. De har nämligen delat ut ett pris (vitsippepriset) till papporna i kommunen som utnyttjat vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget är, för er som inte vet, en ersättning på ca 4000 som en förälder kan få för att stanna hemma med sitt barn när föräldrapenningen är slut. Detta har testas i Nacka och Alliansen vill nu införa det i hela landet. Av de 88 föräldrar som utnyttjar detta just nu är 2 av dem pappor!! Och dessa två pappor får nu ett pris för att de stannar hemma med sina barn. Snacka om att förlöjliga jämställdhetsdebatten.
Att vårdnadsbidraget är så uppenbart skevt fördelat är katastrof och systemet borde läggas ned, ögonaböj. I stället ges det ett pris, en klapp på axeln och så utökas vårdnadsbidraget för att gälla hela landet. Konsekvenserna för jämställdheten beskriver Alliansen som "svårbedömda", i själva verket är det solklart. Vårdnadsbidraget är en fälla! Den dag det utnyttjas av lika många mammor som pappor och den dag ersättningen är så att man kan leva på den, då kommer jag att hylla alternativet att få vara hemma med sina barn. Men idag är det en ursäkt att gå tillbaka till hemmafru-samhället. Det är bara till de familjer där mannen tjänar så pass bra att de kan leva på det, medan de 4000 som kvinnan får går till mat och shopping...suck! Ensamstående föräldrar får fortsätta med att skola in sina barn när de fyller 1 år, eftersom att föräldrapenningen är slut, och barnen måste gå 9 timmar på förskolan för att föräldrarna inte har råd att gå ner i tid. Den dagen även dessa famijer kan utnyttja vårdnadsbidraget, då är jag med på det! Fram till dess....fuck it! Jag vill inte att mina skattepengar ska gå till ett system som är så uppenbart ojämställt!
Fotboll eller mysa?
Ibland blir jag ovanligt barnslig...! =) Som när det är fotboll på TV...viktig fotboll...då blir jag vansinnigt sugen på att pussas eller så har jag mycket viktiga saker att berätta eller prata om. Så fort bollen sätts i rullning känner jag hur behovet av uppmärksamhet väcks. I sånna lägen är jag en expert på att komma i vägen för TV:n. Jag distraherar och stör och min älskling får luta sig åt sidan så gott han kan och titta över min axel.
Oftast låter jag fotbollen vinna...det är ju viktigt...och man kan ju pussas i halvlek...
Men nu börjar visst matchen...kanske en lite puss bara....=)
Oftast låter jag fotbollen vinna...det är ju viktigt...och man kan ju pussas i halvlek...
Men nu börjar visst matchen...kanske en lite puss bara....=)
Fotbollsbilder i mors dag present
Tuva vet redan vad hennes mamma vill ha....=) I mors dag present fick jag i morse ett samlaralbum och stickers till EM 2008. Hela morgonen klistrade jag bilder och nu har jag ett komplett album! Precis som jag hade 1994 då det var VM. Jag är mycket taggad inför EM i sommar. Jag har mitt album, ska lära mig Sveriges laguppställning och kanske till och med spela lite på matcherna (för er som inte vet; man kan spela på antal hörnor, vem som gör nästa mål och annat roligt...)! 
Jag fick också boken SOS från mänskligheten skriven av Johanna Nilsson. Den ska jag läsa så fort jag kan...
Vems trosor i min garderob?
Jag hittade ett par svarta trosor i min garderob som inte är mina...hmm....när jag frågade min älskling om dom sa han att det är mer troligt jag som har haft tjejbesök. Så...det här är en efterlysning: Du trosägare som av någon konstig anledning glömt ett par trosor hemma hos mig. Hör av dig så får du tillbaka dom mot beskrivning!!
Visst hade det varit mer spännande om det hade varít trosor av spets! Det var det inte...dom är av bomull! =)
Visst hade det varit mer spännande om det hade varít trosor av spets! Det var det inte...dom är av bomull! =)
Schlager och kärleksbudskap
Silvriga och glittrande paljettklänningar bländar mig. De säger att Sverige och Ukraina skulle vara konkurrenter. Hmm...anledningen till att det gick bra för Ukraina men inte för Sverige är att den tjejen ser ut att vara vid liv. Jag kommer inte ihåg vad jag kallade Charlotte Perelli förra gången, men det var inget snällt!!, jag tycker verkligen att hon ser otäck ut! Som en Vaxdocka gjord för en skräckfilm....stelopererad och i en klänning som gör henne allvarligt handikappad!! och hon sjunger om hjältar och att hålla kärleken vid liv....eller nått...
Jag hörde en mycket bättre teori vad gäller kärlek i ett avsnitt av TV-serien Las Vegas tidigare idag. Kärlek handlar inte om att kompromissa, utan du ska sträva efter att bli/vara lycklig och sen hitta den person som blir lycklig av att se dig lycklig. Så enkelt är det!!
Vad gäller musiktävlingen tyckte jag väl att Frankrike hade bästa bidraget, men Grekland borde ha vunnit. Det var en seger i sig att det inte gick så bra för Sverige...och bäst av allt var förra årets vinnare och hennes dansare.
Jag hörde en mycket bättre teori vad gäller kärlek i ett avsnitt av TV-serien Las Vegas tidigare idag. Kärlek handlar inte om att kompromissa, utan du ska sträva efter att bli/vara lycklig och sen hitta den person som blir lycklig av att se dig lycklig. Så enkelt är det!!
Vad gäller musiktävlingen tyckte jag väl att Frankrike hade bästa bidraget, men Grekland borde ha vunnit. Det var en seger i sig att det inte gick så bra för Sverige...och bäst av allt var förra årets vinnare och hennes dansare.
Vän, kompis, polare...
Jag fick en fin liten pik om att jag inte hade vän med bland alla orden under rubriken på min blogg...så...självklart har jag kompisar och de är en viktig del av mig och det måste stå med!!! Vilka annars tar mig till det numer rätt mystiska "kompislandet", där det inte bara pratas bebisar eller föräldrapenning, utan där det också råder diskussioner om annat; tjejsnack och skvaller (hehehe...), långa telefonsamtal, magdans, rödvin, smygrökning, fika och annat kul.
Så till alla kompisar/vänner/polare där ute...! Det här inlägget är till er....with love!
Åh så fint!!
Jag måste ju säga att jag är rätt nöjd med mig själv...min blogg är blid (är det ens ett ord?) och oskuldsfull, precis som jag själv!! =)
Bort med det svarta och in med det ljusa och blåa...får väl se hur länge jag känner för det!
Vad tycker ni om designen? Blått som nu eller svart som jag hade innan?
Bort med det svarta och in med det ljusa och blåa...får väl se hur länge jag känner för det!
Vad tycker ni om designen? Blått som nu eller svart som jag hade innan?
Men vad hände nu då?
Men vad bra....min bloggdesign försvann. Alldeles av sig själv, jag gjorde ingenting! Jag lovar!!! =)
Då fick jag ju nått att göra i morgon. Jag och html-kod. Det blir bra det...not! Suck! Googla koder, ändra, ändra tillbaka, allt försvinner och blir fel, börja om, ändra igen, googla lite mer, ändra tillbaka, inte vara helt nöjd, ändra en tredje gång, osv. Så blir det i morgon...suck!!
Då fick jag ju nått att göra i morgon. Jag och html-kod. Det blir bra det...not! Suck! Googla koder, ändra, ändra tillbaka, allt försvinner och blir fel, börja om, ändra igen, googla lite mer, ändra tillbaka, inte vara helt nöjd, ändra en tredje gång, osv. Så blir det i morgon...suck!!
en helt ok dag
Full rulle idag...först åkte vi ut till jobbet. Träffade chefen och pratade om att börja jobba igen. Jag vill helst inte tänka på det nu, men den 11 augusti finns det en stor risk att inte jag och Tuva ligger och gosar i sängen som vanligt. Då ligger hon där med sin pappa och myser...kul för dom! Kanske lite kul för mig också....ska ju inte tänka på det för mycket än. Det får bli senare...det är ju lååååååååångt till augusti. Undrar hur många dagar det är? Ska inte ha nedräkning...inte tänka på det....tra la la la
Sen hem igen för att träffa mammagruppen. Störtregn (eller kanske snarare duggregn) fick oss att söka skydd hos den som bodde närmst, där vi tröstade oss med fika. =) Ett par timmar på golvet med sju barn som kryper omkring, rullar runt, snor leksaker från varandra, biter tag i vad som finns i närheten, ett huvud, en tå, en lurvig matta....eller bara ligger och pratar/ jollrar/ skriker. Det är supermysigt...förutom att Tuva fick psykbryt flera gånger när något annat barn lät för högt nära henne. Trist kompis tyckte de andra!!! Efter fika och lek sken solen igen och det blev en långpromenad. Stegmätaren visade 12 000 steg, vilket är mer än godkänt och vi kunde gå hem.
Hemma har vi ätit gröt, rivit sönder en tidning i småbitar och lekt "flyga flygplan". Nu väntar vi på att våran älskling/ pappa ska komma hem.
Det har varit en helt ok dag....
Sen hem igen för att träffa mammagruppen. Störtregn (eller kanske snarare duggregn) fick oss att söka skydd hos den som bodde närmst, där vi tröstade oss med fika. =) Ett par timmar på golvet med sju barn som kryper omkring, rullar runt, snor leksaker från varandra, biter tag i vad som finns i närheten, ett huvud, en tå, en lurvig matta....eller bara ligger och pratar/ jollrar/ skriker. Det är supermysigt...förutom att Tuva fick psykbryt flera gånger när något annat barn lät för högt nära henne. Trist kompis tyckte de andra!!! Efter fika och lek sken solen igen och det blev en långpromenad. Stegmätaren visade 12 000 steg, vilket är mer än godkänt och vi kunde gå hem.
Hemma har vi ätit gröt, rivit sönder en tidning i småbitar och lekt "flyga flygplan". Nu väntar vi på att våran älskling/ pappa ska komma hem.
Det har varit en helt ok dag....
Stargate...I love...
I går började vi se en ny serie. Sliders. 
Den har potential...även om inget kan vara så bra som Stargate-serierna. Vi är ju lite science fiction freaks här hemma...nya serien handlar i alla fall om en grupp människor som hittat/skapat en gate till jorden fast i andra dimensioner. Tanken är ju lite kittlande, finns det fler planeten jorden fast i andra dimensioner? Tex en verklighet där Lenin är världshärskare eller där det inte finns antibiotika och alla är sjuka. Det var de dimensionerna vi hann med i går, i kväll väntar nya äventyr för mina nyfunna vänner.
Men Stargate, för er som inte vet vad det är, är det bästa man kan se i TV-serie väg. I Stargate SG-1 har de hittat en stargate som de kan resa till andra planeter och solsystem med. Det är underbart, de bara ringer upp en planet, kliver in i stargaten och ut på andra sidan på den nya planeten. Självklart möter de andra livsformer och civilisationer och det är vrålspännande. I Stargate Atlantis har de hittat staden Atlantis som utgör deras bas och därifrån utforskar andra planeter. Jag älskar det! Nördigt värre...=)
Och här kommer ännu en anledning att titta på Stargate Atlantis: Ronan....snygging =)
Vi har kanske sett mer än 200 avsnitt av de båda serierna, om inte mer, och när vi insåg att det inte finns fler att se fick vi allvarlig abstinens. För er som inte har sett serierna GÖR DET!!! Jag är så avundsjuk på alla som har den upplevelsen framför sig!!
En morgon - lite upp och ner
Går upp direkt i stället för att ligga kvar och läsa bok eller mysa med Tuva.
Tittar på Vakna med the Voice i stället för Nyhetsmorgon på TV4.
Dricker naturdiet i stället för jordgubbssmoothie.
Lyssnar på musik på VH1 Music i stället för The Voice.
Tvättar och är allmänt "städig" och pysslig i stället för att helt enkelt inte vara det. =)
Men Tuva är som vanligt!! Stora framsteg senaste dagarna: hon har bytt upp sig i blöjstorlekar och har nu 7-14 kilo, vi har sänkt ner hennes spjälsäng så att hon inte ska lyckas dra sig över kanten, hon har börjat åla sig framåt...stormförtjust över att kunna det!!! Och hon åt smörgås för första gången i går, vitt bröd med mycket smör...mumma!
Känslor och tårar hemma i soffan...blödigt värre
Jag såg på Barnmorskorna innan...när jag slog på TV:n hade det precis börjat och jag kunde bara inte byta kanal. En kvinna skulle precis föda....Och jag som sagt att jag inte skulle titta på det.
Jag har ju undrat vem som egentligen tittar på det programmet?! De som inte har barn och heller inte har det i den närmsta planeringen? Snacka om att bli avskräckta? Där funkar programmet som ett bra preventivmedel...Eller de som väntar barn? Det kanske funkar som terapi inför förlossningen? För att förstå att det där kommer hända dem om ett tag...Eller de som har fött barn? För att minnas sin egen förlossning? Återuppleva det häftigaste man varit med om i livet? Hur som helst skapar det så mycket känslor. Och orkar människor verkligen titta på ett sånt program?
Jag tittar med hjärtklappning och tårar i ögonen, väl medveten om hur det kommer att gå. Och när första barnet föds är det kört, jag gråter förtvivlat. Över det häftiga i att ett barn föds och föräldrarnas lycka som exploderar genom TV-rutan, men också över min egen förlossning, hur vi fick världens bästa Tuva, att hon var så liten, att jag inte fick se min precis nyfödda bebis, alla känslorna vi hann känna i det där lilla rummet på BB...ljudet av ett larm som går på TV förflyttar mig tillbaka till den veckan i november, känslan av en tunn liten barnkropp på mitt bröst...
När jag tänker efter är det självklart varför man ska sända ett TV-program som Barnmorskorna. Det är för att vi ska förstå vilket som är världens bästa yrke (jag som gillar förskollärare, men de får faktiskt komma tvåa idag!). Dessa fantastiska barnmorskor som upplever det fantastiska i att ett barn föds varje dag!! Kan man bli annat än en bra människa av det? Underbart...varför blir inte alla barnmorskor? Varför är inte jag barnmorska?
Och efter att ha gråtit mig igenom hela programmet kulminerar känslorna när programmets sista barn föds och den stolta pappan gråter av lycka. Jag fick inte se min älsklings ansiktsuttryck när han fick se Tuva för första gången. Vi fick inte dela den upplevelsen tillsammans. Det kan kännas ledsamt och orättvist, men, herregud, vilket underbart barn vi fått och lyckan vi känner går inte att beskriva i ord. De räcker bara inte till ibland...
För er som inte läst min förlossningsberättelse men vill göra det kan läsa här.
Jag har ju undrat vem som egentligen tittar på det programmet?! De som inte har barn och heller inte har det i den närmsta planeringen? Snacka om att bli avskräckta? Där funkar programmet som ett bra preventivmedel...Eller de som väntar barn? Det kanske funkar som terapi inför förlossningen? För att förstå att det där kommer hända dem om ett tag...Eller de som har fött barn? För att minnas sin egen förlossning? Återuppleva det häftigaste man varit med om i livet? Hur som helst skapar det så mycket känslor. Och orkar människor verkligen titta på ett sånt program?
Jag tittar med hjärtklappning och tårar i ögonen, väl medveten om hur det kommer att gå. Och när första barnet föds är det kört, jag gråter förtvivlat. Över det häftiga i att ett barn föds och föräldrarnas lycka som exploderar genom TV-rutan, men också över min egen förlossning, hur vi fick världens bästa Tuva, att hon var så liten, att jag inte fick se min precis nyfödda bebis, alla känslorna vi hann känna i det där lilla rummet på BB...ljudet av ett larm som går på TV förflyttar mig tillbaka till den veckan i november, känslan av en tunn liten barnkropp på mitt bröst...
När jag tänker efter är det självklart varför man ska sända ett TV-program som Barnmorskorna. Det är för att vi ska förstå vilket som är världens bästa yrke (jag som gillar förskollärare, men de får faktiskt komma tvåa idag!). Dessa fantastiska barnmorskor som upplever det fantastiska i att ett barn föds varje dag!! Kan man bli annat än en bra människa av det? Underbart...varför blir inte alla barnmorskor? Varför är inte jag barnmorska?
Och efter att ha gråtit mig igenom hela programmet kulminerar känslorna när programmets sista barn föds och den stolta pappan gråter av lycka. Jag fick inte se min älsklings ansiktsuttryck när han fick se Tuva för första gången. Vi fick inte dela den upplevelsen tillsammans. Det kan kännas ledsamt och orättvist, men, herregud, vilket underbart barn vi fått och lyckan vi känner går inte att beskriva i ord. De räcker bara inte till ibland...
För er som inte läst min förlossningsberättelse men vill göra det kan läsa här.
22:22
Klockan är 22:22. Då får man önska sig något....men säg inte vad. Då slår det inte in...
Jag skulle kunna önska mig...hmm....att Tuva somnar nu (hon är arg och trött och vill inte sova...) Eller fred på jorden, det är också bra att önska sig!! =)
Jag skulle kunna önska mig...hmm....att Tuva somnar nu (hon är arg och trött och vill inte sova...) Eller fred på jorden, det är också bra att önska sig!! =)
Skoskavsbekymmer
Varje vår hamnar jag i samma skoskav-dilemma när det är dags för vår och sommarskor. Jag älskar att plocka fram de små fina skorna och sandalerna med klack, band runt vristen, pärlor och annat tjafs...min favorit är flipflops, där man får en rem mellan tårna, som är total tortyr innan huden härdats lite. Att tänka bekvämlighet när det gäller skor är inget för mig och det hör till att få skoskav om skorna är nya och att plågas lite är väl värt det, eller hur? Vill man vara fin får man lida pin är något som jag fick höra mycket när jag var liten och envis vad gäller utseendet (kjol och klänning mitt i kalla vintern var en klassiker för mig)...=)
I alla fall så ligger nu alla mina skor i en hög innanför dörren. Min älskling, som är lite smartare än mig, suckar åt mig när jag trycker i mina stackars fötter i några skor som jag alldeles säkert kommer att få ont av. Jag blir arg på mig själv för att jag är som jag är och för att jag gör som jag gör...är det verkligen värt att "lida pin för att vara fin"? Och är jag en bra förebild för min dotter i sånna situationer? Jag blev irriterad när jag såg reklamen om compeed, plåster mot skoskav, där två tjejer går ut och dansar och den ena får skoskav av sina skor med hög klack och sätter då på ett plåster, blir glad och dansar vidare. Ännu mer irriterad blir jag ju när jag inser att jag är likadan....(självinsikt kan det vara dåligt med ibland...)
Jag ska fundera lite över att bojkotta skor som förstör fötterna. Kanske, min älskling på jobbet, kan vi göra en skobrasa när du kommer hem! =) Eller inte...Men jag ska fundera över det. Bli lite arg över att det görs klackskor överhuvudtaget!
Och sen, nästa gång det är dags för att vara fin, kommer jag troligtvis leta fram dom små skorna igen, kanske t o m köpa plåster mot skoskaven .....vilken dubbelmoral Linnea....suck...
I alla fall så ligger nu alla mina skor i en hög innanför dörren. Min älskling, som är lite smartare än mig, suckar åt mig när jag trycker i mina stackars fötter i några skor som jag alldeles säkert kommer att få ont av. Jag blir arg på mig själv för att jag är som jag är och för att jag gör som jag gör...är det verkligen värt att "lida pin för att vara fin"? Och är jag en bra förebild för min dotter i sånna situationer? Jag blev irriterad när jag såg reklamen om compeed, plåster mot skoskav, där två tjejer går ut och dansar och den ena får skoskav av sina skor med hög klack och sätter då på ett plåster, blir glad och dansar vidare. Ännu mer irriterad blir jag ju när jag inser att jag är likadan....(självinsikt kan det vara dåligt med ibland...)
Jag ska fundera lite över att bojkotta skor som förstör fötterna. Kanske, min älskling på jobbet, kan vi göra en skobrasa när du kommer hem! =) Eller inte...Men jag ska fundera över det. Bli lite arg över att det görs klackskor överhuvudtaget!
Och sen, nästa gång det är dags för att vara fin, kommer jag troligtvis leta fram dom små skorna igen, kanske t o m köpa plåster mot skoskaven .....vilken dubbelmoral Linnea....suck...
Musikvideo från Chicago
Det är lite trist på The Voice just nu. Inga nya roliga eller bra musikvideos. Men här kommer en favorit, Kanye West - Homecoming...
och jag har ju varit vid den stora "spegelskulpturen" som man kan gå under....=)
och jag har ju varit vid den stora "spegelskulpturen" som man kan gå under....=)
Låt mig presentera mitt nya hatobjekt
Min hjärna höll på att koka över häromdagen när min älskling kom och visade mig en intervju i en föräldratidning. Det var det här jag fick läsa: I heta stolen med Annica Dahlström
Jag har, efter att läst lite om henne, fått ett nytt hatobjekt. Jag vet inte var jag ska börja eller hur jag ska kunna sluta...men hon menar att kvinnans hjärna är bättre lämpad att ta hand om små barn. Hon pratar om hjärnor med kvinnliga och manliga egenskaper. En manlig hjärna är inte anpassad att ta hand om små barn, de förstår inte att barn är ömtåliga och behöver en varsam hand. Forskningen hon hänvisar till visar också att kvinnans syn och hörsel är mer lämlad till att ta hand om små barn.
Jag blir tokig, galen. Detta är en sån katastrofal förolämpning mot alla pappor, som ständigt ska diskriminerars i föräldrasammanhang. Att mena att de inte förstår att den lilla bebisen de håller i är hjälplös...herregud?!?!?! Och hon tycker ju förstås att pappan är viktigt och ska finnas där, men att det är mamman som ska ha huvudansvaret om bebisen. Är det konstigt i en sån situation att mamman blir säkrare på att ta hand om barnet, mer uppmärksam på barnets signaler? Medans pappan får stå i utkanten och inte lära känna sitt barn och inte förstå vad det vill?
Jag tror inte att egenskaper som att vara vårdande, lyhörd, känslig eller liknande är biologiskt. Om hela samhället skulle slänga om de könsroller som finns, behandla pojkar som porslinsdockor och flickor som vildar osv, skulle vi få se att det handlar om det sociala. Hur barn behandlas under deras uppväxt, vilka förväntningar som finns i samhället, osv.
För mer idiotisk läsning om denna kvinna läs här: Den stoppade intervjun med Annica Dahlström Där berättar hon bland annat om hur man ska hantera små pojkars aggresivitet:
"i förskolan där det bör finnas en speciell timme på dagen där pojkarna får öva brottning eller boxning. Man kan ordna en liten fyrkant med en gonggong ring så att de får boxas eller brottas och få utlopp för sin aggression och för sina slagsmålsbenägenheter, med strikt regel att när gonggongen ringer skall de sluta."
Och lösningen på kvinnor som vill göra karriär:
"de kvinnor som vill vara med och kämpa på de höga höjderna måste få hjälp i hemmet, som det är i många andra länder....Där är det självklart att de har hjälp i hemmet. De har barnflickor, kokerskor, städerskor."
Och slutligen, om varför män inte kan ta hand om hushållsarbete:
"Hålla på att fåna sig med att mannen i fråga ska delta med millimeterrättvisa i hemarbetet, det är omöjligt, det skulle de flesta män inte klara av. Ögonbottnar och skillnader i perception (vad man lägger märke till i omgivningen) skiljer oss åt."
Jag blir absolut skogstokig!!! Nu måste jag gå och ta en låååååååååååååång iskall dusch och lugna ner mig lite. Annars vet jag inte vad jag gör...
Jag har, efter att läst lite om henne, fått ett nytt hatobjekt. Jag vet inte var jag ska börja eller hur jag ska kunna sluta...men hon menar att kvinnans hjärna är bättre lämpad att ta hand om små barn. Hon pratar om hjärnor med kvinnliga och manliga egenskaper. En manlig hjärna är inte anpassad att ta hand om små barn, de förstår inte att barn är ömtåliga och behöver en varsam hand. Forskningen hon hänvisar till visar också att kvinnans syn och hörsel är mer lämlad till att ta hand om små barn.
Jag blir tokig, galen. Detta är en sån katastrofal förolämpning mot alla pappor, som ständigt ska diskriminerars i föräldrasammanhang. Att mena att de inte förstår att den lilla bebisen de håller i är hjälplös...herregud?!?!?! Och hon tycker ju förstås att pappan är viktigt och ska finnas där, men att det är mamman som ska ha huvudansvaret om bebisen. Är det konstigt i en sån situation att mamman blir säkrare på att ta hand om barnet, mer uppmärksam på barnets signaler? Medans pappan får stå i utkanten och inte lära känna sitt barn och inte förstå vad det vill?
Jag tror inte att egenskaper som att vara vårdande, lyhörd, känslig eller liknande är biologiskt. Om hela samhället skulle slänga om de könsroller som finns, behandla pojkar som porslinsdockor och flickor som vildar osv, skulle vi få se att det handlar om det sociala. Hur barn behandlas under deras uppväxt, vilka förväntningar som finns i samhället, osv.
För mer idiotisk läsning om denna kvinna läs här: Den stoppade intervjun med Annica Dahlström Där berättar hon bland annat om hur man ska hantera små pojkars aggresivitet:
"i förskolan där det bör finnas en speciell timme på dagen där pojkarna får öva brottning eller boxning. Man kan ordna en liten fyrkant med en gonggong ring så att de får boxas eller brottas och få utlopp för sin aggression och för sina slagsmålsbenägenheter, med strikt regel att när gonggongen ringer skall de sluta."
Och lösningen på kvinnor som vill göra karriär:
"de kvinnor som vill vara med och kämpa på de höga höjderna måste få hjälp i hemmet, som det är i många andra länder....Där är det självklart att de har hjälp i hemmet. De har barnflickor, kokerskor, städerskor."
Och slutligen, om varför män inte kan ta hand om hushållsarbete:
"Hålla på att fåna sig med att mannen i fråga ska delta med millimeterrättvisa i hemarbetet, det är omöjligt, det skulle de flesta män inte klara av. Ögonbottnar och skillnader i perception (vad man lägger märke till i omgivningen) skiljer oss åt."
Jag blir absolut skogstokig!!! Nu måste jag gå och ta en låååååååååååååång iskall dusch och lugna ner mig lite. Annars vet jag inte vad jag gör...
En visdomstand mindre...
Igår drog jag ut en av mina visdomständer. Det var rätt ofarligt och osmärtsamt...jag förväntade mig något mycket värre. Något som smärtade lite mer (men inte överdrivet) var följande dialog med min tandläkare:
Tandläkaren: "Så vad gör du?"
Jag: "Jag jobbar på en förskola."
T: "För att bli?"
J: "Vadå för att bli?"
T: Ja, alltså, vad har du för drömmar?"
Där blev jag så paff över förolämpningen, som jag tyckte att det var, och kom av mig. Dessutom satt han med värsta otäcka bedövningssprutan redo att sticka mig i munnen så jag kände mig lite extra utsatt och ville inte bli osams med denna människa just då. Så svaret blev:
J: "Det vet jag inte. Just nu är jag föräldraledig."
Suck...men i hans värld kanske det är konstigt att inte ha som mål att tjäna mycket pengar, vilket man definitivt inte gör på en förskola. I så fall är det synd om honom...att han inte ser andra värden i livet än pengar! Så om en månad när jag ska dit igen och dra ut en annan tand så ska jag tycka lite synd om honom.
Tandläkaren: "Så vad gör du?"
Jag: "Jag jobbar på en förskola."
T: "För att bli?"
J: "Vadå för att bli?"
T: Ja, alltså, vad har du för drömmar?"
Där blev jag så paff över förolämpningen, som jag tyckte att det var, och kom av mig. Dessutom satt han med värsta otäcka bedövningssprutan redo att sticka mig i munnen så jag kände mig lite extra utsatt och ville inte bli osams med denna människa just då. Så svaret blev:
J: "Det vet jag inte. Just nu är jag föräldraledig."
Suck...men i hans värld kanske det är konstigt att inte ha som mål att tjäna mycket pengar, vilket man definitivt inte gör på en förskola. I så fall är det synd om honom...att han inte ser andra värden i livet än pengar! Så om en månad när jag ska dit igen och dra ut en annan tand så ska jag tycka lite synd om honom.
Boknörd och prestationsångest
De här frågorna hittade jag på en annan blogg och fick för mig att svara på. Men efter lång begrundan och tvekande kom jag fram till att det är för viktiga och avgörande beslut för att tas i ett blogginlägg. Jag får fundera vidare över vilka böcker jag skulle välja som svar....kanske återkommer i frågan, kanske inte.....
1. Denna bok har förändrat mitt liv:
2. Denna bok har jag läst mer än en gång:
3. Denna bok skulle jag ta med mig till en öde ö:
4. Denna bok fick mig att skratta:
5. Denna bok fick mig att gråta:
6. Denna bok önskar jag att jag hade skrivit:
7. Denna bok önskar jag aldrig blivit skriven:
8. Denna bok läser jag just nu:
9. Denna bok har jag tänkt läsa:
10. Dessa fem personer önskar jag även lämnar svar på ovanstående:
För övrigt skulle jag kunna svara bibeln på fem av frågorna...gissa vilka... =) Bibeln som jag för övrigt inte har så mycket till övers för...skräplitteratur!
Mosboken tyckte älskling var ett bra val på första frågan. Skämta om så allvarliga saker....nej, det går inte!!
1. Denna bok har förändrat mitt liv:
2. Denna bok har jag läst mer än en gång:
3. Denna bok skulle jag ta med mig till en öde ö:
4. Denna bok fick mig att skratta:
5. Denna bok fick mig att gråta:
6. Denna bok önskar jag att jag hade skrivit:
7. Denna bok önskar jag aldrig blivit skriven:
8. Denna bok läser jag just nu:
9. Denna bok har jag tänkt läsa:
10. Dessa fem personer önskar jag även lämnar svar på ovanstående:
För övrigt skulle jag kunna svara bibeln på fem av frågorna...gissa vilka... =) Bibeln som jag för övrigt inte har så mycket till övers för...skräplitteratur!
Mosboken tyckte älskling var ett bra val på första frågan. Skämta om så allvarliga saker....nej, det går inte!!
"Mig äger ingen" av Åsa Linderborg
Nu har jag läst boken Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Den handlar om hennes uppväxt med sin ensamstående pappa. Om deras relation, om föräldraskap, om samhället, om pappans alkoholproblem. Om att inte göra rätt, inte räcka till.. och mycket mer. Det var en bok som gjorde mig otroligt ledsen, men också varm i hjärtat. Jag tyckte att boken var full av smärta, men det kanske inte andra som läst boken håller med om.
Det suger att barndomen för så många ska vara svår och smärtsam. Att barn inte får vara glada och bekymmerslösa barn och att de älskar sina föräldrar oavsett vad de utsetts för. Barn som inte vet bättre, som skyddar sina föräldrar...det är ledsamt! Men samtidigt, som i den här boken, kan lycka och en bra uppväxt vara olika saker för olika personer. Att rena lakan kanske inte betyder lika mycket som en vuxen som lyssnar osv.
Det är en viktig bok, värd att rekommendera, i alla fall. Det är härligt att läsa om relationen mellan far och dotter, när han hämtar henne från förskolan och kallar henne gummelumman osv.
Tack för boken min darling!
Det suger att barndomen för så många ska vara svår och smärtsam. Att barn inte får vara glada och bekymmerslösa barn och att de älskar sina föräldrar oavsett vad de utsetts för. Barn som inte vet bättre, som skyddar sina föräldrar...det är ledsamt! Men samtidigt, som i den här boken, kan lycka och en bra uppväxt vara olika saker för olika personer. Att rena lakan kanske inte betyder lika mycket som en vuxen som lyssnar osv.
Det är en viktig bok, värd att rekommendera, i alla fall. Det är härligt att läsa om relationen mellan far och dotter, när han hämtar henne från förskolan och kallar henne gummelumman osv.
Tack för boken min darling!
En av mina många konstiga idéer...
Nästan varje gång jag ligger utomhus i gräset får jag en otäck tanke i huvudet. Det är en vaken mardröm, en mani av något slag, och jag är säker på att det någon gång i livet kommer att hända. Jag tror, på fullt allvar när jag ligger där i gräset, att det ska komma en orm ringlade mot mig eller i värsta fall ÖVER mig. En orm ,typ boaorm, säkert flera meter lång som kan krama ihjäl mig eller som bits med giftiga gaddar.
Jag fantiserar om hur en sån orm blivit utsläppt eller rymt från en bur någonstans och det är fruktansvärt. Ännu värre är rädslan för att en sån orm ska komma upp ur toaletten, efter att ha rymt ner i avloppet någon annanstans.
Jag vet inte vart jag fått dessa idéer om ormar ifrån och egentligen är jag nog inte så rädd för ormar. Jag klappade ju t o m ormen på Skansen...
...men det hjälper inte mig. Jag tror att det kan ligga en lång och slingrande orm i gräset vart som helst när som helst...och den här nyheten gjorde ju inte saken bättre: boaormar på stranden
Jag fantiserar om hur en sån orm blivit utsläppt eller rymt från en bur någonstans och det är fruktansvärt. Ännu värre är rädslan för att en sån orm ska komma upp ur toaletten, efter att ha rymt ner i avloppet någon annanstans.
Jag vet inte vart jag fått dessa idéer om ormar ifrån och egentligen är jag nog inte så rädd för ormar. Jag klappade ju t o m ormen på Skansen...
...men det hjälper inte mig. Jag tror att det kan ligga en lång och slingrande orm i gräset vart som helst när som helst...och den här nyheten gjorde ju inte saken bättre: boaormar på stranden
Slappa familjen
Idag sov vi till halv tolv, med undantag för en grötmatning och lite mys i sängen i morse, det var skönt!!! =) Men vi ska inte vara för kaxiga...kors i taket, ta i trä, salt över axeln och allt det där...man vet aldrig hur man får sova i morgon när man har en bebis!
Nu ska vi i alla fall äta brunch, frukost till oss och lunch till Tuva!
Nu ska vi i alla fall äta brunch, frukost till oss och lunch till Tuva!
Tobago - Stockholm...välkomstkommitén väntar
Idag är en stor dag!!! En dag vi längtat efter....idag kommer dom hem!!! I nästan ett år har vi väntat och saknat dom och i kväll får vi träffa dom igen. Tuva har inte insett det speciella med denna dag, men det är dagen då hon får allvarlig konkurrens om att vara söt och go....för nu kommer Leah, bäst i världen, hem med Amaya som blivit en stor tjej och deras härliga föräldrar!
Det är en viktig bekantskap för Tuva...om 13-14 år kommer det kanske att låta så här:
- Mamma och pappa, Amaya och jag vill följa med Leah ut på stan i kväll.
- Tuva, är ni inte lite för unga för att vara själva på stan på kvällen.
- Men Leah får ju....
- Ja men hon är faktiskt tre år äldre än ni. Ni får vänta tills ni är lika gamla som hon.
- Så orättvist!!!
Och sen smyger de ut genom fönstret när de vuxna har somnat och röjer på stan.....=)
Bebisen har blivit bortrövad!!!
Jag har något att berätta. Det är lite jobbigt...det handlar om Tuva. Jag vet att ni kommer att bli oroliga nu och det är befogat. Tuva har nämligen blivit bortrövad...av troll! De måste ha kommit från trollskogen och tagit Tuva och lämnat kvar en trollunge, en bortbyting.
Vår lilla bebis som jollrade sött och åt sin mat och somnade gott varje kväll, som låg stilla på golvet och tittade på sina leksaker och som satt i knät och skrattade om vi gjorde en rolig min. Nu ligger hon nog på något smutsigt trollgolv med en kotte att leka med och undrar varför pappa och mamma blivit så fula. Och hos oss har vi nu en trollunge, en monsterbebis, som ligger och sparkar i väggen när hon ska sova och ropar högre och högre tills någon hör, som har eld i baken och myror i brallan och hoppar och röjer i knät eller på golvet. Som om man vänder ryggen till helt plötsligt ålat sig in under den oförankrade bokhyllan (ja vi ska skruva fast den...innan hon får den över sig!!), som testar röstens höga toner med risk för att fönsterrutorna spricker och som kastar saker omkring sig och förväntar sig att man ska plocka upp dem efter sig. Dessutom bajsar hon konstant och det stinker...skit! =)
Så, vad ska vi göra med denna trollunge? Om vi skulle lämna tillbaka henne till trollen skulle vi ju sakna det kluckande skrattet och hennes enda smilgropp, hennes nöjda smackande när hon vänder nappen upp och ner, hennes blöta pussar, hennes stora ögon som nyfiket och öppet tar in världen, sprattlandet i sängen på morgonen när hon vill att vi ska vakna, hennes gapande mun när hon inser att det är dags för mat...igen, hennes envishet när hon bestämt sig för någonting, världens coolaste bebis när hon har sina solglasögon på sig....
Ja, vi får nog behålla trollungen...
...och för er som missade det så är det världens stoltaste mamma som skriver!!!
Vår lilla bebis som jollrade sött och åt sin mat och somnade gott varje kväll, som låg stilla på golvet och tittade på sina leksaker och som satt i knät och skrattade om vi gjorde en rolig min. Nu ligger hon nog på något smutsigt trollgolv med en kotte att leka med och undrar varför pappa och mamma blivit så fula. Och hos oss har vi nu en trollunge, en monsterbebis, som ligger och sparkar i väggen när hon ska sova och ropar högre och högre tills någon hör, som har eld i baken och myror i brallan och hoppar och röjer i knät eller på golvet. Som om man vänder ryggen till helt plötsligt ålat sig in under den oförankrade bokhyllan (ja vi ska skruva fast den...innan hon får den över sig!!), som testar röstens höga toner med risk för att fönsterrutorna spricker och som kastar saker omkring sig och förväntar sig att man ska plocka upp dem efter sig. Dessutom bajsar hon konstant och det stinker...skit! =)
Så, vad ska vi göra med denna trollunge? Om vi skulle lämna tillbaka henne till trollen skulle vi ju sakna det kluckande skrattet och hennes enda smilgropp, hennes nöjda smackande när hon vänder nappen upp och ner, hennes blöta pussar, hennes stora ögon som nyfiket och öppet tar in världen, sprattlandet i sängen på morgonen när hon vill att vi ska vakna, hennes gapande mun när hon inser att det är dags för mat...igen, hennes envishet när hon bestämt sig för någonting, världens coolaste bebis när hon har sina solglasögon på sig....
Ja, vi får nog behålla trollungen...
...och för er som missade det så är det världens stoltaste mamma som skriver!!!
Konstnärligt värre...
...min älskling! Min favorit är den blå matskålen. Men babyhulks är ju roligt...=)
Tuva
Klicka på bilden för att kolla in hela bildspelet!!
Tuva
Klicka på bilden för att kolla in hela bildspelet!!
Jag + min nya stavmixer = sant
Det här är en kärleksförklaring...till min nya stavmixer.
Jag är ju verkligen ingen hemmafru...och jag skyr hushållssysslor så gott jag kan. Att vara föräldraledig är definitivt inte det samma som att sköta hemmet, om nu någon har fått för sig det!! Och som tur är är vi två som tycker det här hemma...eller tre snarare. Tuva vill inte heller ha en mamma som håller på att städa, laga mat och annat tjafs hela dagarna.
Men här kommer undantaget som bekräftar regeln. Min hemliga kärlek i köket, den nya stavmixern!! Jag mixar allt jag kommer över och favoriterna är förstås Tuvas mat. Grönsaksmos av potatis, morot och broccoli, med kokt torsk eller kyckling. Fruktpuréer av tex päron och äpple. En annan favorit är min frukostsmoothie med yoghurt, banan och jordgubbar.
Jag mixar och mixar och någon dag kommer jag att tröttna och sluta med det. Men än så länge är det kul...
Och tack till kollegorna för den fina mosboken. Det är pga den som jag började mixa. Och min älskling, som tyckte jag skulle lägga ner den gamla stora mixern, som man behövde bruka våld på för att den skulle fungera, och köpa en ny...puss på dig! Du hade rätt och jag hade fel...säg bara till så mixar jag vad du vill till dig! =)
Jag är ju verkligen ingen hemmafru...och jag skyr hushållssysslor så gott jag kan. Att vara föräldraledig är definitivt inte det samma som att sköta hemmet, om nu någon har fått för sig det!! Och som tur är är vi två som tycker det här hemma...eller tre snarare. Tuva vill inte heller ha en mamma som håller på att städa, laga mat och annat tjafs hela dagarna.
Men här kommer undantaget som bekräftar regeln. Min hemliga kärlek i köket, den nya stavmixern!! Jag mixar allt jag kommer över och favoriterna är förstås Tuvas mat. Grönsaksmos av potatis, morot och broccoli, med kokt torsk eller kyckling. Fruktpuréer av tex päron och äpple. En annan favorit är min frukostsmoothie med yoghurt, banan och jordgubbar.
Jag mixar och mixar och någon dag kommer jag att tröttna och sluta med det. Men än så länge är det kul...
Och tack till kollegorna för den fina mosboken. Det är pga den som jag började mixa. Och min älskling, som tyckte jag skulle lägga ner den gamla stora mixern, som man behövde bruka våld på för att den skulle fungera, och köpa en ny...puss på dig! Du hade rätt och jag hade fel...säg bara till så mixar jag vad du vill till dig! =)
Jag hamnade mitt i en djurisk parningsritual idag...och det var otäckt!
Jag såg en parningsritual i dag. Det var på en hög nivå...och jag var ju tvungen att analysera den med min kompis.
Ett gäng gymnasie-elever sitter utanför sin skola och solar. Det är en grupp tjejer i ett hörn och spridda sällskap av killar och tjejer lite överallt. Jag och min kompis sitter på uteserveringen på fiket bredvid och äter lunch.
Helt plötsligt börjar en av tjejerna i tjejgänget att illvråla. Med sin allra ljusaste röst skriker hon som en stucken gris medan hon hoppar omkring i sina klackskor och slår med sin vårjacka. Vi drar slutsatsen att det måste vara en geting eller en humla eller nått. Den flygande insekten verkar vara mycket påträngande för tjejen fortsätter att skrika, dock lite mer anstängt och tillgjort enligt mig, och hon får också sällskap av flera av tjejerna i gänget. De verkar totalt livrädda för vad det nu var som skrämde dem....stackars flickor...livet är inte lätt... (Nu kämpar jag en sekund att frammana nån känsla av medlidande och förståelse för att man faktiskt kan vara rädd för humlor och annat som sticks och bränns...men nej, jag kan inte, noll respekt för den uppvisningen just då! Tyvärr!)
Så diskussionen mellan mig och min kompis går ungefär så här:
- Varför håller dom på så där? Skulle en kille göra likadant?
- Dom har ju fått lära sig det, skrika av hjälplöshet och vänta på att bli räddade av en stor och stark man. Medan killar får lära sig att det är mesigt att vara rädda. Dom ska stampa ihjäl otäcka kryp med bara fötterna...(stackars pojkar som får lära sig att inte vara rädda eller ledsna.)
- Ja, det är tragiskt. Vilket våpbeteende...men det är en riktig parningsritual, något djuriskt eller biologiskt över det.
- Eller hur! Och där borta står killarna och spanar.
Jag undrar om killarna stod och väntade på att stampa ihjäl den lilla humlan åt tjejerna för att sedan para sig med dom så att deras art fortplantar sig som den ska...=)
Helt klart var att skrikandet var ett sätt att få uppmärksamhet, troligen av de andra eleverna runt omkring eller av mig och min kompis..., och enligt mig blev det ingen positiv uppmärksamhet...men det är ju min åsikt.
Ett gäng gymnasie-elever sitter utanför sin skola och solar. Det är en grupp tjejer i ett hörn och spridda sällskap av killar och tjejer lite överallt. Jag och min kompis sitter på uteserveringen på fiket bredvid och äter lunch.
Helt plötsligt börjar en av tjejerna i tjejgänget att illvråla. Med sin allra ljusaste röst skriker hon som en stucken gris medan hon hoppar omkring i sina klackskor och slår med sin vårjacka. Vi drar slutsatsen att det måste vara en geting eller en humla eller nått. Den flygande insekten verkar vara mycket påträngande för tjejen fortsätter att skrika, dock lite mer anstängt och tillgjort enligt mig, och hon får också sällskap av flera av tjejerna i gänget. De verkar totalt livrädda för vad det nu var som skrämde dem....stackars flickor...livet är inte lätt... (Nu kämpar jag en sekund att frammana nån känsla av medlidande och förståelse för att man faktiskt kan vara rädd för humlor och annat som sticks och bränns...men nej, jag kan inte, noll respekt för den uppvisningen just då! Tyvärr!)
Så diskussionen mellan mig och min kompis går ungefär så här:
- Varför håller dom på så där? Skulle en kille göra likadant?
- Dom har ju fått lära sig det, skrika av hjälplöshet och vänta på att bli räddade av en stor och stark man. Medan killar får lära sig att det är mesigt att vara rädda. Dom ska stampa ihjäl otäcka kryp med bara fötterna...(stackars pojkar som får lära sig att inte vara rädda eller ledsna.)
- Ja, det är tragiskt. Vilket våpbeteende...men det är en riktig parningsritual, något djuriskt eller biologiskt över det.
- Eller hur! Och där borta står killarna och spanar.
Jag undrar om killarna stod och väntade på att stampa ihjäl den lilla humlan åt tjejerna för att sedan para sig med dom så att deras art fortplantar sig som den ska...=)
Helt klart var att skrikandet var ett sätt att få uppmärksamhet, troligen av de andra eleverna runt omkring eller av mig och min kompis..., och enligt mig blev det ingen positiv uppmärksamhet...men det är ju min åsikt.
Min bebis utforskar världen
Igår fick Tuva en gåstol....ojojoj, va skoj! 
Det tog väl en kvart innan hon fattade vad hon kunde göra i en sån stol. Sen var det full rulle och röj genom lägenheten. Dra i gardinen, oj vad spännande, krocka in i väggen, om och om igen....det var mycket roligt!! Vilken upplevelse det måste vara att helt plötsligt ha friheten att förflytta sig själv!! jag tror att både hennes pappa och mamma hade hjärtat i halsgropen över att hon helt plötsligt försvunnit bakom hörnet och vi inte såg henne.
Hon var en aning speedad senare på kvällen. Det var en stor dag för Tuva...speciellt då morfar med familj var på besök. Alla mostrarna och morbror var mycket spännande!!!
En bra bok av Joyce Carol Oates
Har precis läst Fallen av Joyce Carol Oates. En bok om en kvinna som förlorar båda sina gifta män (hon gifter sig alltså två gånger) i Niagarafallen. Den förste tar livet av sig och den andra blir mördad. En bok om henne, hennes liv och hennes barn...
En bra bok om politiska maktspel, en självständig kvinna på 50-talet, komplicerade relationer och mycket mer. En bra bok, men inte mer. Om man ska läsa en MYCKET bra bok av samma författare måste man läsa Blonde. Om Marilyn Monroe, som jag för övrigt tycker mycket om.
Men nu läste jag Fallen och blev en smula inspirerad till att skriva vidare på mitt bokprojekt. Hur går det, kanske någon undrar?! Inte jättebra...jag har så mycket annat att göra att tiden inte räcker till. =) Men nu kanske, eller nästa vecka snarare. I helgen får vi besök av pappa med familj. Det blir fullt hus och fullt upp...mysigt med alla småsyskon!
En bra bok om politiska maktspel, en självständig kvinna på 50-talet, komplicerade relationer och mycket mer. En bra bok, men inte mer. Om man ska läsa en MYCKET bra bok av samma författare måste man läsa Blonde. Om Marilyn Monroe, som jag för övrigt tycker mycket om.
Men nu läste jag Fallen och blev en smula inspirerad till att skriva vidare på mitt bokprojekt. Hur går det, kanske någon undrar?! Inte jättebra...jag har så mycket annat att göra att tiden inte räcker till. =) Men nu kanske, eller nästa vecka snarare. I helgen får vi besök av pappa med familj. Det blir fullt hus och fullt upp...mysigt med alla småsyskon!
