Clara Linnea Maria Lowejko

...brunt bajs i en bebisblöja! Diarréerna verkar vara över...


Och vad hände med att inte blogga om barnbajs?

Jag försöker faktiskt att tänka på mitt barns integritet. Jag skulle inte vilja att någon rapporterar på Internet om mitt bajsande.

(Bortse från ovanstående om barnbajs inte är ett ämne för dig. Jag ska försöka sluta...inga mer inlägg om bajs...kanske.)

Jag har inget att säga idag heller. Ibland går saker och ting på halvfart, slow motion. Då finns det inte mycket att blogga om. Jag tänker inte blogga om Tuvas bajsblöjor idag heller. Det vill vi nog alla slippa...Inte heller värmebölja, mensvärk eller ett tomt kylskåp ser jag som värdiga ämnen på min blogg. Inte idag i alla fall....=)

Det kan vara bakfyllan som ställt in min kropp på sparlåga idag. Jag var inte katig i morse, inte ett dugg (det är jag aldrig i och för sig)...Man kan ju tydligen dricka öl på kannor på Mosebacke. Kan man så ska man skulle kunna vara ett motto när eliten dricker öl. Och jag fick det bekräftat, efter mycket vånda, jag är ingen Charlotte. Tack för det! ;-)

Tror ni förresten jag var ute och sprang i morse??
 
Men i morgon är ju en ny dag....då kanske det händer grejer!   

När man läser det här kan man ju inte inte vilja åka dit!!!! Delfiner och tigrar, safari och giraffer. Jag vill, jag vill, jag vill...tror Tuva också vill. Om hon bara kunde prata skulle hon också stå och stampa och skrika åka kolmården åka kolmården...NU....=)

Att åka till Kolmården ligger just nu rätt högt upp på min önskelista, dessutom känner jag artikelns författare!

Just idag har jag inga blogginlägg i mig. Noll inspiration, inget spännande som hänt, inget som upprör eller fascinerar...min hjärna är mos....äpplemos helt enkelt. Men man kan ju inte vara på topp jämt... ;-)

En halvrolig grej var i och för sig att någon kommit in på min blogg efter att ha sökt på luktar torsk i munnen. Om man söker på det kan man tydligen hamna här. Undrar om personen hittade vad den sökte? Sen är det mest lästa inlägget på min blogg just nu det här, lite otippat. Det måste vara ordet pullan....jag ska nog sluta kalla min dotter för det....kanske.

Roligare än så här blir det visst inte idag! Jag återkommer när inspirationen faller på...utmana gärna, ni med bloggar, med bra/roliga/viktiga/spännande blogginlägg . Så jag får lite blodad tand och skärper till mig....=)

Jag har blivit utmanad av tjockalocka...ojojoj...spännande. Det blir jag ju inte varje dag så jag antar utmaningen....

Först reglerna:
* Svara på alla frågor.
* Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i
deras bloggar, be dem läsa din.
* Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen!

Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag?

- Tvätta berget med smutskläder (trist)
- Gå på stan med Johanna, kläder till anställningsintervju (hennes) skall inhandlas
- Uppsöka någon oas i form av en park eller liknande och ligga där i skuggan med trevligt sällskap

Efter det är det blankt på min att-göra-lista. Då kan vad som helst hända...man har ju semester!!!

Vad gjorde du för 10 år sedan?

Bodde hemma hos mamma, jobbade som semestervikarie på ett åldersdomshem. Gick på gymnasiet, hade utsvängda byxor och blommiga skjortor. Väntade på att det spännande livet skulle börja...

Ställen du bott på?

- Boda, Småland, ser jag som mitt barndomshem
- Anneberg, Småland, där jag gick i skolan och där min mamma bor nu
- Vetlanda, också Småland inte helt otippat, där jag läste en utbildning på distans från Stockholms unversitet. (Det växte mossa på pluggandet, men vi hade en kår med ett kylskåp fullt med öl och där träffade jag min kärlek.)
- Birkastan, Stockholm, vår lilla etta, aka kärleksnästet, det var en härlig lägenhet...
- SaltsjöQvarn, Nacka, ingenstans är bättre än hemma 

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?

- Ge bort pengar till de som behöver det
- Bli skuldfri
- Resa, resa, resa
- Köpa ett (dröm) hus och en (miljö) bil
- Uppfylla mina och andras drömmar resten av livet

Jag utmanar:
Tina
Ida
Mimmi
Lollo
Emmy

Det var inget dop, inte ens ett okristligt sådant, det var heller ingen namngivningsceremoni (som tur är fick Tuva sitt namn lite tidigare än vid 8 månaders ålder)...det var en faddergala. Eller två snarare, en med stockholmsfamiljen och en med smålandsfamiljen.

Först i Stockholm:
 



Ute på Tynningö, hos Tuvas farfar och farmor


Faddrarna fick ett fadderbrev och en guldTuva (det stora priset liksom..)


Tuva fick många fina presenter


Och hon var glad nästan hela dagen....

Och så i Småland:


Fina värdparet


Ceremonin gick ut på att berätta om namnen och presentera faddrarna...typ


Tuva fick mer fina presenter


Hon tyckte om presentpappret

Det var två mycket fina dagar och framförallt har Tuva nu två fantstiska faddrar. Den ena sjöng Jeff Buckleys Halleluljah
a capella och den andra sjöng Balous sång Var nöjd med allt som livet ger spelandes på en ukulele. Det var jättefint!

Tack alla ni som förgyllde Tuvas faddergalor!!!

...i bilder (klickbara)


Stöddig stockholmare återvänder hem till Anneberg


Andreas och Tuva vid Annebergs pizzeria


En möjlighet att hyra en lägenhet i Anneberg i andra hand....lockande?


En riktigt småländsk pizza, till Andreas förtjusning (?)


Tuva vill också ha pizza och drämmer näven i bordet


Anneberg, lummigt och fint


Är det en and eller en kanadagås?


Leka i gräset gjorde vi när det inte regnade


Flickorna från småland...goa och glada


Och så var vi i Gamleby, fin utsikt från huset


Mer fin utsikt i Gamleby


Mysigt hemma hos min farmor i Gamleby

...det regnade varje dag utom idag (då vi åkte hem...)

Roligt i småland tyckte jag:
träffa all familj och vänner
bo i lilla stugan

Roligt i småland tyckte Tuva:
leka med småmostrarna och morbrorn
mormors katter (Tuvas ljud för katt: öhhh)
morfars hund
gnaga på ett kycklingben
hoppa studsmatta

Mindre roligt i småland:
Regn varje dag
Ingen täckning på mobilen

Tuva har lärt sig:
Att sätta sig ner ordenligt
Att krypa uppför trappan!

Jag har lärt mig:
Att sätta mig ner och ställa mig upp igen när jag hoppar studsmatta

Det är skönt att vara hemma igen. Bloggabstinensen har varit under kontroll...vad annat kan man göra ute i skogen utan varken dator eller internet. Men nu är jag tillbaka, datorn är på och jag har så många sidor att kolla in, samtidigt som jag har ett virrvarr av blogginlägg i huvudet som vill ut....nu. =)

Så nu är vi där...sista dagen på föräldraledigheten. För nu är det semester...fyra lååååååånga veckor (som inte behöver ta slut alls...) och sen är det jobba som gäller. Men som sagt först semester...

I morgon ska vi ha faddergala med stockholmsfamiljen. Vad är faddergala kanske du undrar? Det gör jag också... Men det är en fest...och Tuva ska få en fadder. Så ordvitsiga är vi.... =) Men kul kommer det att bli...

Sen på tisdag åker vi till småland...bor i lilla stugan och träffar smålandsfamiljen. Där ska vi också ha en faddergala...så Tuva får sin andra fadder. Det blir också kul...

Bloggandet läggs på is antar jag....det är väl också bäst så för den delen...livet är mer en en blogg!! =) Ev. blir det något litet abstinensinlägg hemma hos någon släkting eller liknande...om jag får tid....

men om inte...

TREVLIG SOMMAR BLOGGVÄRLDEN!!!

Det ligger leksaker över hela golvet. Jag är SÅÅÅ trött på att plocka upp de där leksakerna....varje dag, flera gånger om dagen. Jag förstår verkligen de familjer som lagt av med plockande och bara låter det ligga...det är lockande. Men jag kommer nog vara en duktig mamma och plocka snart...eller inte. Man vet aldrig...

Så allt är som vanligt här....förutom att min älskling rakade av sig sitt skägg precis. Nu är jag tillsammans med en ung pojke...snudd på olagligt...=) Men söt är han...

Och det är "a la emma" på TV. Hur lyckades hon få ett matprogram??? Jag vill nog inte veta vad hon gjorde för att få det...det måste ha varit något barnförbjudet...Jag tittar bara på det för att ha något att irritera mig på...typ.

Hur mycket blaj kan man skriva i ett inlägg? Jag har hur mycket som helst i mitt huvud...det är helt klart fullt av blaj. Och det förklarar ju en del konstiga beteenden. Om man säger så...Men jag sparar nog på blajet litegrann. Måste ju ha något att skriva om i morgon också.

Nu lagar hon krokodil på TV. Så irriterande alltså...

Jag har bloggat i ett år nu...vad tiden går snabbt!!! För ett år sen var jag lyckligt oberoende och ovetande vad gäller bloggande....

För ett år sen igår. Tänkvärda ord...eller hur?

Man kan ju fråga sig när det börjar generera pengar och kändisskap....hehehe

Jag anmäler mig stolt till "the dark side"....men det är ju ingen nyhet. För det handlar om ett ord för flickors kön som barn kan använda. Men det verkar många inte ha fattat...åh andra sidan känns det som att det diskuteras mer för diskussionens skull än för sakens. Och det är ju synd....för det är så viktigt. Men det verkar vara många som inte fattat det heller...

Ja ja, jag är trött. Snippa heter det! Nångång kanske jag kommer sluta tjata om det....troligtvis den dagen det är lika accepterat som snopp. Och jag tycker Alex Schulman är rolig....det är han...det är roligt när han driver med det mesta och de flesta...men inte när det gäller mina hjärtefrågor. Då förlorar jag all humor, självinsikt och tolerans. Då är det inte roligt längre...så trist är jag!

Herregud...och kors i taket. Jag har scrapbookat...rent av pysslat. Vi har haft pysselverkstad!!! Och jag som hatar att pyssla...
Ett fotoalbum, en minnesbok och fadderbrev...

Min insats kunde en 5-åring ha gjort bättre. När Andreas påpekade att jag hade börjat klistra in bilder från fel sida i albumet höll jag på att bryta ihop och lägga ned....men efter ett djupt andetag och en nödlösning är allt nu klart. Albumet är dock ihoplimmat och man får använda lite våld för att kunna bläddra...Hur gör folk egentligen? Jag fattar inte...Lim alltså...svåra grejer...

Det tog i alla fall HELA kvällen...det är ju dags att gå och sova nu. Men vi gjorde det... Hoppas Tuva kommer att bli jävligt tacksam när hon inser vad jag (vi) gjort för henne...pyssel...det är inte vem som helst som får!!

En ovanlig kväll hemma hos oss helt enkelt...men vad annat kan man göra när det är dålig sommartv? Godnatt på er...i morgon är det nya tag som gäller...stora saker på gång!!   

Ibland ser jag mig själv som en superwoman. Som när jag tar bussen in till stan och går 20 minuter till affären, för att köpa en resevagn. Slänger upp den på min gamla vagn (med Tuva i förstås) och går tillbaka igen. Tar bussen hem, har problem att komma in genom porten och in i hissen med mina vagnar, men släpper till slut ner den nya vagnen på hallgolvet, lämnar Tuva i den gamla vagnen innanför dörren, och lägger mig andfådd och svettig i soffan. Då är jag nöjd...en riktig superwoman.

Nu har Tuva en resevagn, som den på bilden men helsvart. Jag är mycket nöjd....och svettig.




Nu ska vi vila, äta lunch, och sen iväg igen. Busy, busy...mycket att fixa. Superwoman drar vidare liksom...

(och man får faktiskt överdriva, förstora och glorifiera sig själv på sin egen blogg...Det får man faktiskt...)

Som vanligt hade jag fastnat framför Internet. Klockan hade dragit iväg, mammagrupp om en halvtimme och vi skulle båda äta lunch innan. Tuva sa som vanligt inte till att det är dags för lunch. Hon är värdelös som klocka...

Så bebisen fastspänd i stolen och jag ska värma gårdagens middag, men får ju se att jag glömt ställa in den i kylskåpet. På diskbänken står en tallrik med något svart och torrt (det ska vara köttfärs) som jag inte vill äta. Så det åker i soporna och det blir blodpudding i stället. Eftersom att jag åt blodpudding till lunch i går också behöver jag inte diska stekpannan som står smutsig på spisen (japp, sån är jag...). När den är uppvärmd känner jag på lukten att det inte alls har varit blodpudding sist i den pannan, utan den kryddade köttfärsen. Med ett ögonkast på klockan bestämmer jag mig för att det får gå ändå och steker blodpuddingen i köttfärssmaken.

Medan den steks för sig själv på alldeles för hög värme värmer jag mat till Tuva. Lite för mycket vatten i lammfärsgrytan med potatis och broccoli och majs så det blir soppa i ställlet. Tuva säger ingenting....Eftersom att hon just nu är halvt ointresserad av maten får jag ta till alla trix i världen för att få i henne maten. Jag har då 20 minuter kvar till mammagrupp. Tuva vill ha skeden jag matar henne med. Hon får den och jag tar en ny. Då slänger hon sin sked på golvet och vill ha den nya skeden som jag håller i.

Jag äter blodpuddong som smakar mycket konstigt med vänsterhanden och matar Tuva utan att verka för stressad (eller hur) med högerhanden. Hon låtsassätter maten i halsen och spottar och fnyser. Sen vill hon dricka vattnet själv men slänger genast flaskan i golvet. Medan jag äter upp blodpuddingen hänger hon över stolskanten och skrattar så det kommer mat över hela golvet åt vattenflaskan som ligger där. Då bestämmer jag att lunchen är slut och hon får ett rån medan jag packar väskan för eftermiddagen.

Nu sitter hon och ropar i sin stol och vill komma loss. Vi ska vara vid mötesplatsen om tre minuter...och jag vet inte riktigt varför jag var tvungen att kolla Internet en gång till innan jag går. Jag är nog lite beroende....

Men mätta är vi....nästan glada....köksgolvet är smutisgt och nu går vi....två minuter till mammagrupp!!! =)

Idag lyssnar jag på Duffy och undviker att tänka på att det är min sista föräldralediga vecka.

 

Nästa vecka börjar semestern och fyra veckor senare kommer jag att stå på jobbet med gråten i halsen och undra vart min föräldraledighet tagit vägen. Fan jävla skit....

Men som sagt, det undviker jag att tänka på idag. Idag är en annan dag. En föräldraledig dag. Vi har inte gjort någonting på hela dagen och väntar nu på att farmor och farfar ska komma och hälsa på. Jag ska till tandläkaren och Tuva ska vara med farmor och farfar. Spännande värre...

Men först en Duffy-låt till. Hon är underbar...

Jag satt i en park tidigare i dag, med min Tuva som låg och lät lite i sin vagn (inte nöjd över att ligga fastspänd, men så trött så trött). Det satt två farbröder på bänken bredvid, de satt och tittade på vagnen. Då funderade jag över barnfria zoner. Inget ont om farbröderna, de varken sa eller hintade om något. De råkade bara vara i vägen för mina tankar och funderingar.

Hur som helst, barnfria zoner kan man ju tycka och tänka mycket kring...jag tycker förstås absolut inte! Det är ju urbota dumt om någon frågar mig! Om det skulle införas barnfria zoner skulle jag troligtvis respektera dem lika mycket som jag respekterade de kortvariga mobilfria zonerna på tunnelbanan (Inte alls vill säga...). Som tur är svarade ju 9 av 10 nej vad gäller barnfria zoner, så det lär inte hända.

Däremot kanske vi borde införa zoner där vi slipper sura/ arga/ bittra människor som lägger sig i andras liv och bekymmer. Surkartsfira zoner. Det är precis vad det här samhället behöver. Inför platser, gärna trånga mörka små utrymmen, där dessa människor får hållas medan vi andra människor (med vagnar, barn och annat) kan leva våra liv som vi vill och behöver. Det är ju fel att tvinga den mobbade, i stället för den som mobbar, att byta skola. På samma sätt är det fel att begränsa barnen och deras föräldrars liv i stället för de som har problem med barnens närvaro.

Tänk vad skönt att slippa ha människors onda blickar på sig om man vill amma på en restaurang. Eller slippa pensionärer som stångas med sina rullatorer på bussen? Eller klagande människor p g a höjda matpriser i kön på ica. Eller stressade nissar med portföljer som argt springer förbi barnvagnar som anses vara i vägen. Det skulle jag vilja slippa. Barnskrik däremot...det är som musik för mina öron. Vi föräldrar borde våga ta plats, höras och synas precis så mycket vi vill och behöver...det är ju vår framtid ;-) vi kör om kring på i våra hopplöst stora och klumpiga vagnar, ingen ohyra som ska begränsas eller gömmas undan.

Mvh/ Barnens Rosa Parks 

Jag funderar på att skaffa en ny hobby...inredning. Det är ju lite inne...
Jag tänker mig en levande inredning.



Självklart måste den målas om och piffas till. Men den kan bli riktigt bra där i min bokhylla! Jag hittade den på en loppis....;-)

Majsbajs - när bebisen ätit majs som åker rakt igenom och kommer ut hela på andra sidan.

TTR - total tarmrensning (kan också användas om vuxna om man nu vill det...)

Det var ju ett ord till som jag inte kommer på nu..får fråga älskling om han kommer ihåg.
Fler ord lär det i alla fall bli... och alla behöver ju inte vara bajsrelaterade... Jag satsar på att göra en "bra att ha-ordlista" för föräldrar...=)

dricker sin välling själv...

Japp, det blev äntligen av. Nu har jag putsat mig igenom alla 11 fönster och 1 glasdörr (vi bor i en tvåa!)...jag har pratat om att göra det i månader...men nu är det gjort! Bra där, eller hur?! =)

Jag har t o m bildbevis...

Före:



Efter:



Tuva övervakade arbetet, ätandes på ett rån:



Det jag undrar över är hur putsa fönster gick från att vara skitjobbigt till att egentligen inte vara kompilicerat alls? Har jag missat något i utvecklingen av städgrejer? Eller är det att jag är från landet? =) I min värld måste man ha medel och skrapor och svampar och trasor m.m. Jag har en känsla av att tidningspapper och ett rakblad borde ingå i utrustningen, men jag är lite osäker. Det känns som överkurs.

Hursomhelst insåg jag att allt utom fönsterputsmedel och en "fönsterputsduk" (vad nu det är?) var allt som behövdes. Och det var hur smidigt som helst. Så skrapan som köptes in enbart för detta är fortfarande oanvänd...så kan det vara. Man lär sig alltid något nytt...

Någonting gick precis upp för mig. Något jag vetat om ett bra tag men ändå inte fattat eller accepterat. I morgon slutar det någon mycket speciell på mitt jobb. Och jag ska börja jobba om fem veckor och hon kommer inte att vara där. Just nu kan jag inte tänka mig det, det är bara inte möjligt. Ibland är livet orättvist...så jävla orättivst.

Inga mer klunsningar om vem som ska byta blöjan eller städa gården.
Ingen som kallar mig för ÅP.
Inga mer avslöjanden av hemligheter eller drömmar på promenader runt området.

Jag har varit duktig och stark hela tiden, men nu måste jag få ha sorg. Jag måste bearbeta för att acceptera...människor går vidare i livet, det kommer nya kollegor, saker förändras...acceptera acceptera acceptera.

(Johanna, jag är jätteglad för din skull och jag vill inte få dig att må dåligt, men just nu är jag självisk. Det här är ett själviskt inlägg. Det här är ett "nu är det synd om Linnea"-inlägg! Det ingår i bearbetningen...=))

Herregud...stackars personal! Stackars barn!! Stackars mig som kommer vara rädd för eventuella ormar varenda gång jag öppnar uteförrådet på jobbet!!!! (Och gården på mitt jobb ligger tre trappor upp på en terass, med logiskt tänkande borde jag kunna konstatera att det inte kan finnas några ormar där...)

Ångest!! 20 ormar...på en förskola....mardröm!! Min alltså...

Vi har börjat se på Weeds här hemma...den är mycket härlig. Och jag har sett en hel del tv-serier så jag tycker inte vad som helst är bra....=)


Tre tankar om Weeds:

Det är ju värsta propagandan för att röka gräs. Än så länge är allt bara superhärligt, alla säljer eller röker på och är glada, framgångsrika osv. Kommer det visas en baksida av myntet längre fram? (vi har sett en säsong.)

Det visar ju kvinnofällan när den dragits till sin spets. Ensamstående änkan som tvingas sälja gräs för att kunna försörja sina barn. Det är något ledsamt (men också charmigt och roligt) över hennes kamp.

Det är den typiska "romeo och julia-kärlekshistorian", men med nya karaktärer. Den ensamstående mamman som dealar möter snyggingen som jobbar som knarkpolis. Ojojoj, hur ska de kunna vara tillsammans?

Dagens bästa läsning hittade jag hos Tjockalocka, (som hittade den hos någon annans blogg som hittade den hos någon annan osv. Internet är fantastiskt!)  Den här artikeln, skriven av Johan Croneman, borde alla läsa!! Den framkallade känslor hos mig som ilska, glädje, stolthet, vanmakt, sorg...och mer.

Att det ska vara så svårt...ni har förstås hört det förrut. Inte förrän om 211 år kommer föräldraledigheten vara jämställd. Och det är om utveckling fortsätter uppåt i den takt den gör idag (i artikeln står det förvisso att utvecklingen stannat av!!!) Jag säger, inför delad föräldraledighet där man måste dela lika. Jag är trött på skiten och tvångspolitik är lockande!

Vad gäller pappor som bryter mot normen och möts av skeptism eller menade leenden ("vad gulligt"), tex pappan i artikeln som handlar kläder till sitt barn och får allt inslaget som om det var självklart att det var en present....kan det verkligen vara så illa? Jag är inte jätteförvånad. Vi har varit med om liknande händelser...Tex verkar alla tro att det är min uppgift att trösta vårt barn när hon gråter. Någon kommer med en skrikande Tuva som slagit sig och räcker henne självklart till mig. Även om hennes pappa fanns i närheten. Och han är troligtvis bättre på att trösta henne än jag...men det kan ju inte de veta. Jag blir bara trött på de förväntningar som finns på mamman resp. pappan. Jag säger bara....vanmakt!

Och ilsken blir jag ju förstås över att det finns människor som skyller på det biologiska. "Det är bara så det är." Eller hur...suck. Från artikeln: "Det är faktiskt många män som fortfarande har den grundsynen, trots att det är lika korkat som att säga att föräldrar i generationer, under århundraden, under hela sin existens, har agat sina barn. Varför skulle vi inte fortsätta med den fina traditionen? En slags människofundamentalister." Bra exempel...samhället förändras, könrollerna förändras...förhoppningsvis till det bättre. Konservativa bakåtsträvare är vad de är...=)

Stolt är jag förstås över mig själv och över mitt barns pappa. Även om man inte ska ge pappor som tar sitt ansvar eller mammor som släpper ifrån sig ansvar stående ovationer bara för att så kan man konstatera lite nöjt att vi är medvetna, att vi bidrar till ett mer jämställt samhälle och viktigast av allt, vårt barn har två närvarande, engagerade och ansvarstagande föräldrar.

Vad var det mer...jo, sorgsen blev jag när jag läste: "man har en magisk torsdag tillsammans som man aldrig någonsin kommer glömma". Jag vet inte riktigt varför, men kanske för att inte alla föräldrar får vara med om dessa magiska torsdagar..eller kanske inte vill....

Och sist men inte minst....sist i artikeln berättar kvinnor om hur de ser på papparollen/ tycker att en pappa ska vara. En av kvinnorna tyckte (jag höll på att skratta ihjäl mig!): "Den bästa pappaförebilden måste vara Jesus"..."En pappa ska älska sina barn, han ska ta sig tid och vara förstående och lära dem om Guds ord, det står det i Bibeln." Jaha, står det det i bibeln? Då måste det ju vara så...och om jag säger hoppa från bron hoppar du då?

Man ska inte tro på allt man läser. Bara det jag skriver! ;-)